I morgon börjar så det brittiska EU-utträdet.

STOCKHOLM: Två dagar hemma i härligt väder som låter antyda att våren på riktigt kan vara på väg har inte varit alldeles fel.

I morgon lämnar så Storbritannien in den formella ansökan om utträde ur EU som är en konsekvens av folkomröstningen i juni förra året, och därmed inleds den process som kommer att medföra att landet våren 2019 lämnar EU.

Då har man ju varit medlem sedan 1973, och under denna långa period spelat en mycket betydelsefull roll när det gällt att forma det EU vi har i dag.

Enligt min mening är det ett historiskt misstag man begår, men det misstaget eslutades i juni förra året, och nu är det dessvärre näppeligen så mycket spm kan göras åt den saken.

Det mesta som just nu kan sägas om processen med utträdet är sannolikt redan sagt, men åtskilligt kommer nog trots detta att sägas i morgon.

Jag är inbokad på bl a en intervju med CNN i frågan.

Två – eller sannolikt tre – processer skall nu inledas.

Den första är det som kan kallas skilsmässan. Det är de olika arrangemangen i samband med att man lämnar.

Mycket kommer här att handla om de olika finansiella åtaganden som Storbritannien har varit med om att fatta beslut om, och som man ju knappast bara kan vandra ifrån.

Men också frågan om rätten för EU-medborgare i Storbritannien och brittiska medborgare i olika EU-länder behöver en snar lösning.

Till detta kommer så tekniskt besvärliga frågor som t ex hur gränsen mellan Nordirland och Republiken Irland skall hanteras. Att det är en känslig fråga är uppenbart.

När lösningar på dessa frågor närmar sig kommer det att bli dags att gå in på frågan om den framtida relationen och det avtal som skall reglera detta.

Hör finns ett självklart ömsesidigt intresse av RN konstruktiv lösning, men samtidigt är utrymmet rätt begränsat.

Den brittiska regeringen har uteslutit närmare anknytningar, och därmed kommer det att handla om ett arrangemang som har ett frihandelsavtal som grund.

Det låter enkelt, men i detta ryms åtskilliga frågor som alldeles säkert kommer att ta sin tid att reda ut. Och det är därför det med all sannolikhet kommer att krävas ett övergångsarrangemang medan dessa förhandlingar i ordnade former förs i hamn.

I sak behöver ett sådant knappast vara så komplicerat om det inte varit för de olika låsningar som den brittiska regeringen gett sig in i.

Med dessa kan det komma att bli riktigt besvärligt, och därmed riskerar just dessa aspekter att påtagligt försvåra ett mer harmoniskt förlopp av den samlade processen.

I dag har det skotska parlamentet i Edinburgh formellt fattat beslut om att man vill ha ett eget avgörande om Skottlands framtid i form av en ny folkomröstning.

Premiärminister Mays förtjusning i detta är mycket begränsad, men förr eller senare måste med största sannolikhet en sådan ny folkomröstning äga rum.

Men allt talar för att den ligger ett antal år fram i tiden, och mycket är självklart beroende av hur utträdesförhandlingarna hanteras.

Tidigt i morgon bitti styr jag kosan mot Malta och kongressen där med European Peoples Party EPP.

Min mer begränsade uppgift är att tala om förutsättningar för västvärldens välstånd på ett av de olika sidoarrangemangen där.

Men samtidigt ger det ju möjligheter att känna av stämningar i de olika frågor som i övrigt står på den europeiska politiska dagsordningen.

EPP-kongressen pågår i morgon och på torsdag, men därefter skiftar jag över till ett annat möte i Valetta med olika personer med erfarenhet av olika internationella utmaningar för att diskutera vissa av dessa.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: