I globaliseringens centrum.

ABU DHABI: Efter några dagar här med både politiska och ekonomiska frågeställningar är det nu dags att återvända hem.

Genom åren har det blivit åtskilliga besök här, och Förenade Arabemiraten UAE är en på många sätt fascinerande plats.

Ingen annanstans i vår värld ser man denna kombination av å ena sidan turboglobalisering och modernisering och å den andra traditionalism och t o m tribalism.

Mötet ger betydande potential för såväl konflikt som kreativitet, men hitintills är det ingen tvekan om att det är det senare som har dominerar.

Staten snickrades ihop i all hast av ett antal gamla och mycket traditonella emirat i samband med att Storbritannien såg sig tvingad att avsluta sin skyddande roll ”öster om Suez”.

Och därefter har man steg för steg byggt upp såväl nationell identitet som global närvaro och relevans, och gjort detta i en region som ju snarast kännetecknats av ökade spänningar.

Grundaren Sheik Zayed, vars porträtt lyser mot alla både här och var, saknade varje form av formell utbildning och kunde ty följande inga andra språk, men satte kursen mycket bestämt mot såväl modernisering som globalisering.

Att oljefyndigheter tillkom underlättade förvisso. I dag disponerar man kring en tiondel av världens kända tillgångar, och producerar dagligen ungefär dubbelt så mycket som Norge.

Pengarna har inte bara gått till modernisering nu, utan det har också byggts upp en investeringsfond för framtiden som i dag tävlar med Norges motsvarighet om att vara världens största.

Det är ett uttryck för att man redan innan oljepriset mer än halverades, med den utmaning för regionens oljeproducerande länder detta innebär, var inställd på att bygga framtiden bortom fossilbränslens era.

Av dem som bor i UAE är i dag ca 80% från andra länder och boende här mer eller mindre långa tider.

Till dominerande del är det personer från Indien och Pakistan, men också många från arabvärlden i övrigt, och tiotusentals européer och amerikaner i olika funktioner.

Och här flyter många av globaliseringens flöden samman.

Dubais flygplats är nu större än Londons. Hamnarna och dess frizoner fylls av företag och gods. Och satsningarna på den digitala utvecklingen är i många avseenden imponerande.

Säkerheten är utomordentligt viktig. USA:s militära närvaro är betydande och viktig, men syns inte och talas inte om.

Och nervositeten om den inre säkerheten tar sig ibland uttryck som man har svårt att inte tycka är onödiga.

Men regionen är som den är. Krig, konflikter och terror. UAE vill säkra sin modernisering och globalisering.

Och landet är förvisso påfallande säkert.

Utvecklingen av UAE är förvisso viktig för regionen i dess helhet.

Öppenhet för andra kulturer och religioner kan förenas med respekt för den egna traditionen. Och globaliseringen skapar möjligheter att lyfta utbildning och kompetens för att bygga för framtiden.

Så är det förvisso inte i regionen i dess helhet.

Det blev åtskilliga samtal kring detta tema under mina dagar här. Såväl med ledande affärsmän som med ledande företrädare i övrigt.

Men nu bär det hemåt igen.

Och i morgon bär det av till Visby med fokus på främst andra delar av världen.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: