Haltande och ibland fel om Afghanistan-insats.

HAUTE-SAVOIE: I går presenterades den utvärdering av de svenska insatserna i Afghanistan som nu skett, och vars syfte är att dra slutsatser inför framtida fredsinsatser av denna karaktär.

Och när jag skummar igenom utredningen hittar jag förvisso åtskilligt jag håller med om.

Inte minst problemet med för korta tjänstgöringstider, vilket drev upp kostnader och minskade kompetens, är viktigt att man tar upp.

Om detta sedan kommer att kunna åtgärdas i t ex den pågående insatsen i Mali är en fråga för regeringen att ta tag i.

Men om detaljer är bra tycker jag att helheten är påtagligt haltande, och ibland direkt missvisande.

Ekot, som i bästa Trump-stil basunerade ut det hela som ”en bredsida mot det politiska etablissementet” fokuserade på utredningens formulering om att den svenska insatsen t ex inte uppnått målet att minska fattigdomen i landet.

Nå, det är väl ett långsiktigt mål som sattes för de samlade och långsiktiga biståndsinsatserna i landet, och som inte är alldeles lätt att nå i en situation där det förefaller som om landets befolkning närmast fördubblades under den tid som utvärderingen omfattade.

Men att betydande utveckling skett i landet under denna period är uppenbart.

Nivåer på både utbildning och grundläggande hälsovård har höjts dramatiskt, och kvinnor har fått klart bättre möjligheter. Sverige gav sitt bidrag till detta.

Fortfarande är dock Afghanistan ett av Asiens allra fattigaste länder, och fortfarande pågår konflikten med talibanerna.

Mer relevant är då kanske att ”utredningen bedömer att måluppfyllnaden när det gäller säkerhet och stabilitet är dålig” och att detta också gäller det område i norra Afghanistan som Sverige hade ett mer direkt ansvar för.

Sant är att frid och fred inte i alla delar råder i dessa regioner, men lika sant är att så knappast någonsin varit fallet i dessa gränstrakter mellan Centralasien och Hindu Kush.

Även Alexander den Store hade sina utmaningar här.

Men sant är också att ISAF-insatserna i dessa delar av norra Afghanistan bidrog till en relativ stabilitet som gjorde att den öppna väpnade konflikten söder om Hindu Kush aldrig nådde dit.

Mazar-e Sharif är landets tredje största stad och ekonomiskt relativt blomstrande. Ett och annat spektakulärt terrordåd, men knappast pågående konflikt. Handeln med övriga Centralasien viktig.

Jag ser att det numera finns reguljära flyg från staden till omvärlden. Det hade varit otänkbart för några år sedan.

Hade detta varit möjligt utan den ISAF-insats som det svenska förbandet var en del av? Det vet vi självfallet inte, men min bedömning är nog att det som allra minst skulle ha varit svårare.

Och därmed anser jag att utredningen i denna viktiga del hamnat i galen tunna.

Detaljobservationer kring olika mer eller mindre relevanta frågeställningar finns det åtskilligt av i utredningen, men väldigt lite av de större politiska perspektiven.

Var det rätt av det internationella samfundet – beslut av FN:s säkerhetsråd – att med kraft engagera sig i Afghanistan efter 11 september?

Hade landet, regionen och världen varit bättre om man inte gjort det?

Var det rätt av också Sverige att bli en del av dessa ansträngningar?

Eller hade det varit bättre för Sverige, Afghanistan och världen om vi hade ställt oss utanför?

För mig är svaren på dessa frågor klara.

Men utredningen går alldeles förbi dem, och ägnar sig i stället åt svepande formuleringar som tillsammans skapar bilden av att allt var och blev fel.

Det innebär förvisso inte att det inte finns stora frågor att diskutera.

Var den ”light footprint” som vägledde den inledande internationella insatsen rätt eller fel?

Här går det att hitta mycket olika bedömningar i den internationella debatten. Om Sveriges dåvarande regering tyckte någonting i den frågan eller inte vet jag inte, och inte heller utredningen av allt att döma.

Och sedan brottades insatserna förvisso med den sedvanliga frågan om samordningen mellan civila och militära insatser.

Här skriver utredningen att ”det behövs en tydlig rågång mellan militära bidrag och civila utvecklingsinsatser i komplicerade länder med komplexa konflikter.”

Men det tycker jag är alldeles fel.

Det som behövs i situationer som denna är i stället integrerade politiska-ekonomiska-militära insatser, och det brukar också vara en linje som Sverige verkar för.

I Afghanistan blev det dock inte så.

Här sattes upp s k Provisional Reconstruction Teams i akt och mening att åstadkomma just integrerade insatser av denna typ.

Paradoxalt nog blev dock det PRT som Sverige ansvarade för så gott som helt militärt, vilket f ö ledde till vissa slitningar med det lokala afhanska samhälle som väntade på mer integrerade insatser.

Successivt försökte vi råda bot på detta, men relationerna mellan Sida och försvarsmakten blev aldrig alldeles idealiska. Jag såg hur såväl turkar som amerikaner här lyckades betydligt bättre än vad vi gjorde.

Här hade det varit viktigt med en belysning från utredningen och kanske en jämförelse av hur olika också nordiska länder agerade.

I stället hamnar man också här i galen tunna och säger att militära och civila i satser skall vara helt separerade.

Våra mer politiska insatser i de samlade internationella ansträngningarna går utredningen mycket hastigt förbi. Det tycker jag är synd, för här finns åtskilligt att lära.

De var rätt intensiva under skeden då det fanns en risk för att utvecklingen i landet skulle gå alldeles snett, framför allt det kritiska skedet kring presidentvalet 2009.

Utredningen skriver att man inte finner att dessa insatser varit ”avgörande” för utvecklingen i landet. Det är säkert sant. Sedan Poltava är det väl få internationella situationer där svenska insatser varit ”avgörande”.

Men att för den skull bara vifta bort dem är att vifta bort stora delar av svensk utrikespolitik som irrelevant och meningslös.

Vi har, om vi sköter korten rätt, med kompetens, kunnande och kontakter, möjlighet att i samverkan med andra, och ibland mer än på marginalen, påverka olika situationer.

Men, för att sluta lite mer positivt, om utredningen leder till en bredare diskussion om dessa frågor har den i alla fall tjänat ett syfte.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: