Mest Frankrike och Trump och det vanliga.

HAUTE-SAVOIE: Sedan något dygn är jag utlokaliserad till denna del av Alperna för en vecka av lite klassiskt sportlov.

Och till råga på allt blir det lite mer av närkontakt med kampanjerna inför det vikiga franska presidentvalet i slutet av april och början på maj.

Som det ser ut just nu kommer det att bli en avgörande andra omgång mellan Emmanuel Macron och Marin Le Pen, och den kommer med viss marginal att vinnas av den förra.

Men det är så som det ser ut just nu. Det har varit åtskilliga överraskningar i kampanjen hitintills, och fler kommer det alldeles säkert att bli.

Macron har hamnat i en diskussion om de franska kolonialkrigen i Algeriet, och Le Pen har försökt att framstå som respektabel utrikespolitiker genom att åka till Libanon och träffa olika personligheter där.

Och nu har Frankrike också fått sina problem med den talträngde men faktafattige amerikanske presidenten.

I ett annat av sina anförande där han vill utmåla länder i omvärlden som på gränsen till sammanbrott under en orkan av terror och kriminalitet, på ett eller annat sätt orsakad av muslimska invandrare eller flyktingar, har också Frankrike kommit i fokus.

Presidenten förklarade att en nära vän till honom inte längre vill åka till Paris eftersom ”Paris är inte längre Paris”.

Att detta lett till skarpa reaktioner från alltifrån Paris borgmästare till Frankrikes president säger sig självt.

Säkert kommer Donald Trump att fortsätta – ibland Frankrike, ibland Sverige, ibland något annat land.

Det handlar om att driva en tes som i grunden handlar om att förändra och stänga USA och att bygga murar mot såväl Mexico som den muslimska världen.

I ett längre historiskt perspektiv är detta en mycket oamerikansk hållning.

Det kan hävdas att invandring i större skala är en relativ nyhet för ett land som Sverige, men för USA är den ju – vid sidan av slaveriet – själva grunden i det amerikanska statsbyggande.

Kristina från Duvemåla är bara en av de många fattiga och fördrivna som faktiskt byggde USA.

Men också i USA har perioder med större öppenhet varierar med mer stänga perioder. Och den amerikanska drömmen har aldrig varit helt öppen för alla.

Notabelt är hur viktiga personer från andra länder varit också i den framgångssaga som är Silicon Valley.

Steve Jobs hade sina rötter i Syrien, och Googles grundare kom från Ryssland. Och personer från Indien ser man i snart sagt alla de kända företag därifrån som håller på att omskapa vår värld.

Själv försökte jag ge den pågående kontroversen – där president Trump kastat sig över också Sverige – lite perspektiv genom en artikel i Washington Post som gick tillbaka till de skarpa motsättningarna om flyktingpolitiken när vågorna av flyende från Balkan-krigen nådde oss i början av 1990-talet.

Mycket av det som sades då känns igen i debatten i dag. Men tveklöst är det så att den vågen av flyktingar – ofta muslimer, faktiskt – integrerats anmärkningsvärt väl.

De som då larmade och skrek om nationens undergång, och de var inte så få, fick faktiskt fel.

Självfallet fanns och finns det problem och utmaningar. Ingen nationell grupp består enbart av helgon. Det gäller för övrigt också oss svenskar.

Och fortfarande är det så att strukturerna i vårt samhälle gör att integrationen tar på tok för lång tid. Gapet i arbetslöshet mellan inrikes och utrikes födda är större i Sverige än i de allra flesta länder.

Här är det tydligt att vi lyckas sämre än andra länder – och här är det uppenbart att vi måste lyckas bättre under kommande år.

Och det är detta debatten bör handla om. Få samhällsutmaningar är större.

Vi har blivit ett rikare och mer kreativt samhälle under de senaste decennierna, och individer från andra länder är en viktig del av förklaringen till det.

Jag vet inget framgångsrikt svenskt företag där man kan gå in utan att se individer från andra länder och kulturer. Och detsamma gäller för övrigt den som besöker t ex något våra sjukhus.

Just nu ligger inströmningen av flyktingar på en nivå betydligt lägre än vad som varit fallet under senare år.

Och kanske behövs det lite av en andhämtning och en kalibrering av våra olika strukturer efter den stora vågen främst under 2015.

Det ger dessutom viktigt utrymme för de nödvändiga förändringarna.

Tyvärr ser jag fick inte mycket i den vägen från vår nuvarande regering. Den har också varit påtaglig lågmäld inför salvorna från andra sidan Atlanten.

Den kommande veckan innebär för min del således en fortsatt utgångspunkt i Frankrikes Alper för att betrakta vår värld.

Men förhoppningsvis också lite tid för sådant som dessa trakter är mer kända för.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: