Efter tre veckor Trump i denna oroligare tid.

STOCKHOLM: En vacker söndag, och jag är hemma i Sverige även denna helg, vilket det inte finns någon anledning att klaga över.

Trump-administrationen i USA har nu klarat av sin tredje vecka, det har varit en tämligen tumultartad resa, men möjligen håller man nu steg för steg på att komma in marginellt lugnare banor.

Dock kom, föga förvånande, det första verkliga provet för den nya administrationen genom det nordkoreanska robotskottet i natt.

Här handlar det entydigt om ett brott mot säkerhetsrådets resolutioner, och det med stor sannolikhet ingen tillfällighet att det skedde samtidigt som Japans premiärminister Abe är tillsammans med president Trump i Florida – de hade planerat en omgång golf under dagen.

Så vi får se vad som händer nu.

Under de senaste dagarna har jag haft anledning att tala med och till åtskilliga här hemma som, på goda grunder, är oroade över utvecklingen.

När det gäller utrikes- och säkerhetspolitiken tror jag vi går mot en viss stabilisering i och med att såväl utrikesminister Tillerson som försvarsminister Mattis är på plats.

Den senare har redan varit i Ostasien och levererat mer betryggande budskap i såväl Seoul som Tokyo, vilket höggradigt var av nöden.

Och nästa vecka kommer såväl vicepresidenten Pence som utrikesminister Tillerson och försvarsminister Mattis till Europa för att försöka att bringa lite klarhet i politiken. EU:s Federica Mogherini har dessutom just avslutat ett tvådagarsbesök i Washington med olika samtal.

Men nu blir det försvarsministermöte med Nato i Bryssel onsdag-torsdag, utrikesministermöte med G20 i Bonn torsdag-fredag och sedan som kulmen på veckan den stora säkerhetskonferensen i München med de flesta i sedvanlig ordning på plats under fredag-söndag.

Och alldeles säkert kommer de olika företrädarna för den nya administrationen att försöka att gjuta lite olja på de oroade vågorna. I vilken utsträckning de kommer att , lyckas kommer jag att ha anledning att återkomma till.

Om det på dessa viktiga poster handlar om stabila personer med en inriktning som inger viss tillförsikt, och det därför finnas anledning att hoppas att de kan moderera en del av instinkterna från Vita Huset, är det dessvärre annorlunda med de som satts med ansvar för handelspolitiken.

Här handlar det till större delen om personer som delar presidentens närmast protektionistiska och merkantilistiska agenda med allt vad detta kan komma att innebära.

Det är den ekonomiska delen av den liberala världsordningen som nu sannolikt befinner sig i den mest utsatta positionen.

Uppenbart är att de vill skrota alla multilaterala handelsavtal man kan, och sedan möjligen ersätta dem med bilaterala sådana skräddarsydda för att uppnå någon form av balans i handeln. Och därmed är siktet primärt riktat mot länder som har mer eller mindre betydande överskott i sin handel med USA.

Allra främst är det självfallet Kina. Men i EU har länder som Irland, Tyskland och Sverige betydande överskott i handeln med USA. Vi exportera för ca 90 miljarder kr och importerar för ca 30 med kr.

TPP-avtalet med Stilla Havs-området har skrotas, NAFTA-avtalet med Canada och Mexico vill man omförhandla eller slopa, och TTIP-förhandlingarna med EU har lagts på is.

Att det i detta ligger betydande faror för världshandeln i stort är uppenbart. För vår del är det faktum att vi i dessa avseenden är helt integrerade i EU – dess tullunion och dess inre marknad – i detta läget ett viktigt skydd mot en bilateral utpressning det annars kunde finnas en risk för.

En annan sak är att EU, med Cecilia Malmström i ledningen, får en besvärlig resa i främst relationen över Atlanten. Något TTIP blir det med all sannolikhet inte, vilket innebär förlorade möjligheter för såväl EU som USA.

Och om det finns några möjligheter till mer avgränsade avtal är i hög grad skrivet i stjärnorna.

Desto viktigare är andra avtal.

På onsdag väntas Europaparlamentet rösta om att godkänna det viktiga CEFTA-avtalet med Canada. Och det rapporteras ett förnyat intresse också från andra för att i detta läge sluta handelsavtal med just EU.

För min del blir den kommande veckan en vecka i allt väsentligt i Stockholm, men på fredag bär det självfallet till München och den stora säkerhetskonferensen där.

Och där blir det intensiva dagar intill dess att jag antingen sent kommande söndag eller tidigt morgonen därpå återvänder hem igen.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: