Hem från Riyadh.

RIYADH: Sent sent på kvällen går ofta planen från Mellersta Österns olika städer, och Riyadh är i detta avseende alls inget undantag.

Det har varit två dagar av intressera samtal, även om man inte kan undgå att notera en viss nivå av desorganisation i kungarikets utrikesförvaltning.

Utrikesministern himself kom tillbaka från sex (!) veckor i Washington obetydligt innan jag anlände från samma stad, och det säger sig självt att det fanns en del för honom att göra.

Att det sägs att han alldeles strax skall återvända till samma destination säger oceaner om den osäkerhet man alldeles uppenbart känner inför vart den amerikanska utrikespolitiken kan vara på väg.

Men onaturligt är det inte. Riyadh har sett sin säkerhet som ytterst beroende av den amerikanska makten sedan decennier tillbaka.

Under president Obama har man nog haft ett intryck av ett svagare stöd, och olika opinionsyttringar och beslut i kongressen har gjort den oron än mer akut. Beroendet av USA är lika starkt som oron för hur detta kan komma att utvecklas.

Till detta kommer utvecklingar i den egna regionen som alldeles självklart oroar.

När vi i våra samtal ställt frågan hur man ser möjligheten att återupprätta en stabil stat i Yemen har svaren t ex blivit svävande eller helt enkelt undvikande.

Att utvecklingen i Yemen alltid är ett primärt saudiskt säkerhetsintresse är både tydligt och legitimt.

Men den inbördes konflikt där som man låtit sig dra in i har allvarligt förvärrats, och stabilitet i landet förefaller nu mer avlägsen är när denna intervention tog sin början.

Och till detta skall alldeles självklart läggas de humanitära konsekvenserna av detta krig.

I Europa ligger all uppmärksamhet i dag på konflikten i Syrien, men i humanitärt avseenden ligger dessvärre konflikten i Yemen på samma nivå, även om det uppmärksammas långt mindre.

Också här finns spänningar till Washington. På en rad sätt har USA markerat att man ser med olust på hur det saudiska engagemanget i Yemen utvecklats, och att vapenvila och politisk uppgörelsevär vad som krävs.

Men av detta syns för ögonblicket dessvärre föga.

När det gäller Syrien är det kanske mindre förvånande att svaren blir svävande.

Utvecklingen i Aleppo innebär att den i Riyadh så förhatliga regimen i Damaskus konsolideras, och till detta kommer att retoriken från Trump Tower och Teheran i denna fråga låter allt mer sammanfallande.

Vilka konsekvenser detta får för Saudiarabiens politik var knappast en fråga som vi i våra samtal fick något svar på, och det säkert av den enkla anledningen att något svar ännu inte finns.

Men när detta är sagts skall ju läggas till att samma sak gäller också t ex EU:s position.

Av lätt insedda skäl handlade åtskilliga av våra samtal om relationen till Iran och detta lands politik i den vidare regionen. Här finns det mycket av känslor ur vilka en rationell politik måste vaskas ur.

Och samma fråga dominerade huvuddelen av våra samtal med olika västliga diplomatiska företrädare. Vi frågades mot bakgrund av vårt ECFR-besök i Teheran för några månader sedan ut om också sådant som borde vara väl bekant.

Men avståndet mellan de bägge länderna, och tänkandet i de bägge huvudstäderna, är långt större än vad bara kartan antyder.

Och i detta ligger i alla fall en del av regionens problem.

Om det var lite svävande om utrikespolitiken fanns det i gengäld anledning att vara imponerad av den beslutsamhet vi mötte när det gällde den främst ekonomiska reformpolitiken.

Den är en absolut nödvändighet om landet skall kunna undvika en både ekonomisk och social kris.

Till 2030 vill man i grunden omvandla ekonomin bort från dagens oljeberoende, och redan till 2020 skall man främst med besparingar, men också genom att försiktigt införa moms, få bort ett budgetunderskott som nu ligger kring 14% av BNP.

Det är en omvandling av milt sagt betydande dimension – men viktigt för oss alla att den lyckas. Ett Saudiarabien som faller ner i akut strukturell kris ligger inte i någons intresse.

Också i andra avseenden förändras det saudiska samhället.

Den tidigare fruktade religiösa polisen har trängts tillbaka och synts inte längre. Sakta börjar tidigare förbjuden underhållning att dyka upp. Det talas om att öppna biografer.

Och alla jag talade med var övertygade om att det löjliga förbjudet för kvinnor att köra bil kommer att försvinna under det kommande året. Flera talade om hur de nu medvetet arbetar på att anställa allt fler kvinnor.

Sociala media spelar säkert sin roll. Sett i relation till befolkningen är landet bland de allra ivrigaste i världen på Twitter, Facebook och YouTube.

Allt detta innebär förvisso inte att Saudiarabien är på väg att bli ett Sverige. Långt därifrån. Och paradoxen är ju dessutom att det just nu torde vara den absoluta monarkin som är förutsättningen för att dessa och ytterligare längre gående reformer kan drivas igenom.

Men det handlar om viktiga förändringar steg för steg.

För en mer diversifierad ekonomi som kan ge sysselsättning åt en ung och snabbt växande befolkning. Och för ett mer öppet och samtidigt fortsatt traditionsbundet samhälle.

Till utmaningarna hör ju också att Saudiarabien är ett påtagligt stort land.

Till ytan är det fyra gånger så stort som Frankrike – eller Sverige. Och vad som gäller i Riyadh eller Jeddah gäller inte nödvändigtvis på samma sätt överallt.

Men nu bär det hem från det angenämt varma och soliga vinterklimatet här till vad jag utgår är vår betydligt bistrare version hemma.

Och andra frågor tränger sig på.

Bill Tillerson har nominerats till USA:s nye utrikesminister, och samarbete med honom blir ju viktigt också från Sveriges utgångspunkt.

Han bär ju dock med sig en betydande internationell erfarenhet.

Och på torsdag blir det besvärligt EU-toppmöte i Bryssel.

Risken för att nationella låsningar av olika slag rycker undan mattan för EU:s möjligheter i vårt omedelbara närområde förefaller dessvärre betydande.

Men, som jag brukar skriva, till det finns det anledning att återkomma.

One Response to Hem från Riyadh.

  1. Rulle skriver:

    Stämpling till mord är straffbart i Sverige!
    Presidenterna Obama, Hollande m. fl. som hetsat de oppositionella terroriserade rebellerna i Syrien till självutplåning bör ställas inför krigsrätt. Skallar som velat störta Syriens president skall inte agera inom politiska områden!
    Här litar vi på att Carl Bildt med hjälp av Sveriges representant i det kommande Säkerhetsrådet i FN vidtar de åtgärder som krävs att för att bestraffa dessa uppviglare.
    De fulaste krigshandlingar som skett under detta, bara 16 år gamla, århundrade måste få ett rättvist eftermäle!

    Var är censuren ??

%d bloggare gillar detta: