Resor i ”svåra tider”

STOCKHOLM: Det är söndag förmiddag och jag sitter på Arlanda och väntar på att bege mig iväg till München och därifrån vidare upp i Alperna.

Där har vi tvådagarsmöte med vad vi kallar Munich Security Forum – en kärna av det som är den årliga stora säkerhetskonferensen i München.

Det mesta står på dagordningen.

Men det har varit nyttigt med två dagar hemma i Stockholm.

I onsdags svepte jag ju förbi Bryssel på vägen från London och hem, och det var faktiskt anmärkningsvärt länge sedan som jag var där.

Mycket där präglades just då av personfrågor.

Martin Schultz skall lämna som parlamentets talman och kasta sig tillbaka in i den tyska politiken, och det utlöser naturligt nog en kaskad av manövrer och spekulationer.

Men självfallet fanns där också politik.

Kommissionen presenterade t ex sina förslag om hur samarbetet i olika försvarspolitiska frågor inom EU kunde byggas ut.

Och det skall bli intressant att se vilket mottagande de får.

Inte minst i Sverige.

Olika delar av dessa förslag kan förvisso behöva diskuteras, men vi har ju allt intresse av att bygga ut olika försvarspolitiska samverkansstrukturer – över Atlanten lika väl som inom Europa.

Det stöder ju våra egna säkerhetspolitiska ansträngningar.

I dag är det så viktiga avgöranden i såväl Österrike som Italien, och om det kommer det säkert att talas åtskilligt på mötet jag är på väg till.

Den italienska folkomröstningen bekrevs i vissa media i närmast apokalyptiska termer, men det tror jag är en betydande överdrift.

Det finns för- och nackdelar med de konstitutionella förändringar som den handlar om.

Avgörande på sikt är att landet förmår sig till de ekonomiska och andra reformer som gör att man kan frigöra den tillväxt – Italien är ett land av entreprenörer! – som gör att man kan få ner sin alldeles för stora skuldbörda.

I Österrike har efterkrigstidens partipolitiska system redan brutit samman, och utvecklingen glider nu mot ett mer nationalkonservativt och europeiskt inskränkt håll.

Utgången av presidentvalet blir viktigt och en vägvisare, men än viktigare blir det parlamentsval som kommer att komma senast 2018.

Här ser det ut som om FPÖ kommer att bli största parti, och det är föga upplyftande att se hur såväl ledande inom borgerliga ÖVP som faktiskt också i socialdemokratiska SPÖ gör sina danssteg för att få vara med dem i en ny regering.

Men i kväll vet vi mer om bägge dessa frågor.

I de bajerska alperna, bara lite mer än ett stenkast från gränsen till Österrike, förblir jag till tisdag eftermiddag.

Därifrån kommer jag också att försöka att följa vad som sker på tyska CDU:s partikongress i Essen i en helt annan del av Tyskland.

Där kommer Angela Merkel att mer officiellt åter bli kandidat som förbundskansler inför valet i september nästa år, men det blir också intressant att lyssna på de politiska inriktningar som man kommer att diskutera.

På planet ner till München nu skall jag läsa CDU:s partistyrelses förslag inför kongressens generaldebatt – Orientierung in schwierigen Zeiten; für ein erfolgreiches Deutschland und Europa.

Och det är värt att notera att man talar om ”svåra tider”.

I många avseenden är så faktiskt fallet.

Efter dagarna i Tyskland blir det på onsdag en dag hemma i Stockholm innan jag sedan reser till Washington för några dagar där, och sedan direkt därifrån till Riyadh i Saudiarabien – i alla fall som schemat ser ut just nu.

Svåra tider även på dessa platser.

2 kommentarer till Resor i ”svåra tider”

  1. slaszlos skriver:

    Det verkar att den nygamla världen står på huvudet efter USA valet och Republikanska Partiet med sitt val av Presidenten Donald Trumps seger över det Demokratiska Partiet vilket är det absoluta nederlaget för socialismens ideologi . Den europiska storpolitiken påverkat likadant vore i Tyskland, Österrike liksom i vårt kära land Sverige eftersom vänstersocialistens demokratiska valda statsministern slutar sitt uppdrag 2018 som ordförande för sitt parti. Det är tråkigt att de förtroendevalda blir mer desperata och sjuka efter självorsakad politiska agendan vid vilket haverierna följer haverierna . Begränsningarna av yttrandefriheten enligt kulturministern utspel , säkerhetspolitiken svåra uppdrag att garantera landets och medborgarnas trygghet mot inre och yttre fiender samt invandrings ,och integrationspolitikens totala kaos följd av ökningen på skattetrycket mot landets skattebetalare att fylla i statens kassakista för finansieringen av bidragsberoende…

    Vilka krafter skall ta över styrningen av den sjunkande samhällsbåten får utan tvekan svårigheter att återställa ”lagom” samhällsfunktionen . Vilket beror på hur visionen om Europiska Förenade Staternas skall skapas eller går detta i sin grav beroende av den extremism nationalismen seger över den rena patriotiska nationalism med samhällsbyggande funktion istället för hat, hot och kränkningarna.

    Tack Carl Bildt för dina rapporteringen om mättningen av världens puls både i nära och borta . Ett fantastiskt arbete av dig som en världsmedborgare på den högsta ansvarsnivå vilket påminner mig själv av den största svenskan Raoul Wallenberg för sina insatser under andra världskrigets Europa.

    God Jul och Gott Nytt År !

  2. Lennart Berggren skriver:

    Jag hoppas ni kan fokusera på den politiska biten i ”Försvarspolitik”. Att ha kapabilitet att skicka iväg militära trupper till Chad eller Gud vet vart, för något enstaka engagemang löser ju inte de grundläggande frågorna. EU – om de kan enas politiskt i en fråga – har ju en enorm styrka iom att det är 500 miljoner människor som står bakom politiska inriktningar. EU borde inrikta sig på frågan hur enighet ska skapas kring en gemensam säkerhetspolitik, map Ryssland, Pakistan, Saudi, Iran etc. Eller ta nu Syrien, kan inte EU agera där? Varför har INGET politiskt initiativ kring Syrien kommit från EU? Något säger mig att EU inte har någon säkerhetspolitik överhuvudtaget.

%d bloggare gillar detta: