Lite förvirring i London.

LONDON: Tidig morgon, och jag sitter på St Pancras och väntar på att Eurostar-tåget skall föra mig via tunneln under Engelska Kanalen till Bryssel.

Ursprungligen skulle jag ha flugit hem nu, men plötslig ville de gärna att jag skulle vata med på ett möte i Bryssel. Så nu blir det denna omväg på vägen till Stockholm.

Men det har varit två intressanta dagar här.

Styrelsemöte med ECFR först och främst med diskussion om vår strategiska inriktning under de närmaste åren. Men också mer omedelbara frågor om aktiviteter i Turkiet och när det gäller Iran och Saudiarabien.

I anslutning till detta två middagar under värdskap av två olika ambassadörer från EU-länder här i staden.

Den första med inriktning på hur utrikes- och säkerhetspolitik skall kunna tänkas påverkas av Brexit. Och vi gick en så insatt bild som man kan tänka sig av hur tankarna kring de frågorna går.

En del om relationerna över Atlanten i detta läge blev det också tid till. London har, som man kan förvänta sig, en påfallande aktivitet i frågan.

Och den andra middagen med lite bredare inriktning om hur Brexit-processen skall hanteras, om än huvudsakligen med personer som i den grundläggande frågan hade en annan inställning.

Den middagen följde en mer informell diskussion med åtskilliga av de parlamentsledamöter som sitter i det speciella utskott som nu brottas med dessa frågor.

Och i de diskussionerna var det inte svårt att se konturerna av ett delvis förändrat politiskt landskap i Storbritannien under kommande år.

Hur den skotska frågan kommer att utvecklas återstår att se, men jag mötte starka åsikter även i den.

Den brittiska regeringen har sagt att den skall undvika en ”hård gräns” mellan Nordirland och Irland i samband med att man lämnar EU, och därmed borde det ju vara möjligt att undvika det också mellan ett Skottland som vill vara kvar i EU och ett England som lämnar.

Men i den frågan kommer det att rinna mycket vatten under broarna under de kommande åren.

I de olika diskussionerna i denna fråga sade jag att det enda som är alldeles säkert är att London efter Brexit inte kommer att kunna sitta med runt de bord i EU där besluten fattas.

Allt annat är, enligt min mening, i princip möjligt.

Dock under den bestämda förutsättningen att Storbritannien accepterar samma villkor som gäller för medlemsstaterna.

Det innebär att man på samma sätt som dessa också är med och betalar vad som är rimligt i fallet och att man omfattas av de gemensamma övervaknings- och kontrollmekanismer som i de olika fallen finns.

Frågan är i dessa avseenden inte vad EU vill, utan vad Storbritannien vill. Och jag uttryckte min förundran över att regeringen här knappt ens verkar vara intresseras av en diskussion som öppet belyser de möjligheter som finns.

En intressant möjlighet som kanske kommer att stå till buds vad gäller övergångsarrangemang är att man under en tid står kvar i den gemensamma marknaden EEA sedan man lämnat EU.

Om detta är möjligt eller ej skrivs det sannolikt inträngande juridiska analyser av, och det finns självfallet också politiska aspekter på det, men möjligheten skall nog inte viftas bort.

Men nu går tåget till Bryssel, och senare i kväll går flyget därifrån till Stockholm.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: