Allt handlar om Trump.

ABU DHABI: Så har jag då åter landat i denna del av världen – mitt tredje besök i UAE efter sommaren – efter en sex timmars flygning från London, där jag tillbringade gårdagen.

Men nu kommer jag att vara här några dagar för diskussioner med Mellersta Österns mångfasetterade utmaningar i fokus.

Men gårdagens diskussioner i London – huvudsakligen på IISS Council men senare också i CNN-intervju med Christiane Amanpour – handlade alldeles självklart främst om de strategiska konsekvenserna av kombinationen av Trump och Brexit.

Vad gäller den senare frågan förblir det mesta förvirrat.

Jag såg i går mitt på dagen på TV när premiärminister Theresa May i underhuset försöker svara på frågor i ärendet. Men hennes sätt att undvika svar hade nog mest effekten att demonstrera att det inte finns några svar.

Hon upprepade att det skulle vara dålig förhandlingstaktik att tala om vad man vill.

Men det är ett bisarrt argument.

Dels därför att det rent demokratiskt kunde vara ett intresse för nationen att veta vart den är på väg. Men dels därför att en förhandling ju blir omöjlig om Storbritannien inte talar om vad man vill.

Varje annan nation som förhandlat med EU om någon typ av relation har varit mycket tydligt med vad man ville uppnå.

Sedan är det ju en annan sak om detta i varje del är möjligt. Det är ju det förhandlingen skall avgöra.

Säkert kommer det att ta ett bra tag innan dimman i dessa frågor lyfter. Jag kommer att återkomma till London några gånger de närmaste veckorna, så det finns säkert anledning att återkomma även här.

Men även om Storbritannien kommer att förbli i EU minst två år till, och formella förändringar i relationen inte sker intill dess, är det tydligt hur man redan nu distanserar sig.

Tydligt är det i inställningarna till den kommande Trump-administrationen i Washington, där det är uppenbart att man i London nu drömmer om en återgång till gamla dagar av ”special relationship” med USA.

Utrikesminister Boris Johnson – som jag i och för sig har svårt att ta på allvar efter hans tidigare eskapader – är ute och flaxar påtagligt i den frågan.

Hur som helst ser vi i och med detta en tydlig försvagning av den samlade europeiska positionen och de samlade europeiska möjligheterna.

Och det kommer samtidigt som Trumps fraterniserade med Farage antyder att han inte kommer att dra sig för att medvetet eller omedvetet ge draghjälp åt de krafter som vill underminera det europeiska samarbetet.

I detta läge blir den kommande politiska inriktningen i Paris och Berlin ännu viktigare.

Angela Merkel har fortfarande inte gett besked om hon ställer upp för ytterligare en mandatperiod, men förväntad göra det på CDU-kongressen i början av december.

Och i Frankrike har vi på söndag den första omgången i den borgerliga oppositionens primärval för att utse kandidat inför presidentvalet senvåren 2017.

Det blir med all sannolikhet den person som kommer att stå mot Nationella Frontens Le Pen i ett val av mycket stor betydelse för den samlade europeiska framtiden.

Som hastigast var jag ju i Paris i måndags. Och även franska vänner jag träffade här i går var genuint osäkra på utgången.

Efter den första omgången denna kommande söndag blir det en avgörande omgång kommande söndag.

Och då vet vi vem som med all sannolikhet kommer att stå mot Marine Le Pen i den avgörande omgången av presidentvalet – nuvarande presidenten Hollande ges knappt några möjligheter alls.

Men självfallet var det konsekvenserna av Trump som dominerade diskussionerna här i går.

Runt bordet på Arundel House satt ett antal personer vars samlade kontaktnät i Washington torde ha få motsvarigheter.

Men osäkerheten var ändå genuin.

Och det är tydligt att motsättningarna i det team som förbereder den nya administrationen är betydande, med just nu övervikt för en gränsande till hämndlysten grupp av personer med i de flesta avseenden mycket begränsade perspektiv.

Mina egna kontakter med några vänner som har vissa kontakter med dem är också mycket tydliga på den punkten.

Så vart detta kommer att leda återstår att se.

I Washington Post skrev jag i går en av mina krönikor.

Om det som Donald Trump verkligen sagt under och före valrörelsen skulle bli verklig politik skulle det innebära slutet på den unikt framgångsrika västliga globala ordning vi levt under de senaste sju decennierna.

Det vore mycket illa, men frågan är självklart om det verkligen kommer att bli så.

En av mina amerikanska vänner förutspår en serie av eländen innan politiken åter får en viss verklighetsförankring och i alla fall i vissa avseenden rätar upp sig.

Men problemet är att det historiska mönstret är att en ny amerikansk administration normalt testas på ett eller annat sätt under sina första månader. Och hur det kommer att gå är i hög grad skrivet i stjärnorna.

Den kommande våren och sommaren kommer att bli utomordentligt viktig.

I dag kommer Japans premiärminister Shinzo Abe till New York för att träffa Trump. I Ostasien är nervositeten över vad hans politik kan komma att innebära mycket stor.

Just gentemot Japan har Trump ofta haft en påtagligt negativ attityd – orsaken lär ligga i några fastighetskontroverser på Manhattan för några decennier sedan.

Och i Berlin träffas i morgon några av de viktigare europeiska ledarna med president Obama under has sista besök i vår del av världen.

Därefter bär det för honom av till Stilla Havs-möte i Lima i Peru. Kollapsen för TPP-avtalet och konsekvenserna av det blir med all säkerhet en stor fråga där.

De närmaste dagarna kommer jag således att tillbringa här i Abu Dhabi i en krets av beslutsfattare och analytiker av relevans för den regionen.

Många av oss känner varandra väl såväl från dessa regelbundna möten som från andra verksamhetsfält genom åren.

Och jag misstänker att åtskilligt också här kommer att handla om samma ämne.

Och telefonlinjerna härifrån till både Washington och New York kommer alldeles säkert att gå varma.

3 kommentarer till Allt handlar om Trump.

  1. slaszlos skriver:

    Det verkar alla letar efter den s k ” svarta lådan ” att kunna sia för framtiden. Ur denna Pandora asken släpps ut andan om världens lidandet över Jorden och fångas in i ett malpåse vilket sprängs i bitar för den okända.

  2. Gunno Gunnvall skriver:

    A.t Carl Bildt reser flitigt runt världen och träffar många intressanta personer är helt klart. Att han vägleds av ett brinnande intresse likaså. Men vem arbetar du egentligen för? Sveriges regering?

  3. gruelse skriver:

    Jag tror vi får en säkrare värld med Donald J. Trump än med Hillary Rodham Clinton, eftersom jag uppfattar Hillary som mer krigshetsande. Trump vill säkra landets gränser och kan åtminstone prata med Vladimir Putin. Hillary verkar mer för öppna gränser och vill nog hellre prata med Saudiarabien, som förövrigt har donerat 25 miljoner dollar till Clinton Foundation för något år sedan.

%d bloggare gillar detta: