Ny dramatik på andra sidan Atlanten.

STOCKHOLM: Efter några dygn med diskussioner runt Östersjön – i först Warszawa och sedan Riga – damp jag i dag i alla fall ner här i Stockholm för ett dygn eller så.

Men redan i morgon bär det iväg igen, och nu till en annan Östersjö-metropol, nämligen Köpenhamn.

Det är det danska utrikespolitiska samfundet som firar 70 år, och av någon anledning har de bett just mig om att vara kvällens högtidstalare.

Så det kommer att bli några reflektioner om såväl Danmark som Sverige såväl i detta Östersjö-område som i vårt vidare Europa. Jag återkommer här med vad jag kommer att ha att säga.

Dagarna därefter kommer dock att bli lite ledigt på lite sydligare europeiska breddgrader. Man kan dra ut lite på hösten innan vintern förr eller senare infinner sig i alla fall.

Just nu tätnar onekligen dramatiken kring den amerikanska valrörelsen.

Det nya uttalandet från FBI om Hillary Clinton och hennes email har medfört ett skifte i hela valrörelsen. Och jag vet väl från egen erfarenhet hur fokusskiften av detta slag påverkar en valrörelse.

Under ett par veckor låg huvudfokus på Donald Trumps kvinnosyn, och eftersom de tre TV-debatterna föreföll att ha utfallit vl för Hillary Clinton började de allra flesta utgå från att nu var presidentvalet avgjort.

Lugnt skulle Hillary segla fram till valdagen och segern den 8 juni.

Men i fredags kastades allt detta över ända, och nu är det mesta osäkert.

Clinton-kampanjen förefaller nu inställd på att få FBI att redan inom några dygn klara ut vad som gäller och vad som inte gäller.

Man är, på tämligen så goda grunder, rädd för att det blir diskussioner kring denna fråga som kommer att dominera under de nio dygn som återstår.

Och då finns en icke obetydlig risk. Framför allt är det sannolikt Clinton-kampanjens förmåga att få folk till valurnorna som riskerar att påverkas negativt, och just denna har tidigare ansetts vara en av dess största fördelar.

Så det är naturligt att de nu satsar på att på ett eller annat sätt få denna fråga avfärd så snabbt som möjligt. Men även om det i mer formell mening skulle lyckas kommer eftereffekter med nödvändighet att hänga kvar. Tiden till valdagen är alltför kort.

Nio dygn är en lång tid i politik, och det är oklokt att räkna bort möjligheten av fler överraskningar.

Själv brukade jag inför svenska val, som ju alltid är på en söndag, alltid vara extra påpasslig för hur agendan och diskussionen såg ut på onsdagen och torsdagen. Det satte i allmänhet lite av de återstående trenderna.

Och jag har varit med om situationer då media just under den perioden plötsligt kastade in någonting nytt som satte märkbart avtryck.

Så den tendens till segervisshet som höll på att etablera sig bland Clinton-anhängare intill för några dygn sedan finns det nog all anledning att lägga åt sedan.

Det här kan – bokstavligt talat – gå hur som helst.

Men i alla händelser kommer jag i alla fall att vara i Washington på valkvällen för att se resultatet komma in.

Innan dess kan dock mycket komma att hända.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: