Brexit, ICG och ECFR i London.

LONDON: På Heathrow väntar jag nu på planet som för nog tillbaka till Stockholm efter dessa dagar i Bodrum, Istanbul, Seoul och nu senast här.

När jag anlände hit för en middag torsdag kväll hade jag sagt att vi borde försöka undvika att middagen helt dominerades av diskussion om Brexit.

Inte för att frågan inte är viktig, men för att det finns en del annat som händer i världen och kräver viss uppmärksamhet.

Det misslyckades.

Här handlar det mesta nu om Brexit och om regeringens olika mer eller mindre mystifierande signaler om den kommande politiken.

Var det hela kommer att landa återstår att se.

I parlamentet i torsdags sade utrikesminister Boris Johnson att man skulle kunna komma att få ett handlsavtal med EU som t o m var bättre än vad ett medlemskap innebär.

För en man som gjort skapande av myter till en personlig specialitet var det kanske inte förvånande. Men med sanningen har det självfallet ingenting att göra.

Och i dagens tidning ser jag att premiärminister Theresa May lovat bilindustrin att deras villkor för handel och samarbete med EU-länderna på intet sätt kommer att förändras.

Jaha. Det reptricket återstår att se.

Mer oroande än detta – verkligheten kommer att bli vad den blir – är en viss underton i regeringsbildning politik som speglar en ny nationalism.

Medan det fanns de som ville lämna EU som ville ha ett öppnare och mer globalt inriktat Storbritannien handlar det här i stället om ett mer slutet och mindre globalt land.

Och det skulle i så fall innebära att den redan stora förlusten skulle riskera att bli än större.

Men mitt besök här i London handlade nu inte om detta.

Ärendet var styrelsemöte i International Crisis Group, och när jag ändå var här lite planering med European Council on Foreign Relations.

Med ECFR handlade det bl a om frågan var vårt huvudkontor framöver skall ligga. Nu finns det här i London, men rimligt är att vi måste flytta det till någon stad inom EU.

Vid vårt styrelsesammanträde i november bör vi fatta beslut i den frågan. Inte enkelt – men dessvärre nödvändigt.

När vi inledde vårt ICG-möte gav Jean-Marie Guéhenno en dyster överblick över de olika utmaningar vi står inför.

Han talade om en kaskad av kriser, och om hur regeringar och andra stater nu är så öveväldigade av att hantera dagens kriser att man inte klarar av att försöka förhindra morgondagens.

Och så är det dessvärre.

Just nu domineras bilden av Aleppo – om några veckor kan det handla om Mosul. Och när det rapporteras att flyktingar nu söker sig till Somalia, från sammanbrottet i Yemen, får man en dramatisk illustration till det som pågår.

I denna situation tror jag att det arbete som ICG utför kommer att bli ännu mycket viktigare.

Den middag som jag ledde i går kväll fokuserade på utvecklingen i Ryssland och dess närområde. Andra middagar handlade om Syrien, om flyktingsituatione och om olika afrikanska utmaningar.

Själv måste jag nu återvända hem, men ICG-styrelsen fortsätter under dagen och kvällen med diskussioner om de olika utmaningar vi står inför.

För min del blir det nu – och det kan behövas – några dagar hemma i Stockholm.

3 kommentarer till Brexit, ICG och ECFR i London.

  1. […] Brexit, ICG och ECFR i London. Källa: Carl Bildt {$excerpt:n} Brexit, ICG och ECFR i London. […]

  2. stig2entreprenoren skriver:

    ”ECFR handlade det bl a om frågan var vårt huvudkontor framöver skall ligga”
    Föreslå Varberg, ligger nära havet, nära Landvetter, nära Gbg, nära Kph, ytterligt civiliserat utan trängsel. Säkert och bra med en möteslokal i fästningen.

  3. claudius49 skriver:

    Är det sannolikt att Brexit verkligen kommer att genomföras? Brexit skulle medföra katastrofala konsekvenser för UK, som skulle splittras genom att Skottland tar sig loss, den gamla konflikten med Nordirland startar om, etc. Tecknen på ett omtänkande blir allt fler. Senast nu när det visar sig att Boris Johnson egentligen var mot Brexit från början.

    Dessutom kan Brexit bli synnerligen dyrbart för UK.

%d bloggare gillar detta: