Inspirerande dygn här i Korea.

SEOUL: Det är tredje året i rad som jag kommer hit till World Knowledge Forum, och det är alltid en lika inspirerande upplevelse.

Själv har jag i dag deltagit i diskussioner om vad Brexit betyder för Europa och i världen, och i morgon leder jag en diskussion om framtiden för internet i olika avseenden.

Och inemellan har jag försökt att lyssna på diskussioner om DNA-saxar, drönare, artificiell intelligens, Blockchain och mycket annat som intresserad de som vill nosa på framtiden tillsammans med en del av världens ledande tänkare och tyckare.

Men sedan har åtskilliga samtal med koreanska och amerikanska vänner handlat om utvecklingen i regionen i stort.

Korea är en i många avseende imponerande nation.

Efter kriget 1953 låg landet bokstavligen i ruiner.

Och bortglömt är att det intill dess, och faktiskt ett bra tag därefter också, var landets norra delar som var de relativt sett rikaste.

Så är det, försiktigt uttryckt, inte längre.

Den mest konservativa beräkning jag sett är att den sydkoreanska fria och öppna ekonomin i dag är mer än 40 (!) gånger större än den slutna nordkoreanska socialistiska planekonomin.

I detta ligger en lärdom som är viktig också för andra delar av världen.

Det finns en ambition och drivkraft i det sydkoreanska samhället som imponerar. Till del drivs det förvisso av konkurrensen med större och rikare Japan liksom med ännu mycket större men ännu per capita inte lika rika Kina.

Och framgångarna är betydande – vilket förtjänar påpekas i dessa dagar när nyhetsflödet även här domineras av Samsungs bakslag med sin senaste smartphone.

Det var ett år sedan jag var här senast. Och sedan dess har regimen i Pyongyang sprängt två kärnladdningar och påtagligt ökat tempot också i sina program för att ta fram ballistiska robotar med längre räckvidd.

Att detta oroar säger sig självt, och jag är övertygad om att utmaningarna här på den delade koreanska halvön kommer att bli allt svårare och allt viktigare inte minst för den person som den 20 januari stiger in i Vita Huset.

Målet för de internationella ansträngningarna – diplomati och sanktioner i varierande kombinationee – har varit att få Pyongyang att montera ner sitt nukleära program i dess helhet.

Ibland har det skett framsteg, men just nu är vi tveklöst i ett skede som domineras av bakslagen.

En konsekvens av det som skett är att Washington och Seoul gemensamt beslutat att ett batteri med amerikanska antimissilrobotar THAAD skall stationeras i Sydkorea.

Ytligt sett handlar det om att skaffa ett visst försvar mot utpressning genom misilhot från nordkoreansk sida.

Djupare handlare om att i och med detta förhindra att Sydkorea i ljuset av utvecklingen ser sig tvunget att utveckla egna kärnvapen.

Men åtgärden skapar i sin tur nya kontroverser. Delvis internt här i Sydkorea, men framförallt regionalt i den viktiga relationen till Kina.

Själva robotsystemet har alltför begränsad räckvidd – ca 200 km – för att vara något verkligt bekymmer för Kina och deras robotsystem. Deras muller är i dessa avseenden knappast seriöst.

Men den mycket avancerade radar som i och med detta kommer hit har en kapacitet som leder till kinesisk oro.

Jag skulle tro att de fruktar att data från denna kan länkas samman med mer avancerade robotsystem i regionen – antingen i Japan eller på amerikanska eller japanska örlogsfartyg. Och det är förvisso möjligt.

Jag kan väl se argumenten för att placera ett THAAD-batteri här – på ett eller annat sätt måste konsekvenserna av utvecklingen norr om den 38:e breddgraden hanteras.

Men det ställer stora krav på djupet i dialogen mellan USA och Kina i avgörande strategiska frågor. Det är viktigt att kinesiska beslutsfattare korrekt förstår det man här gör, och att utvecklingen inte leder till att dialogen mellan Washington och Peking om Nordkorea inte förstörs.

Jag tillhör dem som tror att det förr eller senare kommer att inträffa någonting i Pyongyang – regimer av detta slag varar aldrig för evigt, och mönstret i fall som detta blir sällan alldeles harmoniskt.

Och då gäller detta att det finns förtroliga och förtroendefulla kanaler mellan de ledande aktörerna för att förhindra att utvecklingen spårar ur.

Här i Korea står USA:s åttonde armé – den mest signifikanta styrka som USA har någonstans i världen utanför sitt eget territorium. Och Kina är inte långt borta. De bägge arméerna har mötts förr.

Om allt detta kommer vi med all säkerhet att få höra mer under kommande år.

Utvecklingen alldeles norr härifrån – hotellet där jag bor ligger inom räckvidden för nordkoreanskt artilleri – går mot ny en situationen där Pyongyang skaffar sig en faktisk relevant kärnvapenkapacitet med allt vad detta kan komma att innebära.

Dramatik förefaller sannolik. Och detta i en komplicerad och delvis farlig region.

Det blir en halv dag här i morgon innan det är dags att återvända till Europa.

I morgon kväll väntar middag med vänner i London och fredag morgon väntar frukost med redaktionen på Financial Times och ledningen för International Crisis Group.

2 kommentarer till Inspirerande dygn här i Korea.

  1. […] Inspirerande dygn här i Korea. Källa: Carl Bildt {$excerpt:n} Inspirerande dygn här i Korea. […]

  2. stig2entreprenoren skriver:

    Den spanske kungen kunde ju gärna göra en statsvisit till Nordkorea.
    Eller möjligen Mr Gorbatjov.

%d bloggare gillar detta: