Hem efter dagar av diskussioner i Teheran.

TEHERAN: Alldeles strax lyfter vi från från den iranska huvudstaden efter intensiva dagar av samtal här.

Dock har det hunnits med lite av landets kultur och stadens karaktär också. Och för att förstå också ett lands politik är det alltid viktigt.

Det iranska historiska muséet må i sin gestaltning inte motsvara modernare muséer hos oss, men det kompenseras mer än väl av den historia man kan visa upp.

Den gamla huvudstaden Susa kan t ex visa upp en historia på 7.000 år.

Och det persiska imperiet har under perioder sträckt sig över vida delar av denna del av världen – från Balkan till Indien, och lång in i dagens Centralasien.

Dess kulturella spår är än i dag inte svåra att känna igen i stora delar av detta område.

Men dagens Iran är en produkt först och främst av den islamska revolutionen 1979.

Detta ord används numera flitigt, men det är ingen tvekan om att denna revolution var en genuin sådan i samma kategori som i Frankrike 1789 och Ryssland 1917.

Det var inte givet att utvecklingen efter det att Shahen tvingats lämna landet under trycket av de folkliga protesterna skulle bli just denna. Men som så ofta gick denna revolution genom olika faser och slutade med maktövertagandet av den målmedveten islamsk grupperingar med ett omfattande program för genuin samhällsomvandling.

Mycket har hänt sedan dess.

Det talas fortfarande om revolutionen, och det komplicerade politiska system den upprättade har nu börjar att finna former som måhända kommer att möjliggöra en successiv öppning och modernisering.

Det måste vara vår förhoppning – och är också den mer eller mindre tydligt uttalade förhoppningen hos dem man möter vid ett besök i Iran.

På vägen ut till flygplatsen besökta vi det enorma och imponerande vackra moskékomplex som också hyser ayatollah Komeinis grav. Än är det inte i alla delar färdigbyggt.

Och det lika väl som välståndet i Teherans norra delar tillhör realiteten i detta samhälle.

Att det finns förväntningar på modernisering och utveckling är alldeles uppenbart. På sitt eget sätt är detta ju denna regions kanske mest sekulära samhälle.

Konspirationsteorier mot USA och västvärlden finns förvisso, men mindre än på många andra håll. Politisk diskuteras flitigt och intensivt.

En välutbildad generation postrevulutionär generation håller nu på att lämna högskolor och universitet, men möter en arbetslöshet som för dem är tre gånger högre än för de flesta andra.

Sedan sanktionerna lyftes i januari är förväntningarna höga. Och det finns en viss besvikelse över att inte mer händer snabbare.

För president Rouhani och utrikesminister Zarif finns det ett behov av att visa mer motsträviga krafter att deras politik för att öppna upp för samarbete med västvärlden också lönar sig.

Och i våra samtal har jag betonat att det kommer den att göra, men att det tar tid, och att det också handlar om landets egna reformer för att bli mer konkurrenskraftigt i den globala ekonomi.

Nu stundar presidentval i maj. Återval av president Rouhani förefaller överväldigande sannolikt, men osvuret är bäst, och det politiska klimatet har blivit hårdare och mera slutet inför den kraftmätning som ett val också här alltid innebär.

Samtalen har avlöst varandra, och här är inte platsen att gå in på dem alla.

Vi började i måndags förmiddag med utrikesminister Javal Zarif, fortsatte i går med vice presidenten och f d utrikesminister Ali Akbar i Salieh, nu också chef för Irans atommyndighet, och hade vårt avslutande möte i dag med den Högste Ledarens utrikespolitiske rådgivare, också han f d utrikesminister, Ali Akbar Velayati.

Och till detta kom en rad olika institut och tankesmedjor mer eller mindre tydligt inkopplade i det iranska utrikes- och säkerhetspolitiska maskineriet. Plus framför allt europeiska diplomatiska företrädare.

Så vi har nog fått en ganska bra bild, också med nyanser, av hur man tycker och tänker i olika frågor vad gäller framför allt situationen i regionen.

Att mycket handlat om situationen i Syrien, och enkannerligen runt Aleppo, säger sig självt.

Och de intryck vi fått i olika frågor för vi nu, på det sätt vi brukar, vidare.

Nu bär det hemåt för min del.

Men efter en dag i Stockholm bär det av igen, och då med Bodrum i Turkiets sydvästra hörn som omedelbar destination.

2 Responses to Hem efter dagar av diskussioner i Teheran.

  1. […] Hem efter dagar av diskussioner i Teheran. Källa: Carl Bildt {$excerpt:n} Hem efter dagar av diskussioner i Teheran. […]

  2. Gunnar Bostrom skriver:

    BRA skrivet – är själv på väg till Iran då man önskar köpa svensk hälso och sjukvård samt sjukhus. http://www.scanhealth.se

    Bra att du Carl jobbar vidare för att sätta svenskt på kartan – ditt namn klingar fortfarande bra.

%d bloggare gillar detta: