Nya spänningar – risk för ”vattenkrig”.

NEW DELHI: Efter en dag av flygande har jag så landat här i den indiska huvudstaden en bit efter midnatt.

Det var en Airbus 380 som tog mig och mina ca 500 medpassagerare de 6.400 kilometrarna från Frankfurt och hit. Över Kaukasus, Turkmenistan, Afghanistan och Pakistan.

Och här skall jag delta i diskussionerna på den årliga stora CyFy konferensen om den nya cybervärldens alla olika utmaningar.

Jag ser på deltagarlistan att den samlar åtskilliga av dem som runt om i världen arbetar med vad vi kan kalla ”net governance”, och min uppgift här är ju bl a också att presentera och diskutera rapporten från vår globala kommission kring just dessa frågor.

Detta är ju frågor som rycker upp på den internationella dagordningen med allt större kraft.

Och i dessa sammanhang är Indien ett allt viktigare land. Landet har nu det näst största antalet nätanvändare i världen efter Kina, och det är slående hur stark den indiska närvaron är inte minst i Silicon Valley.

Det var ingen tillfällighet att vi hade ett av de viktigaste mötena med den globala kommissionen här, om än i Bangalore.

Då var det ju också tydligt att den indiska politiken i dessa frågor börjat få en mer modern och öppen inriktning. Och jag tycker mig se att den utvecklingen fortsatt sedan dess.

Så jag ser fram mot diskussioner under morgondagen och några timmar av fredagen innan jag måste återvända hem till Stockholm innan det sedan bär vidare till Teheran.

Som jag noterat också i kommentarer på Twitter har först situationen i Kashmir och sedan relationerna mellan Indien och Pakistan blivit en allt mer besvärlig fråga under de senaste månaderna.

Och nu finns det en högst påtaglig risk att konflikten kommer att eskalera ytterligare. Farorna skall alls inte underskattas.

Roten just nu ligger i situationen i Kashmir, där upplopp och hårda indiska säkerhetsåtgärder under sommaren lett till ett 90-tal döda.

Detta har lett till först uppskruvad retorik i Pakistan, sedan uppskruvad motretorik i Indien och därefter ett stort steg uppåt i konflikten när 18 indiska soldater dödades vid en attack, som här tydligt anses härröra från pakistanskt territorium, mot en armébas i området.

Nu handlar diskussionen i media här om vilka steg riktade mot Pakistan som premiärminister Modi måste ta.

Veckomagasinet India Today domineras av inte mindre än nio hela sidor med olika huvudsakligen militära optioner när det gäller Indiens möjligheter att slå tillbaka.

Med all sannolikhet leder dock medvetenheten om det ömsesidiga innehavet av kärnvapen till en klok återhållsamhet vad gäller alltför vidlyftiga militära optioner.

Men av det som diskuteras finns åtskilligt som i sig inrymmer betydande faror för eskalation.

Från indisk sida har man, som svar på vad man uppfattar som pakistansk uppmuntran av separatism i Kashmir, börjat prata på ett sätt som kan uppfattas som tydlig uppmuntran till separatism i Baluchistan i Pakistan.

Och detta är en ömsesidig lek med elden som egentligen inte borde ligga i någon av nationernas intresse.

Det kommande toppmötet med den regionala samarbetsorganisationen SAARC har nu ställts in, och i FN:s generalförsamling var tongångarna mellan de bägge länderna osedvanligt hårda under den gågna veckan.

Av det som nu diskuterats är nog det farligaste – om jag undantar mer omfattande militära operationer – det ifrågasättande av avtalet från 1960 om fördelningen av floden Indus vattentillgångar.

För att förenkla det hela – utan Indus vatten finns inte nationen Pakistan, men ca 80% av flodsystemets vatten kommer från eller flyter genom indiskt territorium.

Och vatten håller på att bli en allt viktigare fråga för hela denna region. För någon vecka sedan var det t ex allvarliga upplopp i Bangalore med anledning av en dispyt mellan två delstater om just vattenresurser.

Den indiske premiärministern Narendra Modi har nu hotfullt sagt att ”vatten och blod kan inte flyta samtidigt”, medan den pakistanske faktiske utrikesministern Sartaj Aziz sagt att en uppsägning av avtalet skulle vara en ”krigshandling”.

Det är hårda och hotfyllda ord.

Medling i ärendet ligger hos Världsbanken, men det finns all anledning att hoppas att också kraftfullare globala aktörer engagerar sig för att förhindra att vatten blir ett strypmedel i denna konflikt.

Men en boll har satts i rullning, och det är nog så allvarligt. Indien har också anledning att vara medveten om att dess stora floder rinner upp på den tibetanska högplatån, och att kinesiska planer på dammar där ofta lett till starka reaktioner i Indien.

Det är och förblir en tragedi att dessa Indien och Pakistan inte kommit över traumat efter den bittra delningen 1947.

Kashmir förblir en ytterligt känslig och svår fråga, där förr eller senare politiska steg måste tas. Förr har olika tankar legat på bordet, men just nu förefaller det mesta låst.

Men det är självfallet, och alldeles oavsett detta, oacceptabelt att man i Pakistan under lång tid skyddat och utnyttjat terrorgrupper som ofta med Kashmir som motiv attackerat Indien.

Minns den spektakulära attacken mot Mumbai 2008. Dess ledande organisatör lär fortfarande gå fri i Pakistan, och det säger sig självt att detta inte är acceptabelt.

Och rivaliteten dem emellan driver också andra konflikter. Tydligast är detta när det gäller Afghanistan, vara bestående utmaningar tyvärr inte får någon större uppmärksamhet längre.

Annars har Indien i dessa dagar anledning att glädja sig åt att man i årliga Global Competitiveness Report är den nation som förbättrat sin position starkast.

På några år har man klättrat från plats 71 till plats 39, vilket inte är så dåligt, även om rivalen Kina ligger före på plats 28. Ryssland ligger, som jämförelse, på plats 43.

Och den indiska ekonomiska tillväxten är i dag den starkaste av alla i G20-kretsen.

För mig blir det dock mest globala cyberfrågor det kommande dygnet. Nog så viktigt.

Men lite samtal vid sidan av om också andra viktiga frågor i denna viktiga del av världen hoppas jag dock det skall bli möjlighet till.