Inga tvära kast, men tydlig glidande förändring.

STOCKHOLM: Det är söndag sen eftermiddag efter helg och ett antal mycket angenäma dagar hemma i fäderneslandet och dess huvudstad.

Fredagens säkerhetspolitiska utredning av ambassadören Krister Bringeus var alldeles uppenbart någonting som regeringen inte ville ha, och det blev närmast löjeväckande när man tog till det enda lilla tricket efter det andra för att minska den möjliga uppmärksamheten för rapporten.

Närmast som en besvärjelse förkunnades det att ingenting fick ändras och att några tvära kast inte var aktuella.

Nej, några tvära kast är förvisso inte aktuella, men att säkerhetspolitiken gradvis håller på att förändras kan det knappast råda någon tvekan om.

Bara ett exempel.

Det sägs i utredningen, att ”ett nära säkerhetspolitiskt samarbete med USA i dag är en grundbult i svensk utrikespolitik.

Hade en socialdemokratiskt dominerad regering kunnat säga detta för några år sedan?

Knappast. Inga tvära kast – men desto tydligare glidning.

Och den bringeuska utredningen kommer att läsas och begrundas av många under åtskillig tid framöver, förhoppningvis leda till en öppen och saklig diskussion och därmed också påverka hur inriktningen och utformningen av vår säkerhetspolitik fortsätter att förändras.

Det kommer att fortsätta att mumlas och muttras nere i sanden. Men det förändrar föga.

Nu randas också för min del en ny vecka.

På onsdag håller Europakommissionens ordförande Jean-Claude Juncker sitt årliga programtal inför Europaparlamentet i Strasbourg, och det kan nog förväntas att han där aviserar förslag om ett djupare säkerhets- och försvarspolitiskt samarbete också inom EU.

Och mot slutet av veckan har så de 27 EU-staterna extra toppmöte i Bratislava för att i ljuset av Brexit diskutera prioriteter i utvecklingen av samarbetet framöver. Kanske kommer diskussionerna att inriktas också på att komma lite längre i samband med att det i mars 2017 är 60 år sedan Rom-fördraget undertecknades.

Då kommer jag dock att befinna mig i Kiev på den årliga YES-konferens som jag haft som vana att vara med på sedan ett antal år tillbaka.

Vi brukade vara i Jalta på Krimn, men sedan 2014 har detta som bekant inte varit möjligt, och tills vidare hålls därmed konferensen i Kiev.

Men det är alltid en bra möjlighet till kontakter inte bara med ledande personligheter i Ukraina, utan också många av dem som i olika länder är engagerade i landets utveckling och framtid.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: