Också var det hemåt igen.

PÅ VÄG HEM: Efter några veckor av sol och hav i södra Europa bär det nu hem till fäderneslandet och dess huvudstad igen. Det börjar bli sensommar, och snart kommer hösten att vara här.

Inrikespolitiken drar igång efter den stiltje som sedvanligt följer detonationen av aktivitet i Almedalen. De olika partiledarna filar nu på sina s k sommartal. Det handlar om att sätta agendan för de kommande månaderna.

På det internationella planet brukar augusti ofta vara en månad av viss dramatik. Jag skrev ju tidigare här om augusti som de ryska krigens månad, även om det just nu verkar som om den ryska politiska mobiliseringen mot Ukraina tagit en paus.

För min del blir det nu först några dagar i Stockholm för att komma i ordning efter sommaren. Inte minst handlar det om att sortera i den inte obetydliga skaran av olika inbjudningar och förfrågningar för de kommande månaderna.

I morgon bitti sitter jag dock i TV4 och diskuterar dramatiken för ett kvarts sekel sedan när kuppen i Moskva hotade att föra en öppet reaktionär regim till makten med allt vad det hade inneburit.

Det var dramatiska dagar, där utgången alls inte var given, men där det hela ju kom att sluta med inte bara Gorbatjov-erans slut utan också Sovjetunionens upplösning och den största geopolitiska förändringen i vår del av världen sedan det första världskrigets slut.

Det var ett i sanning dramatiskt och viktigt skede i vår utrikespolitik.

Och på måndag är jag i Riga för att delta i minnesceremonierna om Lettlands återupprättande av sin självständighet som ett resultat av att kuppen i Moskva misslyckades.

De tre baltiska staternas återvunna självständighet var självfallet av allra största betydelse för Sverige, och vi var ju också starkt engagerade i den utvecklingen.

Dit kommer då också USA:s vicepresident Joe Biden som ju befinner sig på en europeisk rundresa som inleddes i går i Belgrad, som har Ankara som sin viktigaste anhalt och som ju också kommer att innebära ett nedslag hos oss i Stockholm.

Den europeiska politiken kommer normalt igång lite långsammare.

Jag tycker nog att inte minst EU:s agerande i viktiga frågor under denna sommar har utmärkte av en osedvanlig passivitet. Måhända är det chocken efter den brittiska folkomröstningen som förlamat och lett till en viss brist på självförtroende.

Den närmaste framtiden får väl utvisa om så är fallet.

Men mycket kommer nu att handla om diskussionen inför det extra EU-toppmötet – dock utan Storbritannien – i Bratislava i slutet av september med dess diskussion om samarbetets framtid. Jag ser att rådsordföranden Donald Tusk inför detta avser att ha överläggningar i en eller annan form med samtliga de 27 länderna.

Och då handlar det ju också om att Sverige måste formulera sin syn. Vi får se om de olika partiledarvalet ger någon vägledning i denna del.

I London brottas man tydlig med frågan om vad Brexit egentligen innebär.

Oviljan att dra igång den formella förhandlingen om utträde är ju en av långa konsekvenser av att man inte riktigt vet vad man egentligen vill, och därför är närmast rädd för att sätta sig vid förhandlingsbordet och börja att gå igenom vad ett utträde faktiskt innebär.

Men den tvekan kan inte pågå hur länge som helst. Det finns ett intresse från alla håll av att osäkerheten inte dras ut längre än vad som är absolut nödvändigt.

På andra sidan Atlanten mobiliseras inför presidentvalet den 8 november.

Egna misstag har nu lett till att Trumps stöd dalar, men än kan mycket hända, och den mobilisering av en frustrerar och arg vit underklass som har stöder sig på skall alls inte underskattas.

TV-debatterna i september kommer att bli en nystart efter de stora partikonventen, och efter dem blir det kanske lite klarare vart detta stora avgörande kommer att leda USA.

För några dagar sedan skrev jag här om mina då tre olika internationella debattartiklar under sommaren.

De har nu kompletterats med en fjärde, nämligen min krönika för augusti för Project Syndicate.

Och naturligt var att den försökte att sätta in den dramatiska utvecklingen i Turkiet i ett lite bredare sammanhang. Jag ser att artikeln dykt upp på påtagligt många ställen runt om i världen – intresset för frågan är uppenbarligen stort.

Men nu blir det några dagar i Stockholm för att få ordning på koncepten inför de kommande veckorna och månaderna.

Och i detta ligger ju också att öka tempot på denna blogg efter sommarmånadernas relativa stiltje.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: