Och nu blir det faktiskt sommar.

STOCKHOLM: Hemkommen från det andra besöket i Visby och Almedalen under den gångna veckan packar jag nu ihop lite prylar för att emigrera mot mer sydliga nejder under de kommande veckorna.

I morgon bär det av.

Jag avstår från mer av kommentarer till vad som sades eller inte sades under dagarna i och kring Almedalen i Visby. Det är i grunden rätt sönderkommenterat redan.

Möjligen hade jag trott att dramatiken i omvärlden denna gång skulle spela en markant större roll i diskussionerna än vad som faktiskt förefaller att ha blivit fallet.

Intresset var förvisso större, och några av de arrangemang kring dessa frågor jag deltog i hörde nog till veckans mest besökta. Men i de politiska anförandena flimrade omvärlden trots allt förbli lite snabbare än vad jag nog tycker borde ha blivit fallet.

Vi står ju dock inför betydande prövningar i utrikes-, Europa och säkerhetspolitiken.

Och lite större avtryck borde detta ge i vårt politiska samtal. Åtminstone enligt min mening.

Efter det att jag i torsdags kväll lämnade Warszawa drog så Nato-toppmötet mer formellt igång för att sedan avslutas nu under söndagen.

Resultaten var i allt väsentligt framförhandlade och kända i förväg.

Och viktigast var att Nato återvände till sin grundläggande uppgift – samverkan för försvar av alla medlemmars territoriella integritet – och gav den ökad trovärdighet genom beslutet om de fyra nya Nato-bataljonerna på andra sidan Östersjön.

Det stärker också Sveriges säkerhet, och det tycker jag att vi skall vara generösa nog att också säga.

Och det fördjupade samarbete mellan Sverige och Nato som ju inleddes för några år sedan markerades ju också ytterligare. Också detta var självfallet bra.

Diskussionerna i Warszawa skedde samtidigt som tumultet i Storbritannien fortsatte och fördjupades.

Sannolikt är dock att det kommer att bli Theresa May som kommer att bli ny konservativ partiordförande den 9 september och därmed Storbritanniens näste premiärminister.

Men sannolikt är också att hon kommer att slira avsevärt på kopplingen vad gäller nästa steg i den plågsamma process att föra landet ut ur EU som hon – trots att hon röstade för att vara kvar – är förpliktigad till.

Och därmed riskerar vi en rätt uppslitande diskussion om hur detta skall hanteras lite längre fram på hösten.

Då kommer vi också att se resultatet av den politiska dragkampen på andra sidan Atlanten.

En seger för Donald Trump skulle göra detta 2016 till den dubbla katastrofens år för vår västliga världs viktiga institutioner och samarbeten.

Men det är allt lång senare – nu infinner sig sakta sommaren.

Kommande vecka är det dock toppmöte mellan EU och Kina, nog så viktigt, men den permanenta skiljedomstolen i Haag kommer också att komma med sitt uttalande om Sydkinesiska Sjön, och det kan komma att bli än viktigare.

Och kring den frågan kommer det också att utvecklas en betydande diplomatisk aktivitet under de kommande dagarna.

Men då befinner jag mig på sydligare breddgrader, och frekvensen av olika kommentarer och inlägg på denna plats kommer ty följande att gå ner högst väsentligt under de kommande veckorna.

Kring mitten av augusti kan vi nog räkna med att också världen i övrigt drar igång igen.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: