Bekymmer i Bryssel – och nu till Helsingfors.

BRYSSEL: Om någon timme lämnar jag ett regnigt och grått Bryssel för att ta mig till Helsingfors och olika diskussioner där under de kommande dygnen.

Det dominerande ämnet här i staden behöver knappast påpekas.

Det var inte så få brittiska medborgare man träffade som var genuint skakade, och kände sig närmast förrådda av sitt land. Det pågår ett genuint sökande i stamträden efter någon irländsk rot som gör att man kan söka medborgarskap där och fortfarande kunna vara en del av EU.

Det värsta tumultet om den omedelbara hanteringen lade sig nog i samband med de olika toppmötena här de senaste dygnen. Det blev Angela Merkels lugnare linje som dominerande över Jean-Claude Junckers något mer jäktade.

Man inväntar en ny brittisk regering efter det kommande konservativa partiledarskiftet, och förväntar sig att denna lämnar ett besked enligt fördragets artikel 50 för att skilsmässoprocessen kan inledas under ordnade former.

Och man sorterade också ut hur dessa sedan skall hanteras mellan medlemsstaterna och de olika intressenterna i de olika institutionerna i Bryssel. I sedvanlig ordning hade det utbrutit en animerad rivalitet kring frågan.

Den stora frågan därefter blir dock viken annan form av relation till EU som Storbritannien vill sträva efter. Och här förefaller förvirringen i London fortfarande total.

Premiärminister Cameron har nu tillsatt en grupp för att se på de olika alternativ som finns, och den gruppen kommer att lägga ett dokument med sin analys och sina rekommendationer högst upp i den hög av ärenden som väntar den nye premiärministern.

Det är då det riktigt besvärliga börjar i London.

I mellantiden intensifieras tumultet och striderna i såväl Conservatives som Labour. Den brittiska härdsmältan har många komponenter.

Jag utgår från att det finns de i Bryssel som mer genuint nu börjar att fundera över hur ett EU utan Storbritannien skall fungera.

Utmaningarna kommer att bli betydande. Glada rop om att nu går vi vidare utan de där britterna som var så besvärliga kommer nog snart att fastna i halsen på dem som försöker dem.

På det utrikes- och säkerhetspolitiska området hade jag ju tidigare några reflektioner om vad dom kan inträffa. Det är svårt att se att vi inte riskerar olika förskjutningar som kan komma att minska bl a Sveriges möjligheter till inflytande.

Men det gäller åtskilliga andra frågor också.

En förskjutning kan mycket väl komma att ske i olika frågeställningar med anknytning till den digitala utvecklingen. Och när det gäller handelsfrågorna är det svårt att se att detta går att undvika.

Det är allt detta som gör att jag anser att vi nu har ett behov av en europeiskt aktiverad svensk utrikespolitik. Och en intensifierad diskussion om hur alla dessa olika frågor skall hanteras.

Men nu bär det för min del iväg till Helsingfors för en snart lite traditionell försommardiskussion i bredare europeisk krets av de olika utmaningar vi står inför.

Någon opera i Savonlinna hinns nog dessvärre inte med i år, men förhoppningsvis i alla fall ett besök på Sveaborg.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: