Tragiska dagar. I morgon till ECFR i Haag.

STOCKHOLM: Ja, det blev ju tragiskt nog som det blev i Storbritannien i torsdags. Ett äldre England röstade bort ett nytt och ungt Storbritanniens möjligheter till en europeisk framtid.

Jag satt på flygplatsen i Toronto och väntade på att det sista planet till London skulle ge sig iväg och kunde följa hur Lämna-majoriteten successivt växte under rösträkningen.

Och när jag landade på Heathrow-flygplatsen på morgonen var det historiska beslutet ett tragiskt faktum.

Pundet hade då redan gått ner närmare 10%, så för den hågade fanns det ju möjligheter till lite billigare inköp på flygplatsen. Jag tillhörde dock inte dem.

Sedan blev det till att snabbt skriva olika kommentarer. Dels för World Economic Forum och dess hemsida, och dels för Politico i Bryssel. Jag har tweetat länkar till bägge dessa, och tweet i övrigt fick dessutom påtagligt genomslag i olika media.

Och mer kommer det att bli. Min kolumn för Project Syndicate ligger nu uppe, och den brukar sedan återfinnas i olika tidningar runt om i världen.

Det kommer också en artikel för en mer svensk publik.

I dagens SvD skriver jag dock om digitaliseringens utmaningar och vikten av att Sverige inte halkar efter. Det sker naturligt nog med utgångspunkt i rapporten jag presenterade i Cancún i tisdags.

De närmaste dagarna kommer naturligt nog att handla mycket om konsekvenserna av den brittiska folkomröstningen.

I morgon och på tisdag har vi årskonferensen med European Council on Foreign Relations i Haag i Nederländerna, och delar av programmet läggs nu om för att möjliggöra mer diskussion om vägen framåt för Europa främst och för Storbritannien i viss utsträckning.

Här samlas ju lite av det bästa av tänkare och tyckare i utrikespolitiska frågor i Europa i dag, så diskussioner av högt intresse blir det med all säkerhet.

Att vara just i Haag har ju sitt speciella intresse. Landet går till val i mars nästa år, och just nu är det invandrings- och Europa-fientliga PPV som leder i opinionsundersökningar. Nederländerna är nog EU:s svagaste länk just nu.

Och från Haag fortsätter jag på tisdag kväll till Bryssel för möten där som var inplanerade sedan tidigare.

Resten av min vecka är i ljuset av allt som händer lite oklar. Helsingfors finns också på programmet. Och på söndag bär det av till Gotland och några dygn av sedvanliga diskussioner där.

Där blir det främst europeiska och baltiska frågor som kommer att vara i centrum för mig.

Nu på tisdag och onsdag är det EU-toppmöte i Bryssel, och vilken fråga som kommer att dominera där är det inte svårt att lista ut.

Det blir också ett informellt möte där de 27 länderna skall diskutera hur det brittiska utträdet skall hanteras. Premiärminister Cameron får finna sig i att inte vara med.

Men mycket får avvakta vad som händer i Storbritannien självt. Dess politiska landskap ligger ju i ruiner.

Det konservativa partiet måste välja en nu ledare, som då också blir premiärminister, och har att hantera den formella processen med utträdet. Det kan inte uteslutas att vederbörande innan dess också vill skaffa sig ett nytt mandat genom ett nyval.

Och Labour-partiet skakas av en revolt mot en partiledare som inte avgått men som riskerar att avsättas som en följd av vad som hänt.

Påtagligt är att de som skanderade högst om att landet omedelbart måste lämna EU nu är påtagligt lågmälda och alls inte vill skynda på processen. Och sant är att man ju innan folkomröstningen aldrig ville ge några klara besked om vad som skulle komma efter.

Men nu står man inför en bitter verklighet, och måste formulera en politik för att hantera denna.

På tisdag kväll i Bryssel kommer David Cameron sannolikt att säga att detta blir frågor för hans efterträdare att ta tag i. Det kommer att leda till åtskilligt missnöje, men är i grunden någonting som övriga EU-länder för dagen måste acceptera.

Men också andra viktiga frågor står på agendan denna vecka.

Den holländska regeringen förväntas på EU-toppmötet säga någonting om hur den skall hantera sitt nederlag i folkomröstningen om frihandelsavtalet med Ukraina i april. Ukrainas president Poroshenko är i Bryssel i morgon för att lägga fram sin syn på saken.

Och genomförandet av avtalet med Turkiet måste på ett eller annat sätt hanteras.

Den något emotionelle presidenten Erdogan har mitt i allt annat kaos hotat med att ordna en folkomröstning om sitt lands relation till EU om genomförandet av avtalet som ingåtts havererar.

Att relationerna med Turkiet gått in i en mer besvärlig fas är alldeles uppenbart, men ett sammanbrott även här just nu ligger sannerligen inte i Europas intresse.

Flyktingfrågan är ju knappast löst – möjligen kortsiktigt hanterad. Och det duger inte som långsiktig politik från EU-ländernas sida.

Tanken är också att nu presentera den European Global Strategy som Federica Mogherini tagit fram, och som ju är resultatet av ett svenskt initiativ för ett antal år sedan.

Det är ett viktigt dokument, om än risken för att det nu drunknar i krisen i övrigt är påtaglig, och det samtidigt är ett faktum att ett EU utan Storbritannien blir en svagare global aktör.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: