Oro för Storbritannien också här i Mexico.

CANCÚN: I går drog ministermötet med OECD:s 34 länder här igång på allvar, och nu strömmar personer av de mest skiftande slag in och ut i de olika byggnaderna på den stora semesteranläggningen Moon Palace med dess konferenscentrum.

Den andra dagen inleds nu, och jag tillhör dem som inbjudits att tala om den ekonomiska och sociala vikten och betydelsen av ett globalt, öppet och säkert internet.

Men utöver det blir det myriader av olika möten. En svensk lunch med också Ericsson och olika latinamerikanska företrädare skall också hinnas med under dagen.

Liksom ett möte med den amerikanska handelsministern Penny Pritzker och Europakommissionens Andrus Ansip.

Det var stort intresse för presskonferensen mitt på dagen i går med OECD:s generalsekreterare Angel Gurria och mig om rapporten från vår kommission.

Och Gurria sparade in på lovorden över den rapport vi nu producerat, och som det nu är vår uppgift att på olika sätt föra ut.

Men sanningen att säga var det nog trots allt risken för Brexit som dominerade denna presskonferens i avlägsna Latinamerika. Fråga efter fråga handlade om våra respektive åsikter och bedömningar i denna fråga.

Och de andades både en genuin oro och en uppenbar förvåning över vad det finns en risk för att britterna faktiskt tar sig till. Hur kan man komma på idén att lämna möjligheter till inflytande och samarbete?

Senare på eftermiddagen kunde jag inte låta bli att se på delar av BBC:s stora TV-debatt på Wembley Stadium i London.

Den gjorde mig oroad. Rena lögner basunerades ut från Brexit-sida. Och skrämselförsöken när det gällde invandringen var påfallande grova. Målet helgar uppenbarligen medlen.

Men samtidig föddes nog en politisk stjärna i det konservativ partiets i Skottland ordförande Ruth Davidson. Hon var nog kvällens enstaka mest effektiva och genuina debattör.

Men om det räcker återstår att se. Balansen mellan ekonomi och migration, som jag ju skrivit tidigare här om betydelsen av, var dessvärre oroande.

Möjligen har på den positiva sidan den stora debatten höjt deltagandet i morgondagens omröstning.

Mitt på dagen i morgon lämnar jag emellertid Cancún och tar mig tillbaka till den egna kontinenten.

Ett resultat av den brittiska folkomröstningen borde föreligga vid 5-tiden fredag morgon om det fungerar det skall.

Då befinner jag mig fortfarande någonstans över Atlanten.

När jag landar några minuter efter elva på förmiddagen på fredag, om tidtabellen hållet, når det historiska resultatet också mig.

Till det får vi, som jag brukar säga, anledning att återkomma.

Milt sagt.

Oerhört mycket står på spel.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: