Bekymmersamt i Storbritannien.

STOCKHOLM: Med bara två veckor kvar ter sig situationen inför den brittiska folkomröstningen den 23 juni som allt mer besvärlig och bekymmersam.

Opinionsundersökningar, vars tillförlitlighet inte skall överdrivas, har visat en successiv förskjutning i riktning mot Brexit, medan vadhållningsfirmorna fortfarande ligger kvar tämligen tydligt på Bremain.

Men avgörande tror jag blir vilken inriktning debatten kommer att ha under de kommande alldeles avgörande två veckorna – och därefter blir det också en fråga om hur valdeltagandet ser ut i olika grupper.

Med en stark förenkling tror jag man kan säga att om debatten domineras av de ekonomiska frågeställningarna kommer Bremain att vinna, medan om det är frågor om migration som står i centrum kommer det att vara klar fördel för Brexit.

Möjligen gjorde Bremain-sidan ett strategiskt misstag när man i början av kampanjen koncentrerade sig på de ekonomiska frågeställningarna, och då sköt av det mesta man hade av skarp ammunition i dessa frågor.

Det ledde till att man sannolikt vann den delen av debatten, men när den så börjat förlora fart på det sätt som alltid sker efter ett tag var det inte förvånande att det i stället var diskussionen kring migration som började att få luft under vingarna.

Och det var också då som Brexit-sidan började att mer tydligt lägga ved på just den brasan.

Och därvid förefaller det att vara.

I gårdagens utfrågningar i ITV förefaller det att ha varit dessa frågor som står i centrum, och därmed hamnar Bremain mer eller mindre automatiskt på defensiven.

Alldeles avgörande blir nu om man på det ena eller andra sättet lyckas med att förskjuta debattens fokus under den återstående tiden – annars fruktar jag att det ser mörkare ut än vad vadhållningsbyråerna anser.

Viktigt kommer också det relativa valdeltagandet i olika grupper att vara.

Äldre personer lutar mer mot Brexit, medan yngre tydligt tenderar nåt Remain. Men problemet är att valdeltagandet traditionellt ligger högre i de förra grupperna än i de senare.

Det man möjligen kan hopppas på är att insikten om att det riskerar att gå alldeles fel i avgörandet den 23 juni leder till en mer kraftfull mobilisering av sunt förnuft under de avgörande dagarna precis före.

Det var faktiskt det mönster vi hade i folkomröstningen om Sveriges medlemskap i EU hösten 1994 – helgen innan såg det ut som om den skulle sluta i ett Nej – liksom faktiskt också i fjolårets folkomröstning om självständighet i Skottland.

Möjligen är det detta som är hoppet – annars ser det just för ögonblicket påtagligt bekymmersamt ut.

Jag kommer att vara i London för en TV-debatt i ärendet nästa tisdag, men tills dess hinner det säkert att rinna mycket vatten under broarna.

I morgon är det Warsawa som står på min agenda med deltagande i ett seminarium om säkerhetssamarbete i Östersjö-området inte minst mellan Sverige och Polen.

Och det sker ju samtidigt som det pågår viktiga Nato- eller multilaterala övningar såväl i Östersjön som i Polen.

Regeringar kommer och går, men strategiska intressen består, och det gäller självfallet också mellan Sverige och Polen.

Också ekonomiskt är detta en viktig relation för Sverige. Det är få som vet att svenska investeringar i Polen är större än de investeringar svenska företag har i Kina.

Så det blir en dag och en kväll i den polska huvudstaden, och det kommer självfallet att ge möjligheter också till andra diskussioner.

Det inrikespolitiska läget i landet är ju, som bekant, inte alldeles okomplicerat.

På fredag bär sedan vidare till Rom för en kort diskussion där.

Och ett besök i den eviga staden känns ju sällan alldeles fel.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: