I dag blev det lite fyrverkeri.

SINGAPORE: Efter en lite mer lågmäld dag här i går blev det lite mer politiskt fyrverkeri på den avslutande dagen av Shangri La dialogen.

Det var när den kinesiske amiralen Sun tog ordet och kom in på frågan om den Sydkinesiska sjön och som sagts tidigare i den frågan som det brände till ordentligt.

Om USA:s försvarsminister Carter i går försökt att resonera främst i mer principiella termer var amiral Sun mer direkt.

Dessa ögrupper hade tillhört Kina så länge man kunde minnas, Filippinerna hade invaderar delar av dem, FN-tribunalen har inte med saken att göra och Kina kommer hur som helst inte att bry sig om vad den kommer att säga.

Vi ställer inte till bråk, sade amiralen, men tillade omedelbart att man heller inte är rädd för bråk.

Och passade på att tillägga att vissa militära resurser måste man ju ha på öarna.

Andra kan avgöra den folkrättsliga situationen mer i detalj, och det är värt att notera att vare sig EU eller USA har tagit ställning till de olika territoriella kraven i området, men det förefaller tydligt att Kina är berett att tämja eller förändra principer i syfte att säkra det man anser vara sina intressen.

Och här finns ju lite av en parallell till vad vi ser i Europa med Rysslands agerande. Plötsligt sätts etablerade principer för Europas säkerhet och umgänget mellan stater åt sidan, och invändningar viftas bara bort.

På samma sätt som USA här talar om principer för säkerhet som måste respekteras talar EU om principer för säkerhet måste respekteras.

Och i detta ligger ju också att vi européer har ett stort intresse i hur dessa frågor utvecklas, eftersom det ju ytterst rör sig om respekten för folkrätten och en internationell ordning som bygger på att denna faktiskt respekteras.

När tribunalen i Haag kommer med sitt utlåtande är det därför viktigt att EU stämma är tydlig och klar.

Men om USA hoppas att det därefter skall bli en öppning för en viss dialog i frågan var det inte lätt att i diskussionerna här finna stöd för det hoppet.

Snarare det motsatta.

Om ett år kommer mycket att vara annorlunda.

Då vet vi om Obama-administrationen under sina allra sista månader lyckats att få det viktiga TPP-avtalet med elva andra av regionens state år ratificerat eller inte.

Försvarsminister Carter har sagt att i valet mellan att få ytterligare en hangarfartygsgrupp till flottan eller en ratificering av TPP väljer han det senare, vilket ju visar frågans också bredare betydelse.

Skulle TPP haverera är det alldeles uppenbart att Kinas relativa position i hela regionen skulle förstärkas – och USA:s försvagas.

Om ett år har USA dessutom en ny administration. Och blir det en Trump-administration kan väl i grova drag vad som helst hända. Han har ju lovat att börja med rejäla handelsåtgärder riktade mot Kina, och att de i så fall kommer att passera utan motåtgärder är väl inte särdeles sannolikt.

Det är ju inte direkt vad världsekonomin behöver just nu.

Och det finns ju dessutom åtskilliga tecken på att den kinesiska ekonomin är på väg in i en betydligt mera besvärlig fas med bl a påtagligt lägre tillväxt. Det påverkar regionen här – och det påverkar världen i dess helhet.

Nu återstår bara en lite mindre formell middag innan min vecka i olika delar av Asien är till ända.

I morgon förmiddag är jag tillbaka i Sverige igen. Åtminstone för några dagar.

Borta bra – men hemma bäst.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: