Shangri La Dialogue för 15:e året i Singapore.

SINGAPORE: Mer än 600 delegater, inklusive dussintalet försvarsministrar, trängs ihop på detta det 15:e Shangri La dialogue om säkerhetsutmaningar och samarbete i denna del av världen.

Mötet har växt och växt, men en person som var med redan på det första mötet är USA:s nuvarande försvarsminister Ash Carter, och i sedvanlig ordning var det det amerikanska anförandet som tilldrog sig störst intresse när mötet öppnades denna morgon.

Ash Carter talade om ett nätverk av säkerhetssamarbetet, och talade om ”principgrundad” säkerhet som avgörande för regionen.

Och i det låg självfallet en strävan att etablera regler och principer som kan bädda in eller dämpa pågående eller fruktad kinesisk styrkeutveckling i regionen.

Uttalat eller inte är detta självklart den stora frågan på ett möte som detta.

Men också andra säkerhetsfrågor nämns.

Åtskilliga tog upp frågan, men den koreanske försvarsministern var osedvanlig tydligt när det fälld den fara som regimen i Pyongyang utgör.

Fyra kärnvapenprov, och nu senast tre i och för sig misslyckade försök med en medeldistansrobot grundad på en rysk robot.

Och försvarsministrarna från Indonesien och Malaysia tog naturligt nog upp det hot som ligger i sekteristisk radikalisering och de risker för terrorism som ligger i detta.

Men det är alldeles självklart Kina som är den stora frågan.

Inget land i regionen vill vara Kinas fiende, men alla vill samtidig mycket tydligt vara USA:s vän. Och så länge det går vill man absolut inte tvingas in i en situation där man tvingas till ett mer digitalt val.

Så länge den kinesiska ekonomin växer starkt – om det sedan kommer att ske eller ej är en separat fråga utan alldeles självklart svar – kommer regionens beroende av Kina gradvis att öka.

Och i Kinas ”One Belt One Road” ligger ju möjligheten av stora kinesiska investeringar i olika delar av infrastrukturen i regionens olika länder. Pakistan må vara det tydligaste och första exemplet, men förvisso inte det enda.

Ash Carter ägnade tid åt att tala om USA:s starka och uthålliga engagemang i regionens säkerhet, och om de olika nätverk man bygger med regionens olika länder.

Här i Singapore är t ex fyra LCS-stridsfartyg baserade, och nya marinspaningsplan P8 roterar regelbundet hit. En hangarfartygsgrupp befinner sig just nu i Sydkinesiska Sjön.

Och allt detta är tveklöst viktigt för hur de olika länderna ser på sin och regionens säkerhet. Den amerikanska militära närvaron välkomnas – i dessa dagar kanske allra mest tydligt av Vietnam.

Den kinesiska närvaron på konferensen ligger i år på en något lägre nivå än vid flera tidigare tillfällen, även om det förvisso vimlar av kinesiska officerare i hallar och korridorer här.

En förklaring kan mycket väl vara den omfattande omstrukturering av den kinesiska försvarsmakten som nu sker, också vad gäller kommandostrukturen. Man minskar med ca 300.000 man, men moderniserar och effektiviserar högt avsevärt.

Men ser sig som en nation med att större och vidare strategiska intressen, gör ingen hemlighet av detta och det som nu sker är en utveckling av den egna militära förmågan mot bakgrund av detta.

Fullt ut kommer det dock att ta sin tid.

Under efter dagen fortsatta så våra diskussioner i en serie speciella sessioner.

Jag ägnade mig åt cybersäkerhet och nätfrågor i vidare bemärkelse, och det blev en alls inte ointressant diskussion främst med olika kinesiska företrädare.

Någon ställde frågan om vi står inför en situation liknande Sydkinesiska Sjön i cyberrymden. Något entydigt svar på den frågan blev det knappast.

Den kommer med all säkerhet att fortsätta att ställas.

I kväll var det så det dags för den sedvanliga middagen i presidentresidenset Istana här i Singapore.

Och det var som brukligt såväl trevligt som informativt.

I morgon fortsätter vi med anföranden av försvarsministrar eller biträdande sådana från Frankrike, Vietnam, Kina, Canada, Ryssland och Singapore innan det är dags att på olika sätt och i olika konstellationer försöka summera årets diskussioner.

Sent i morgon natt är det så dags att återvända hem till Sverige.

Nationaldagen väntar som bekant.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: