Förvisso problem, men också positivt i Islamabad.

ISLAMABAD: Det är sent på kvällen här, och jag skall upp rasande tidigt för att komma med ett plan till Abu Dhabi.

Temperaturen i dag steg till en bit över 40 grader, och sedan utlöstes allt i ett intill ytterligt intensivt men kort regnväder på kvällen.

Men nu avslutas två dagar här.

Att säga att Pakistan är ett intressant och mångfasetterat land med fler dimensioner än vad ögat uppenbart upptäcker är något av ett understatement.

Och det har varit uppenbart i mina olika antal här, med bl a den faktiskt utrikesministern Sartaj Aziz, med premiärministerns rådgivare för utrikesfrågor Syed Tariq Fatemi och med åtskilliga andra från olika delar av detta samhälle.

Trots uppenbara problem – terrorgrupper som tolererats alltför länge, utsatt situation för minoriteter, religiös intolerans, journalister under hot och åtskilligt annat – tycker jag att det är rättvist att säga att landet förbättrats under senare år.

Säkerhetsläget är bättre.

Efter att under åtskilliga år ha sagt att det var omöjligt gick armén in i de terroristkontrollerade områdena längd den västliga gränsen och återetablerade kontroll. Och sak skedde också i Karachi.

Mycket återstår förvisso att göra. Men åtskilligt har faktiskt gjorts.

Demokratin mår trots allt bättre. För ett antal år sedan spekulerades det alltid om när militären skulle ta över härnäst.

Det hör man knappt längre. Nu spekuleras det om nästa val. Så skall det vara i en demokrati.

Och ekonomin med alla dess problem är faktiskt bättre.

Tillväxt, minskade underskott, bättre kraftförsörjning, ökad skatteunderskott – mer behöver förvisso göras men också här finns det skäl att notera det som faktiskt gjorts.

Som alltid hänger 1947 över regionen.

Oförmågan i Pakistan och Indien att komma över den bittra delningen och börja ett mer förtroendefullt samarbete.

Det finns mycket som står ivägen.

Förvisso Kashmir, och förvisso också alltför tolererade terroristgrupper. Och ömsesidig misstro som göder satsningar inte minst när det gäller kärnvapen som riskerar att bli destabiliserande.

Sydasien är redan en tillväxtregion i den globala ekonomin. Med ett öppnare regionalt samarbete skulle det kunna bli en bra bit bättre.

Och jag är också övertygad om att förutsättningarna för fred i Afghanistan skulle bli bättre. Också om detta har jag fört åtskilliga samtal.

Men nu bär det vidare.

Redan till Muscat blir inte av denna gång. Det blir en morgondag i Abu Dhabi och sedan vidare till Singapore.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: