Fullmatat när jag väl kom till Kiev.

KIEV: Efter några timmars väntan på Arlanda efter det att något datasystem i flygtrafikledningen hade kajkat ut – det borde finnas back-up för sådana ituationer, kan man tycka – kom jag i alla fall hit till den ukrainska huvudstaden.

Och här har jag inte varit sedan i höstas. En del var ju hänt sedan dess.

Efter förseningen blev det ilfart till presidentkansliet för ett samtal med president Pero Poroshenko.

Det utnyttjade jag till att komma med de uppriktiga synpunkter som jag tror att det förväntas av en riktig vän. Diplomatin är det andra som får ägna sig åt.

Mycket handlade om reformprocessen under den nya regeringen. Det är viktigt att visa inte minst EU att man håller kursen när det gäller den lö gsikyiga reformpolitiken.

Enkelt är det inte.

Populistiskt missnöje är frestande för åtskilliga politiker i parlamentet – också en del sådana som nog borde veta bättre. Och dramatisk avveckling av subventioner av olika slag kostar förvisso på.

Att reformera rättsväsendet är avgörande. Tyvärr vet jag från andra länder att det knappast är gjort i RN handvändning. Men jag sade till presidenten att han borde göra mera.

Och tillsammans innebär reformpolitiken och ett bättre rättsystem att korruptionen pressas tillbaka. Steg för steg. Också under trycket av en allmän opinion som är allt mer otålig.

Samtidigt finns det här i Kiev en smygande oro för att de håller på att bli övergivna av Europa, och en uppgift för mig här är möjligen att sätta in de farhågorna i rätt perspektiv.

Stödet från Bryssel och EU i övrigt är förvisso viktigt, men Ukrainas framtid avgörs av den demokratiska mognaden och den politiska reformviljan i Kiev – och i Odessa, Lviv, Charkov, Dnepropetrovsk och andra städer och bygder runt om i landet.

Jag var förvisso inte den enda uppe i presidentkansliet i kväll. Utrikesminister Klimkin var där, och jag stötte också ihop med guvernören i Odessa Misha Shakasvili. Avgångne och nyss tillträdde premiärministern var också där.

I morgon blir det fortsatta möten med ett antal av just dessa personer. Och med presidenten.

Men viktigast är konferensen där jag tankar tillsammans med bl a EU:s och USA:s ambassadörer här. Och det ger mig också möjlighet att lyssna på deras bedömningar av situationen.

Senare på dagen lämnar jag tyvärr, och fortsätter i riktning mot Venedig.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: