Tallinn och Washington.

TALLINN-STOCKHOLM: Det blev dessvärre ett lite avkortat besök årets Lennart Meri-konferens eftersom jag måste hem till Eurovisions-finalen i Stockholm i kväll.

Men diskussionerna här är alltid intressanta, och deltagarkretsen bland de intressantare man kan finna. Detta var det tionde året, och det blir bara bättre och bättre.

Lite speciellt för mig var det att president Ilves utnyttjade tillfället för den officiella middagen i går till att överlämna till mig den höga estniska orden som han tidigare hade beslutat.

Och det gav också mig möjlighet att säga någonting om Lennart Meri och Toomas Ilves och vad de som presidenter har betytt inte bara för sitt land utan också för väst i vidare bemärkelse.

Medan Toomas Ilves i sitt anförande i går anslog mer pessimistiska tongångar tyckte jag i mina inlägg i den diskussion jag deltog i att det fanns anledning till lite mer av tillförsikt.

Försvarssatsningar ökar i åtskilliga länder, Nato kommer att fatta beslut om betydande förstärkningar i östra Europa, sanktionerna mot Ryssland kommer med betydande sannolikhet att förlängas och stödet till Ukraina och dess reformpolitik fortsätter.

Och det finns en ökad medvetenhet om behovet av att motverka den ryska anti-västliga propaganda vi ser i olika former.

Men självfallet finns det mer som kan och som måste göras i dessa avseenden.

De hot som nu finns ligger främst i den brittiska folkomröstningen i juni och i det amerikanska presidentvalet i november. 

Om den Europeiska Unionen skulle börja splittras och relationen över Atlanten försvagas kan vi snabbare än vi anar komma att hamna i en farligare situation.

Och riskerna såväl i juni som i november skall alls inte underskattas.

På förmiddagen i dag hade jag också möjlighet att läsa den gemensamma deklarationen från det nordisk-amerikanska toppmötet i Vita Huset i går.

Och det är ett dokument som inte minst i sina skrivningar om säkerhet går ganska långt. 

Den rödgröna regeringen i Rosenbad skriver nu under på att ”NATO remains key to transatlantic and European security”, och det är ju en formulering som lätt leder till frågan varför vi då inte också skall vara medlemmar i denna.

Och detta i synnerhet som det också sägs att vi ”have pledged to deepen our cooperation on key international issues related to security and defense.” 

Vi säger också att utökat samarbete mellan EU och Nato tillhör de allra viktigaste saker som vi förväntar oss av Nato:s kommande toppmöte i Warszawa i juli.

Språket om Ryssland är också en bra bit mer robust än vad EU:s utrikesministrar brukar lyckas producera i dessa dagar. 

Det talas om ”Russia’s illegal occupation and attempted annexation of Crimea, which we do not accept, its aggression in Donbas, and its attempts to destabilize Ukraine”. 

Och mot detta finns det förvisso ingenting att erinra.

Den 15-sidiga deklarationen innehållet också åtskilligt i övrigt, och det tillhör förvisso ovanligheterna att vi i sammanhang utanför EU ger oss in i långa utrikespolitiska överenskommelser av detta slag.

Jag lade speciellt märke till Danmarks ökade insatser i Afghanistan och Norges mycket stora humanitära insatser i krisen i Syrien.

Men nu bär det hem över ett molnigt Östersjön. Skuttet från Tallinn till Stockholm är ju inte särskilt långt – Tallinn är vår närmaste utländska huvudstad.

Och så får vi se hur det går på Eurovisions-finalen i kväll. 

Jag skall lyssna alldeles speciellt till det ukrainska bidraget med tatarsångerskan som sjunger om sitt folks stora tragedi 1944.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: