Ta temperaturen i Paris.

PARIS: I dag är det således den franska huvudstaden här vid Seine som gäller för min del.

Anledningen är ett möte med den s k Global Action Council om europeiska frågor som jag lett inom World Economic Forum under något år.

Vi publicerade ju en tämligen oroad rapport med olika scenarier i samband med det stora Davos-mötet i början av året, och nu var det dags att gå igenom situationen igen.

Och till detta kom en viss nyfikenhet på ett Frankrike som ju långsamt men säkert glider in i upptakten till det viktiga presidentvalet nästa år.

I går trädde Alain Juppé, som sedan en tid tillbaka leder alla opinionsundersökningar, fram med ett rätt bestämt och tydligt program för vad han avser vara nödvändiga ekonomiska reformer.

Och de bedömare vi talar med här i Paris i der dagen var förvisso alla tydliga att detta är – minst! – vad Frankrikr behöver under de närmaste åren.

En mer flexibel arbetsmarknad, en lättad beskattning och en höjd pensionsålder stod i centrum. Till detta vill många lägga det problem som ligger i en alltför i effektiv och stor statsapparat.

För president Hollande går det historiskt uselt o opinionsmätningarna, men han har räknats ut gott, och ingen vill totalt utesluta hans möjligheter att i alla fall bli kandidat i nästa års val.

Och med all sannolikhet kommer socialistpartiet att koncentrera sig på en populistisk kampanj mot den typ av reformer som Alain Juppé nu föreslagit. 

Dock är det ett parti svårt sargat av strider och motgångar – någon jämförde dess situation med det republikanska partiets i USA situation just nu.

En förutsättning är dock att Alain Juppé vinner primärvalet inom sitt parti och därmed blir dess kandidat, och här kommer f d presidenten Nicolas Sarkozy att vara en mycket aktiv annan kandidat.

Hans opinionsstöd i allmänheten i allmänhet är mycket lågt, men inom partiet kan det möjligen vara större.

Dock talar i dag det mesta för att det blir ett val mellan Alain Juppé och Marine Le Pen, med den förra då tydligt med de bästa möjligheterna.

Men det är i dag med de förutsättningar som gäller just ju, och fransk politik är inte direkt känd för stabilitet. Mycket kan – och kommer – att hända under det kommande året.

Alldeles självklart har agendan för våra diskussioner dock varit betydligt bredare.

Den brittiska folkomröstningen och konsekvenser av hur den går. Problem i de europeiska ekonomierna – även om bilden i dag ser lite ljusare ut. Den västliga handelsagendan med TPP och TTIP. Och självklart flyktingsituationen och de risker som ligger i ett sammanbrott för den turkiska överenskommelsen.

Och alla dessa diskussioner kommer vi att fortsätta under kvällens middag. En middag i Paris är ju dessutom alltid en middag i Paris.

Men tidigt i morgon bär det för min del vidare härifrån till Tallinn och den årliga Lenart Meri-konferensen.

Det är tionde året för denna mycket framgångsrika konferensserie, och därtill sista året med Toomas Ilves som Republiken Estlands president. 

Såväl hans företrädare Lennart Meri som Toomas Ilves har ju betytt oerhört mycket för att sätta sitt inte alltför stora land på den globala kartan. Och att vara den politiska kompass som presidentämbetet när det är som bäst kan fungera som.

Men för min del blir det dessvärre en lite avkortad närvaro där. 

På lördag skall jag tillbaka till Stockholm för kvällens stora begivenhet där – finalen i Eurovisions-festivalen.

Och det känns ju bra att det finns någon del av det europeiska samarbetet som inger hopp och entusiasm.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: