En kväll på Dramaten om Östersjön.

STOCKHOLM: I går hade vi så speciell föreställning på Dramaten här i Stockholm om Östersjöns olika utmaningar. 

Det blev en spännande kväll som spände över miljö, historia, säkerhetspolitik, handel och framtid. När vi alla medverkande samlades på scenen efter föreställningens slut verkade i alla fall Kungen påtagligt nöjd med vad kvällen hade inneburit.

Och det var i alla fall en viktig del av syftet med övningen. Men lika viktigt var självfallet att inspirera alla de andra som fyllde upp nationalscenens salong denna afton.

Själv talade jag om Östersjön från ett mer långsiktigt säkerhetspolitiskt perspektiv.

Lite skedde det i form av en konversation, men för de som möjligen är intresserade lägger jag här ut en text som jag skrev för någon månad sedan som underlag för det jag skulle kunna säga.

Här är den:

Europas historia kan i mångt och mycket skrivas som historien om och kring dess nära hav. Medelhavet kanske allra främst. Svarta Havet förvisso. Och för vår del såväl Nordsjön som Östersjön.

Vårt Sverige är i mångt och mycket en Östersjö-nation. Så formades vi tidigt. Och så har det i mycket förblivit.

Frågan om fred och krig för Sverige har historiskt till mycket stor del varit en fråga om fred och krig i Östersjö-området. 

En gång kring vikingarnas handelsvägar över Östersjön och ner över floderna till Svarta Havet och avlägsna Miklagård. I Haga Sophia kan man än i dag ser klotter i runor. 

Sedan Hansa-systemet med dess handel under ett antal sekler. Från Flanders marknader till Novogorods berömda handelsplats. Det var över Östersjön som Väst mötte Öst. 

Och när Tyska Orden föll samman kampen om kontrollen över dessa handelsvägar och möjligheter. Mellan Sverige och . Mellan Sverige och Polen. Och sedan successivt ett Ryssland som trängde sig allt längre fram.

Riga var då det svenska rikets största stad. Tullen vid Danzig levererad dess största inkomster. Och tanken var att den barockstad Erik Dahlberg gjorde Narva till skulle bli en östlig centralpunkt för det svenska väldet.

När Peter den Store 1703 började bygga det ryska rikets nya huvudstad i träskmarkerna vid Nevas utlopp i Finska Viken, och försöka göra ett europeiskt rike av den moskovitiska staten, skapades förvisso en ny situation.

Under två sekler därefter växte St Petersburg fram som Östersjö-regionens metropol och stora magnet. Men trots sin styrka saknade imperiet förmågan till reformer. Och i kaoset och sönderfallet tog bolsjevikerna makten, flyttade huvudstaden till Moskva och lät staden vid Östersjön sjunka ner i isolering och förfall.

När Stalin ville återbygga den ryska makten föll hans ögon åter på Östersjö-området. Han begärde av Hitler fria händer i Finland, Estland, Lettland och Litauen. I gengäld fick Hitler sina möjligheter i Polen. 

Och det nya europeiska storkriget – strax ett nytt världskrig – blev ett faktum. 

I ruinerna av Europa efter 1945 sköt Stalin fram sin säkerhetsgräns långt in i Europas hjärta. 

Hans västligaste position vid Östersjön låg i utkanten av Hansans gamla centrum Lübeck. Och drog man en linje norr ut därifrån låg Sverige i dess helhet tydligt öster om denna.

Men för mindre än tre decennier sedan började det sovjetiska väldet att krackelera, och för ett kvarts sekel sedan rämnade och försvann det. Liksom sin föregångare saknade det förmågan till reformer. 

Och i ett slag förändrades Östersjön-regionens politiska geografi. Tyskland återförenades. Polen blev en framgångsrik demokrati. De tre baltiska nationerna kunde återvinna den självständighet de åtnjutit under den korta mellankrigsperioden.

Men till skillnad från perioden omedelbart efter de motsvarande sammanbrotten 1917 och 1918 byggdes nu upp en mer robust samarbets- och säkerhetsordning.

Hand i hand med Finland kunde vi 1995 gå med i den Europeiska Union, och lade därmed de facto den linje som under senare decennier kallats neutralitet och som i en eller annan form bestått sedan 1812 bakom oss.

Och vi hade solida nationella skäl till att starkt stödja Polens och de tre baltiska staternas nationens väg in i samma EU. Mindre tydligt, men dock, hälsade vi också deras anslutning till Nato.

Nu var allt förändrat. Nu gick plötslig gränsen för den dominerande amerikanska maktens säkerhetsgaranti vid Narva-floden långt öster om Sverige. 

Ryssland vid Östesjön var nu bara enklaven Kaliningrad – Preussens gamla Königsberg, där Immanuel Kant en gång skrev sin lilla skrift om den eviga fredens förutsättningar – och St Petersburg, åter där längst inne i Fiska Viken.

För vår säkerhet var det nu viktigt att konsolidera och stärka de tre baltiska ländernas ekonomiska och poltiska framtid, att utveckla ett brett samarbete med Polen och att successivt skapa förutsättningarna också för säkerhets- och försvarspolitiskt samarbete i den nordiska kretsen.

Och alldeles självklart gick detta hand i hand med ansträngningarna att bygga goda relationer med det nya ryska samhälle som växte fram. Vi hjälpte till att bygga reningsverk i St Petersburg och Kaliningrad, såg IKEA-varuhusen växa som svampar ur jorden runt om i Ryssland och noterade med glädje de ryska turistbussarna vid Slottet i Stockholm.

Det fanns en vision om en ny Hansa-tid.

Men sedan några år tillbaka är vi inne i ett mer utmanande och mörkare skede. Ett revisionistiskt Ryssland utmanar den freds-, samarbets- och säkerhetsordning vi strävade efter att bygga. 

Omedelbart riktar sig detta knappast mot Östersjö-regionerna. Men en mer oberäknelig rysk politik har skapat ett behov av ökade trygghetsgarantier hos nationer där de historiska erfarenheterna av den ryska makten är bittra och djupa.

Nato:s toppmöte in Warsawa i juli kommer att tala om nya insatser. Det kommer att ske förhandslagring för viss tung amerikansk materiel på andra sidan Östersjön. Försvarsanslagen i en rad länder ökar tydligt. Om några år beräknas en amerikansk missilförsvarsbas att bli operativ vid Östersjöns södra kust.

Den ryska maktens politik gentemot de tre baltiska länderna är i mångt och mycket lackmustestet på dess politik gentemot Europa i dess helhet – självfallet inklusive vårt eget land.

Det är gentemot dem som mer vidsträckta ryska ambitioner i Europa historiskt sett först har riktats. Det gällde för Peter den Store och det gällde för Josef Stalin. 

Men genom historien är det bara när Ryssland kunnat gå hand i hand med någon annan betydande europeisk makt som man på något avgörande sätt kunnat flytta fram sina positioner.

Stalin tillsammans med Hitler. Alexander I tillsammans med Napoleon. Och Peter den Store hade förvisso också sina europeiska allierade.

Och så tror jag det förblir. 

Ett Europa i övrigt som står samlat kan säkra fred och stabilitet också i vårt Östersjö-område. 

Den Europeiska Unionen – dess sammanhållning och dess styrka – är en avgörande fredsfaktor. Och banden till den amerikanska makten, icke minst i form av Nato, är självfallet också av den yttersta betydelse.

Vår egen säkerhetspolitik bygger på våra kunskaper, våra kontakter och våra kapaciteter, och i detta delvis nya europeiska lägen är det viktigt att vi blir bättre i alla dessa tre hänseenden. 

Det är helheten som ger styrkan.

Och detta måste gå hand i hand med, och är faktiskt ofta en förutsättning för, att bygga ut det fredliga samarbetet mellan våra samhällen. 

Östersjön har alltid varit havet för kontakter, för handel och för samarbete. Och dess betydelse för utvecklingen av Europa i dess helhet har varit mycket stor.

4 kommentarer till En kväll på Dramaten om Östersjön.

  1. Kriminalisering av psykologisk krigsföring I sociala medier i Sverige och Norden samt EU

    Bakgrund:
    Sociala medier medger idag postande, i fora:
    såsom exempelvis bostads förmedlande facebookgrupper, av innehåll e.g. video länkar till material:
    som utgör exempel på: extremistisk psykologisk krigsföring med extrema våldsinslag.
    Vanliga medborgare kan inte förvänta sig att exponeras för sådana bilder när dom går med i en Facebookgrupp
    med ett avgränsat praktiskt tjänste eller produkt förmedlande syfte, utan överrumplas av det grova innehållet.

    Brottsrubricering: Psykologisk krigsföring i sociala medier
    Lagföring: Personligt ansvar bör kunna utkrävas av den individ som laddar upp materialet i egenregistrerat namn och därigenom utsätter andra för sådant material
    som kan leda till stress, ångest och ptsd relaterat till extremistisk våldsutövning

    Bevisning: Skärmdump av länk och bild
    Myndighetens bedömning: Säpo tilldelas ärende prövnings ansvar
    Rekvisit: inga specifika sökord från brottsoffrets del ska ha föranlett att materialet ifråga förekommit i dennes mediaflöde och materialet skall av Säpo bedömas icke lämpligt för offentlighet

    Påföljd: frihetsberövande av gärningsmannen i upp till 6 mån, böter samt ekonomisk ersättning för psykiskt lidande till individer som exponerats för och rapporterat traumatiserande mediainehåll som kan anses utgöra psykologisk krigsföring I sociala medier.

    Lagrådets stiftandeansvar: I fortsatt avsaknad av det föreslagna lagrumet och kriminalisering av psykologisk krigsföring i sociala medier försvåras dels kartläggning och beivrande av extremism samt underlättas genom underlåtenhet rekrytering genom sociala medier till extremistiska organisationer samt utsätts länders befolkningar onödigtvis för stress och psykologiskt trauma

    Låt oss Vidmakthålla av freden i sociala medier

  2. Tillåt mig skicka detta ditt brev, som jag ordentligt lusläst, med flaskpost över Östersjön till Putin för honom att besvara.

    Det är mycket bra skrivit och eller tänkt.

    Trots allt behover vi alla mycket mer än fred.
    Ordet fred betyder inte någonting permanent på samma sätt som krig heller inte varar för evigt och oftast inte mer än tre decennier, på sin höjd.

    Jag måste säga att Chaplin var så mycket större än Shakespeare, Gandhi, Einstein och många dyrkade historiska figurer tillsammans.
    De lyckliga få som kan läsa Charles Chaplins ljusmåleri från 1916 till långt efter det andra stora kriget borde minsann bli tilldelade Nobel Priset för både Literature och Fred.

    Grattis Kungen och Thorbjörn Fälldin på era födelsedagar!

    Nästa år fyller jag 80 men har tyvärr inte råd att bjuda hem världens stora elite och särskilt nu, i dag efter det att Frankrike fick jobbet att bygga de 12 Australien ubåtarna.

    Det är klart att ha makterna av de båda sidorna av vattenpölen Östersjön hade kunnat skapa en mer enhetlig kartbildt i historien.
    Time will tell!

  3. Hej Carl, asgullig blogg keep it up!!

  4. I did just leave a comment, good enough.
    Where is it?
    Ture Sjolander flickr
    Here it is!

%d bloggare gillar detta: