Obama, handel och brittiskt vägval.

STOCKHOLM: I dag var det arbetsdag hemma i ett väder som hade alla aprilvädrets mest karakteristiska drag – sol, kyla, värma, regn – i en snabb blandning.

På den utrikespolitiska fronten har president Obama nu anlänt till London, och inledde tydligt med en tidningskolumn som klart och entydigt rekommenderade britterna att rösta ja till fortsatt medlemsskap i EU den 23 juni.

Och det budskapet kommer han med all säkerhet upprepa när han möter ungdomar på ett möte i London under morgondagen. 

Opinionsundersökningar visar tydligt att yngre är markant mer positivt inställda till EU-medlemsskap än äldre, men samtidigt är de inte lika aktiva när det gäller att faktiskt gå till valurnorna.

Från London fortsätter han så till Hannover i Tyskland för att träffa Angela Merkel, och där kommer också förutsättningarna för TTIP-förhandlingarna att tillhöra agendan. 

Så vitt jag förstår kommer också Cecila Malmström och hennes amerikanska motsvarighet att vara på plats – en avgörande omgång av förhandlingarna inleds sedan i New York på måndag.

Det är förvisso bekymmersamt att tonen i de amerikanska primärvalskampanjerna blivit tilltagande negativ mot just fri handel och handelsavtal som liberaliserar, och i viktiga länder i Europa ser vi också en tydligt negativ attityd till TTIP-förhandlingarna.

I EU handlar det just nu också mycket om handelsrelationerna med Kina, med frågor kring den kinesiska exporten av stål till den europeiska marknaden i tydligt fokus. 

Och alldeles speciellt frågan om huruvida EU mot slutet av året skall bekräfta Kinas status som marknadsekonomi har alla förutsättningar att bli påtagligt kontroversiell.

För Storbritannien är utrikeshandeln självfallet viktigt, och det handlar såväl om det verkliga förhållandet som om landets bild av sig själv.

Åtskilligt av debatten om alternativ till EU har därför också kommit att handla om detta. 

Lämnar man EU så lämnar man ju också alla de frihandelsavtal som EU slutit med länder och regioner runt om i världen, och måste på ett eller annat sätt skaffa sig egna.

President Obama hällde en del kallt vatten på förhoppningarna i det avseendet när han sade att USA:s prioritet är ett TTIP-avtal med USA, och att Storbritannien om man lämnade skulle få ställa sig ”sist i kön”.

Till detta kommer ju att Storbritanniens utrikes handel till stor del handlar om tjänster, inte minst finansiella sådana, och åtskilliga mindre avancerad handelsavtal handlar inte om sådana utan inriktas främst på varor.

Och att detta skulle kosta pengar och välfärd på sikt råder det ingen tvekan om.

Men sedan återstår självfallet att se vilka effekter dessa fakta har på debatten. Undersökningar tyder på att de som vill stanna faktiskt tänker på ekonomin, medan de som vill lämna främst är oroade för invandring och öppnare gränser.

Nu blir det helg hemma i Stockholm, vilket känns skönt. 

Nästa vecka blir det aktuellt med lite europeiska resor igen – också för att ta temperaturen lite i just dessa frågor.