Vad jag sade i KU i dag.

STOCKHOLM: I dag var jag så på det hemliga förhöret i riksdagens konstitutionsutskott om det s k värdlandsavtalet med Nato. 

Och att det gjordes hemligt var beklagligt inte minst mot bakgrunden av behovet att ge korrekt information om och motverka en del av de felaktigheter som mer eller mindre medveten sprids om detta.

Allt har sade på utskottet var sådant som är offentligt.

Grunden var ju en diskussion kring regeringsformens bestämmelse om att regeringen ”före avgörande av utrikes ärende av större vikt” och i den mån så är möjligt skall höra utrikesnämnden.

Så skedde inte i detta fall, och bakgrunden var ju att detta är ett mer tekniskt avtal som är av stor praktisk men föga politisk betydelse.

Det underlättar högst väsentligt den praktiska hanteringen i samband med olika samövningar på svenskt territorium, men ändrar ingenting alls i hur dessa beslutas eller utformas. 

Allt det som är möjligt med detta avtal är möjligt redan innan detta avtal. Och inget blir möjligt med detta avtal som inte är möjligt i dag. 

Det enda är att den praktiska hanteringen blir enklare i och med att det finns en ram som kan användas.

Att samövningar av olika slag har ju blivit mer frekventa och viktigare för det svenska förvaret har inte minst olika försvarsberedningar uttalat sig om och ställt sig bakom. 

I bredare mening säger ju dessutom den säkerhetspolitiska doktrin som har bred förankring i riksdagen, och som ju upprepats i utrikesdeklarationen av såväl denna som tidigare regering, att vi skall kunna både ge och kunna ta emot militär hjälp.

Då är det också viktigt att detta kan övas och förberedas. Och detta avtal förenklar de rent praktiska förutsättningarna för detta. Vare sig mer eller mindre. 

Det är därför jag sade att detta är ett avtal av stor praktisk men föga politisk betydelse.

Vi accelererade arbetet med avtalet det våren 2014 inte minst därför att vi ville gå fram med det parallellt med Finland. Det har ju varit en strävan att våra länder så långt möjligt skulle gå parallellt i samarbetet med Nato. Och Finland hade då hunnit lite längre än vad vi hade. Vi ville inte komma på efterkälken.

Någon som helst anledning att gå till utrikesnämnden fanns inte. Och inte från något håll fördes heller fram tanken att detta var ett ärende av den naturen.

Däremot informerade jag självfallet det då ledande oppositionspartiets ledande utrikes- och försvarspolitiska företrädare om såväl detta som andra frågor i anslutning till Nato:s toppmöte på det sätt som är rutin i olika frågor.

En helt annan sak är ju att det långt senare från olika håll förts fram olika i allt väsentlig grundlösa kampanjer mot detta avtal, och då främst från de politiska krafter som är mot varje del av vårt samarbete med Nato och i vissa fall det allra mesta av vår säkerhets- och försvarspolitik i stort.

Och där tycker jag att det tidigare borde gjorts mer för att bemöta dessa försök till misstänkliggörande av vår säkerhetspolitik.

På utskottets möte i dag kom vi också att föra mera allmänna resonemang om olika ärenden som på olika sätt tas upp på utrikesnämnden, och om hur regeringen håller nämndens ledamöter informerade olika utrikespolitiska förhållanden. 

Men var i allt väsentligt bra och relevanta frågor som utskottets olika ledamöter hade, och jag satte värde på möjligheten att svara på och resonera kring dem.

Beklagligt bara att media och offentligheten av något missriktat skäl hölls utanför det hela.
 

En kommentar till Vad jag sade i KU i dag.

  1. Det betyder att media som är mot avtalet kommer att agera i enlighet med sina agenda. Dessutom de grupper som är emot kommer av naturliga skäl göra sin röst hörda. Kanske?
    Jag väntar mig av naturliga skäl höra av gamla representanter för s.k. fredsrörelser som uttalade sig mot NATO för en vecka sedan.

%d bloggare gillar detta: