Landat i Waahington.

WASHINGTON: En bit ut över Atlanten tätnande molnen denna dag, och det var inte förrän en bit söder om Boston sex timmar senare som det började att öppna upp sig i det bastanta molntäcket.

Men lättade gjorde det, och jag landade här i ett Washington i strålande sol och angenäm vårvärme.

Här handlar det mesta alldeles självklart om det inrikespolitiska dramat, och för dagen skall jag hålla mig borta från kommentarer kring det. Innan jag lyfter härifrån på fredag lovar jag i alla fall att återkomma till frågan.

Men här äger just nu också rum Världsbankens och IMF:s årliga s k vårmöten med bekymrade finansmän och -ministrar i mängder myllrande runt. 

Den årliga bedömning av den globala ekonomin som IMF sedvanligt publicerade i anslutning till dessa reviderade något ner utsikterna för tillväxten och reviderade därmed något upp oron för de kommande åren. 

Man räknar nu med en global tillväxt på 3,2% i år men konstaterar samtidigt att, som det heter, det finns risker på nedsidan. 

Och därmed bekräftas bilden av att den globala ekonomin inte återkommit till situationen före den globala finanskrisen 2008-2009, och heller knappast kommer att göra det inom överskådlig framtid.

Delvis handlar detta om olika strukturella förskjutningar, men delvis alldeles självklart om såväl den markanta inbromsningen av tillväxten i Kina som av den europeiska ekonomins svårigheter att få igång rejäl tillväxt.

Men till bilden hör ju också en ökad geopolitik osäkerhet. Att detta nämns av IMF som en av faktorerna tycker jag nog är värt att notera speciellt. 

Innan mötet med styrelsen i RAND inleds här onsdag kväll har jag olika samtal och möten där det väl till stor del kommer att vara dessa frågor som är i centrum.

På middagen i kväll blir det Ryssland och Ukraina som står i centrum med några av nyckelpersonerna i politiken kring dessa frågor här i staden runt bordet. 

Och efter frukost med några europeiska ambassadörer blir det en del mer av den varan också i morgon.

Men då kommer jag också att ha anledning att diskutera Mellersta Östern i samband med besök på några av de viktiga tankesmedjorna i staden. 

De säkerhetspolitiska utmaningarna i vår del av Europa kommer jag nog denna gång att hoppa över. 

Det var ju bara några månader sedan jag var här mer utförligt kring dessa frågor, och en rapport med vissa slutsatser kring dessa frågor författad av Center for New American Security presenteras just dessa dagar i Bryssel, Riga och Vilnius.

En länk för den som är intresserad finns från min Twitter.

Norden kommer dock att vara på dagordningen här när president Obama bjudit de nordiska statsministrarna på stirstilat möte i Vita Huset den 13 maj.

Och det är ju alldeles utomordentligt. 

Det handlar om en uppföljning av den middag som ägde rum i denna krets när president Obama var i Stockholm i september 2013 – ett besök som han själv vid flera tillfällen återkommit till som ett av de besök han gjorts.

Och bortsett från allt annat skadar det sannerligen i tider som dessa inte med sådant som för de nordiska länderna närmare varandra.

Säkert kommer det här att komma åtskilliga frågor om det politiska läget i Europa, och jag får göra mitt bästa för att lugna den oro som annars verkar vara rätt påtaglig kring detta.

Om bara någon vecka lyfter ju president Obama i riktning Europa.

Först till London, där han med eller utan diplomatisk finess kommer att redovisa den amerikanska bedömningen av frågan om Storbritannien inne i eller ute ur EU.

Förhoppningvis kan det komma att ha viss inverkan på en brittisk debatt som annars på ett oroväckande sätt verkar driva iväg i en farlig riktning.

Och därefter far presidenten till Hannover i Tyskland för att där med Angela Merkel på den stora mässan diskutera digitaliseringens stora utmaningar och de transatlantiska förbindelserna i detta avseende.

Just nu sitter Cecilia Malmström utanför London med USA:s handelsförhandlare Michael Froman och försöker klara ut om det är realistiskt att sikta på att klara av TTIP-förhandlingarna till slutet av detta år eller inte.

Och alldeles säkert kommer säkert såväl president Obama som förbundskansler Merkel att vilja uttala sig i den frågan när de ses.

Enkel är frågan knappast. 

Hela den i mångt och mycket stolliga debatten på denna sida Atlanten glider ju just nu åt motstånd mot alla handelsavtal, även om det är TPP-avtalet med delar av Asien som står i centrum.

Och klaras inte TTIP av under president Obama kan det ta ett bra tag innan det blir möjligt. 

Det kommer även under de bästa av omständigheter att ta tid för en ny administration under 2017 att komma i ordning, och därtill kommer viktiga val i såväl Frankrike som Tyskland. 

Om TPP hinner ratificeras i år – och det är alls inte säkert – finns det ju då en risk för att det blir ett avtal över Stilla Havet men inget över Atlanten under betydande tid framöver. 

Inte bra, för att uttrycka sig försiktigt. Men för att undvika detta är det möjligt att EU tvingas att något sänka ambitionsnivån i TTIP – eller att inrikta sig på att nå den högre ambitionen i flera steg under en längre tid.

Så det finns, som vanligt, mycket att diskutera när man är på besök här.

En kommentar till Landat i Waahington.

  1. Kate Plaskonis skriver:

    Dear Carl Bildt,

    I always read your blogg and am inspired by you not only as a political activist, but as a person with a wide range of interests and empathies.

    I am Ukrainian and cannot fully thank you for all your dedication and help, for your faith. I live in Sweden and I really hope I can contribute to reaching a better life standart in my home country.I follow SIDAs activity and try to support some worse-off families in Ukraine,but i know it is not much. I want to do more.

    And I hope you can help me. Maybe it is naive to think that a person that busy and powerfull would respond, but I give it a try. All I need is your advice in a matter of how I can help,and in case you are able to provide me with that, I would be very very happy.

    Thank you in advance, and have a nice day :)

    Sincerely,

    Kate Plaskonis

%d bloggare gillar detta: