Faror i Holland – och sorg i Sverige.

STOCKHOLM: I dag har så flygplatsen i Bryssel öppnat igen, sägs det. I sak innebär detta att tre flygplan avgår – till Turin, Faro och en annan mindre prominent destination som jag glömt bort.

Och hur det i realiteten kommer att bli de närmaste dygnen återstår att utreda.

Jag säger detta eftersom min kommande vecka är tämligen beroende av just denna flygplats.

Men i stället för att hoppas att det hela löser sig till tisdag morgon – besked från Belgien bör nog tas med en nypa salt – får jag nu nog dessvärre försöka tråckla mig på annat sätt till Bryssel redan i morgon kväll.

På tisdag presenterar vi där resultatet av arbetet i en arbetsgrupp inom Atlantic Council som handlar om samarbete och spänningar över Atlanten i olika digitala frågor – Building a Transatlantic Digital Marketplace – Twenty Steps Toward 2020. 

Och jag har lett det arbetet tillsammans med USA:s tidigare ambassadör till EU William Kennard.

Sedan är jag kvar där under onsdagen för att då delta i diskussionerna på en större konferens som EU-kommissionen ordnar om investeringsfrågor i Europa. Åter är det situationen på det digitala området som de bett mig uppmärksamma.

Och hur jag därefter tar mig tillbaka till Stockholm återstår att utreda – liksom hur jag skall ta mig tillbaka i samma riktning två dygn senare.

Veckans viktigaste händelse blir med all sannolikhet folkomröstningen på onsdag i Nederländerna om samarbetsavtalet mellan EU och Ukraina.

I formell mening är det bara en rådgivande folkomröstning, och den har drivits fram av en ny bestämmelse som gör att 300.000 namnunderskrifter gör en sådan nödvändig.

Och i formell mening handlar den förvisso om avtalet med Ukraina, men i realiteten har den nu blivit samlingspunkten för allsköns opposition och motstånd mot det mesta, med just EU som det som man fokuserar på.

Förvisso mobiliseras också de krafter som på ett eller annat sätt kommit att ligga på samma våglängd som den ryska propagandans budskap. 

Det handlar om motstånd mot invandring, om motvilja mot varje form av utvidgning av EU, om motvilja mot Ukraina och om vad som endast kan beskrivas som längtan efter nya murar mot världen i övrigt.

Opinionsundersökningar tyder på att 2/3 i Nederländerna i och för sig tycker att avtalet med Ukraina är OK, men samma undersökningar tyder på att det blir nej som kommer att vinna på onsdag.

Och skälet till det är att motståndarna mot det mesta mobiliserar starkt, medan många andra nog hellre stannar hemma dels därför att de knappast ser frågan som särskilt viktig och dels i tron att det i alla fall inte blir nödvändiga 30% av de röstberättigade som deltar.  

Ett nej i Nederländerna på onsdag stjälper inte nödvändigtvis avtalet, men skulle onekligen av den ryska propagandan basuneras ut som en väldig seger och skulle förvisso bromsa den samlade EU-politiken gentemot Ukraina.

Och i sin tur skulle detta alldeles självklart leda till att de krafter i Moskva som fordrar en mer aggressiv rysk politik i frågan får ny luft under vingarna med alla de konsekvenser detta kan komma att få.

Det vore med andra ord utomordentligt illa om det blev så.

Dessvärre är mönstret när det gäller folkomröstningar som dessa i tider som dessa att det leder till ett nej. Så blev det ju överraskande i den danska folkomröstningen om deras juridiska undantag i slutet av förra året.

Och vi skall inte glömma att det också var en folkomröstning i Nederländerna 2005 som stjälpte EU:s s k författningsfördrag. En light-version av detta kom ju dock senare att uppstå i form av Lissabon-fördraget.

Ett nej i Nederländerna på onsdag skulle riskera olika vidare konsekvenser. 

Utan tvekan skulle det ge ett stöd till Nej-krafterna inför den folkomröstning i Storbritannien den 23 juni som på många sätt är alldeles avgörande för det EU-samarbetets framtid. 

Och därtill kommer att nej-initiativ av denna typ sannolikt skulle bli allt flera, och då sannolikt inte bara i Nederländerna. 

Med stor säkerhet skulle t ex samma Nej-krafter som mobiliserat fram denna försöka mobilisera fram en folkomröstning om TTIP-avtalet om frihandel över Atlanten när väl detta ligger klart för godkännande.

Tyskland med sin historia av populismens faror har ingen möjlighet till folkomröstningar i sin författning – där är den representativa demokratin fast förankrad – men många andra länder ligger öppna för de faror som kan ligga i dessa.

Det är lätt att förfasa sig över att en Donald Trump har framgångar i USA, men farligt att inte se att samma lättsinniga nej-populism riskerar att ställa till mycket betydande skador också i vår egen del av de västliga demokratiernas värld.

Ett nej i Nederländerna på onsdag och ett nej i Storbritannien till midsommar skulle förändra den europeiska historien, och göra det i en tid när utmaningar såväl i Öst som i Väst som i den digitala världen kräver mer av samarbete mellan de gamla nationalstaterna.

När jag skriver detta kommer budet att författaren Lars Gustafsson har gått bort.

Utan tvekan tillhör han en våra allra största författare. Men jag hade också förmånen att lära känna honom som en inspirerande sällskapsmänniska och en engagerad debattör när det gällde det öppna och fria samhällets värderingar.

Sist jag träffade honom var typiskt nog när vi hamnade på samma plan till Berlin för något år sedan. 

Han var ett mycket sort namn i Tyskland, en stor europé och tillhörde de tyvärr alldeles för få som aktivt upprätthöll också de kulturella banden mellan Sverige och Tyskland.

I kväll tar jag ut någon av alla de böcker av honom jag har i hyllan, minns engagerade samtal genom åren och känner i läsningen tacksamhet över det han gett oss.

 

3 kommentarer till Faror i Holland – och sorg i Sverige.

  1. stig2entreprenoren skriver:

    Sedan 1990 har antalet fattiga i världen minskat med 138 000 personer per dag. Främsta orsaken är marknadsekonomi, frihandel och representativ demokrati kombinerat med tekniska framsteg inom främst datorteknik. EU bildades för fredens skull och för att Europa skulle hänga med i världens välståndsutveckling. Folkbildning kunde gärna få ökat utrymme framöver. Låt gnällspikarnas jämmer dränkas av en stämning som liknar en ölvarm folkparkspublik. Många journalister har en viktig uppgift och kunde försöka ta ett nappatag. Lyssna gärna på Kjell Albin Abrahamsson som ägnat ett liv åt att studera och förmedla fakta från många ovända stenar. Hans bok ”Låt mig få städa klart” är läsvärd.

  2. Carina Rydberg skriver:

    Mycket tråkigt med Lars Gustafsson. En stor författare. Oväntat och sorgligt.

  3. Claes Moberg skriver:

    Men skall detta vara så komplicerat. Flyg till Schipol, tag rulltrappan ned till stationen och res med tåg till Brüssel. Tar två timmar ungefär. Själv är jag i Antwerpen på jobb påfallande ofta och använder den resvägen. Kan definitivt rekommenderas.

    Jämfört med flyg till Brüssel och tåg till centrum förlorar du kanske en dryg timme. Även jämfört med om du hämtas med stor och lyxig limousin.

    För övrigt rekommenderar jag att hoppa av vid Antwerp Centraal och beundra den nyrenoverade stationen där i mellan två tåg.

%d bloggare gillar detta: