Toppmöten och tribunaler.

TABIANO CASTELLO: Något dygn till hoppas jag att den italienska solen skall lysa över mig innan det är dags att återvända hem inför den kommande veckan.

I går var det toppmöte i Bryssel mellan EU och Indien. 

Om man lyckades att föra de besvärliga handelsfrågorna framåt under dess diskussioner vet jag inte, men att det var viktigt att mötet till slut kom till stånd råder det ingen tvekan om.

Indien är ett miljardland med miljoner av problem, men det är samtidigt en av världens snabbast växande ekonomier och en iblabd till frustrationens gräns mångsidig och vital demokrati. 

I mångt och mycket är det en kontinent snarare än ett land. 

Men inte minst därför är det viktigt att vi anstränger oss att bredda och fördjupa relationen. Och här har Bryssel under något år släpat fötterna efter sig på ett sätt som inte har varit bra.

Förhoppningsvis har man nu kommit igång, och det var förvisso en imponerande bred agenda för de närmaste åren som man kom överens om. 

Nu gäller det bara att gå från ord till handling.

I Washington inleds i dag det fjärde Nuclear Security Summit, och ett stort antal ledare från hela världen är där för att diskutera kring frågor som president Obama gett stark prioritet under sin tid som president.

Det handlar knappast om kärnvapen och nedrustning på det området, även om det sannolikt kommer att nämnas, utan främst om att öka säkerheten kring olika radioaktiva ämnen så att de inte kommer i felaktiga händer.

Jag har själv deltagit i diskussionerna på de tre tidigare mötena i Washington, Seoul och Haag, och Sverige gjorde ju ett eget viktigt bidrag när vi i mars 2012 under betydande inledande hemlighetsmakeri sände iväg tre kilo plutonium av vapenvilors som vi fortfarande hade kvar efter 1950- och 1960-talets ansträngningar på området.

Det löste i viss mån ett problem för oss, men först och främst bidrog vi till den internationella strävan att reducera förekomsten av höganrikat uran och motsvarande ämnen runt om i världen. 

Om någon annan stat hade plutonium att bidra med vet jag inte, men skulle knappast tro det. Vårt hade ju sin lite speciella bakgrund.

Men mötet i Washington är också en förevändning för många andra möten.

Reguljära bilaterala möten med president Obama blir det bara för Kinas president Xi Ji-ping, och det är ju ett tecken så gott som något. 

Turkiets Erdogan och Polens Duda tillhör de som fått finna sig i lite lägre nivå på dialogen, och för det finns det nog just nu inte bara rent kalendariska skäl.

När jag skriver detta kommer beskedet från Haag att FN-tribunalen där friat den serbiske uptranationalisten Vojislav Seselj från alla anklagelser.

Det är, milt sagt, anmärkningsvärt, och jag måste självfallet läsa domen mer eller mindre i dess helhet innan jag kommentera det mer i detalj. 

Just den rättegången tillhör dem som tett sig som mest märkliga i tribunalens hela historia, och domen kommer med all säkerhet att bli mycket omdiskuterad. 

På ett eller annat sätt för jag säkert anledning att återkomma till frågan. 

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: