Konsekvenser av Clinton eller Trump?

HAUTE SAVOIE: Ymnigt snöfall i dag, och därmed kanske lite mer tid inne med allt det som måste göras även under dagar av lov.

Hemifrån kommer olika förfrågningar från media om att kommentera den politiska utvecklingen i USA och de möjliga utrikespolitiska konsekvenser som olika utgångar av valet i november kan tänkas få.

Men tyvärr kommer jag inte att vara tillgänglig för någon TV-studio i Stockholm på ett tag. Det finns säkert många andra som mer än gärna uttalar sig.

Det innebär inte att det inte finns anledning att reflektera över frågan.

Det första som måste sägas är at utgången av valet i november förblir osäkert. 

Rimligtvis borde det resultera i att Hillary Clinton tar över som president den 20 januari nästa år och sedan sitter i Vita Huset i alla fall t o m år 2020. 

Men detta är rn politisk period i USA när alla bedömingar visat sig felaktiga, och därför är osvuret höggradigt bäst i denna fråga.

Ser man på sammanställningen av olika opinionsmätningar vad gäller ett resultat i november tyder dessa just nu på en tämligen knapp seger för Clinton över Trump, men också att hon skulle besegras av Cruz och, än tydligare, av Rubio. 

Hennes ställning är långt ifrån så stark som man skulle kunna tro, och det går inte längre att alldeles utesluta att USA:s nästa president heter Donald Trump.

Utrikespolitiskt är det knappast förvånande att jag gärna skulle se Hillary Clinton som USA:s näste president. 

Jag har haft stor respekt för henne sedan jag först träffade henne under hennes period som First Lady, och vi arbetade ju dessutom väl tillsammans som utrikesministrar. Jag känner väl nyckelpersonerna i hennes utrikespolitiska team.

Ser man tillbaka på Obama-perioden förefaller det som om hon skulle ha föredragit militära medel i olika situationer aningen mer än vad som blivit fallet. 

Hon har ju kommit att bli förknippad med beslutet att driva fram amerikansk medverkan i operationerna mot Khaddafi-regimen i Libyen med alla de konsekvenser dessa fått och får. Benghazi har blivit den plågsamma symbolen för ett politiskt misslyckande.

Men även om en aningen mer robust attityd är sannolik, och ligger väl i linje med utvecklingen av amerikansk opinion just nu, tror jag knappast på någon mer dramatisk förändring i denna del. Dagens USA har tvingats att inse de begränsningar i den egna makten som ligger i komplexiteten i de olika situationer man har att hantera

Som utrikesminister stod hon för den s k nystarten i relationerna till Ryssland också efter kriget i Georgien, men sannolikheten för att vi skulle få se en nystart av nystarten tror jag är mycket begränsad. 

Hennes beundran för Kreml är, försiktigt uttryckt, mycket begränsad, och det skall nog sägas att motsatsen också förefaller att gälla.

Där jag tycker att hon slirat kraftfullt på kopplingen under de senaste månaderna är inställningen till olika frihandelsavtal. Som utrikesminister var hon klart och tydligt för det TPP-avtal som då höll på att förhandlas fram mer RN rad asiatiska länder. Men under trycket av också Bernie Sanders har hon nu svängt i denna viktiga fråga.

Än värre är det dock på den republikanska sidan, som ju traditionellt drivit frihandelsagendan i amerikansk politik, medan demokraterna med sitt beroende av olika fackförbund mera dragits med.

Men med Donald Trump framträder en öppen protektionism som alldeles tydligt håller på att få ett ökat stöd. Han motsätter sig alla nya avtal och lovar t o m att riva upp en del av de gamla. 

Och han skyller ekonomiska problem i USA på omvärlden, inte minst Kina, på ett sätt som gör att det finns anledning att frukta en radikalprotektionistiskt agenda från en Trump-administration.

För Europa är detta självfallet viktigt, och vi kan bara hoppas att det blir möjligt att förhandla klart det viktiga TTIP-avtalet under Obama-administrationens återstående tid. 

Om sedan en administration Trump skulle blockera dessa ratificering återstår att se. Den skulle då gå i armkrok med den populism på de olika kanterna som i en del olika europeiska länder försöker att göra samma sak. 

Den globala ekonomin är långt ifrån så robust som man skulle önska, och en amerikansk kursomläggning i dessa frågor skulle riskera att ge utvecklingen en påtaglig knuff åt det negativa hållet med allt vad detta kan innebära.

Den möjliga trumpska politiken i övrigt är höjd i påtaglig dunkel, och trots löften har några besked om krets av utrikespolitiska rådgivare ännu inte sett dagens ljus.

På sina håll – Jimmy Carter kan ses som ett exempel – ser man dock Trump som mindre farlig än Cruz, utgående från tesen att hans egentliga övertygelser är relativt få, och att verkligheten skulle tvinga honom till mer realistiska ståndpunkter. Med Cruz är det i dessa avseenden annorlunda.

Det man dock kan se hos honom är en tydlig tendens till att vilja sätta sig – ”man to man ” – göra olika uppgörelser på den globala arenan. ”Jag vet hur man gör”, brukar det heta.

Därmed tror jag att allierade och vänner har anledning till betydande oro, medan Kreml och andra måhända skulle kunna se fram mot dunkla deals om än det ena och än det andra. 

Men oavsett hur det skulle bli med den saken skulle osäkerheten komma att bli betydande, och i detta skulle ligga mycket betydande risker i en redan riskfylld internationell situation. 

Ingen skulle veta säkert hur USA: politik skulle komma att se ut, och detta skulle med all säkerhet öka den globala instabiliteten.

Trump talar ofta och mycket om hur han vill stärka det amerikanska försvaret, och en del av detta kommer det säkert att bli, men detta kostar betydande pengar, och han har samtidig synnerligen omfattande förslag om sänkta skatter. 

I ekonomiskt drömmeri tävlar han tydligt med Sanders, om än det är olika saker de skulle spendera sina drömda dollar på.

Men med all sannolikhet skulle han åtminstone inledningsvis tendera att använda den militära makten mer. 

Han har i efterhand blivit mycket kritisk mot invasionen av Irak 2003, men låter stundtals som om invasioner skull bli närmast rutin om han tog plats i Vita Huset. 

Så skulle det sannolikt inte bli – som president skulle han tvingas lyssna till de mycket realistiska råd och rekommendationer som den militära ledningen skulle leverera även till honom – men åter är det osäkerheten om politiken som är det som oroar mest.

För Europa är det självfallet mycket som oroar när det gäller Donald Trump. Handelsfrågorna och den säkerhetspolitiska osäkerheten är det jag just nu skulle sätta främst. 

Att USA:s relationer till den samlade muslimska världen med all sannolikhet skulle försämras påtagligt i ljuset av hans retorik är också någonting som oroar från europeisk horisont.

Som saker och ting nu håller på att utvecklas på andra sidan Atlanten finns det nog anledning stt börja att tänka också på det otänkbara.

2 kommentarer till Konsekvenser av Clinton eller Trump?

  1. If I was a rich man why would I like to be a President of USA?
    If I already had been a First Lady and in practical terms President of the United States… why, why and why.
    What is the points here for Hillary and Donald?
    Why are they obviously so extremely discontented these two guys?

    Personally I would, after such a stressful life and at their age, do this:

    Life is short!

  2. leonardo34 skriver:

    Av två onda ting väljer Bildt det minst onda.

%d bloggare gillar detta: