Dämpad stämning i Bryssel.

BRYSSEL: För mig har det nu varit några dagar här i Brysssl, och det till skillnad från de annars ofta rätt snabba besök jag brukar göra här.

Och därmed har jag haft möjlighet till besök och samtal som jag tidigare inte riktigt haft tid med.

Det var t ex viktigt och bra att kunna sitta ner lite mer ordentligt med de utomordentligt duktiga medarbetarna på International Crisis Group och diskutera vårt arbete med och i olika både akuta och potentiella krishärdar främst i Europas närhet.

Och samma frågor dominerade förvisso mina samtal på European Institute of Peace, som ju också finns här i Bryssel.

I går medverkade jag i ett seminarium om ekonomisk diplomati och utveckling som organiserades av kommissionens egen strategiska tankesmedja, och försökte ge det en bild av den växande digitala världens alla möjligheter.

Men utöver detta har det självfallet varit mängder av möten med allt från kommissionärer och parlamentsledamöter till andra tankesmedjor och företag här i Bryssel. 

Och luncher och middagar med gamla och nya vänner fyllda av diskussioner om den europeiska framtiden.

Utmaningar saknas förvisso inte.

Mer omedelbart handlar det om flyktingkrisen och om folkomröstningen i Storbritannien den 23 juni. Toppmötet den 7 mars om flyktingfrågan förväntad åstadkomma något, men det är långt ifrån tydligt vad det kommer att vara.

Och bortom detta finns de stora utmaningarna i den ekonomiska utvecklingen, i ett revisionistiskt Ryssland och i det pågående sönderfallet i den vidare av Mellersta Östern med alla dess konsekvenser.

Det saknas, försiktigt uttryckt, inte uppgifter och utmaningar för den gemensamma politiken.

Men dessvärre går detta hand i hand med en allt tydligare nationalistisk tendens i inrikespolitiken i åtskilliga av medlemsländerna.

Det är lätt att peka på Polen och Ungern, men det handlar om tendenser som finns på många håll.

I Italien finner premiärminister Renzi det produktivt att skälla på Bryssel. I Nederländerna mobiliserar nej-krafter mot avtalet med Ukraina. I Frankrike driver mycket av debatten alldeles uppenbart åt fel håll. I Österrike är det basal nationalism som gäller just nu. 

Och britterna är ju för ögonblicket alldeles upptagna med sitt.

Snart är det nog bara från Berlin som man kan vänta någonting som skulle kunna beskrivas som europeiskt ledarskap. 

Angela Merkel må ha sina problem med flyktingsituationen, men hon tar samtidigt initiativ som tydlig vägleds också av det vidare europeiska perspektivet. Det är lika viktigt som det dessvärre är unikt i dessa dagar.

I morgon lämnar jag dock Bryssel, och det för en vecka sportlov med familjen i Alperna i Frankrike. 

Väderleksprognosen ser väl inte överdrivet lovande ut, men det kommer alldeles säkert att bli trevligt i alla fall.