Lagt förslag i Bryssel.

BRYSSEL: I dag har jag så varit här allra främst för att slutredovisa den rapport om försvarsforskning i EU som en grupp av s k personligheter – med också cheferna för EU:s dominerande försvarsindustrier tagit fram. 

Så det blev ett överlämnande till kommissionären Bienkowska och sedan en mer informell diskussion över lunch med såväl henne som Federica Mogherini och f d kommissionären Michael Barnier, som har en speciellt roll när det gäller de europeiska försvarsfrågorna.

Det är dessvärre inte bara i Sverige som man under mer än ett decennium dragit ner på anslagen till försvarsforskning, och i detta ligger allvarliga långsiktiga risker för Europa.

Nu ökar försvarsanslagen i åtskilliga länder, men det tar tid innan detta också leder till ökad förmåga. Och när det gäller försvarsforskning är det ju ett tidsperspektiv på 10-20 år som är relevant.

Vi befinner oss i ett skede när nya teknologier skapar helt nya möjligheter. I den nya amerikanska försvarsbudgeten satsas 71 miljarder dollar på försvarsforskning, och i t ex Kina är satsningarna också betydande. 

Det vi föreslår är ett mindre program redan nästa år på kanske 75-100 miljoner euro som gör det möjligt att från 2020 diskutera ett program på kanske storleksordningen tre miljarder euro.

Nu går detta förslag in i arbetet här i Bryssel, och skall ses i sammanhang med ett antal andra initiativ när det gäller den europeiska försvarspolitiken som vi sannolikt kommer att få se under den kommande hösten.

Och i botten ligger självfallet den s k globala strategi som tas fram med sikte på juni i år. Sedan följer av denna mer konkreta initiativ också på försvarsområdet.

Att detta är betydelsefullt också för Sverige säger sig självt. 

Vi har hygglig egen kapacitet, men är allt mer beroende av samarbete med andra också på dessa områden. Den transatlantiska länken är mycket viktig, men den europeiska är avgörande.

På min Twitter finns en länk till rapporten i dess helhet som den publicerats här i dag.

Stämningen i Bryssel är tämligen så dämpad mot bakgrund av de olika utmaningarna, med diskussionen om Brexit och problemen när det gäller flyktingar i fokus. 

Jag träffade en kommissionär som rapporterade om en stämning i diskussionerna som ibland gränsade till uppgiven. 

Så illa behöver det inte vara, men allvaret i situationen kan ingen tveka om. 

Och det säger sig självt att den brittiska diskussionen lägger viss sordi på den samlade stämningen. Det är svårt att planera framåt för en union som kanske en av dess ledande medlemsländer kommer att lämna.

Jag förblir här i Bryssel under resten av veckan, och har planerat in åtskilliga möten utöver de personer som man ständigt springer på i korridorer eller på gator.