Lite dämpat och dystert i München.

MÜNCHEN: Så har då ännu en av dessa stora säkerhetskonferenser här avslutats.

I år var det ca 600 mer eller mindre betydelsefulla personer från världens alla ändar, men med Europa och USA som tyngdpunkt som kom för att delta i de olika diskussionerna.

Och arrangörerna hjälpte till med mer än 700 olika bilaterala överläggningar mellan främst olika regeringsrepresentanter.

Det började egentligen redan i torsdags kväll med det stora ministermötet i den sak ISSG-gruppen om Syrien.

Efter ett nio timmar långt möte lyckades de 17 deltagande ministrarna enas om en kommuniké som i vaga ordalag talade om humanitära leveranser och en vapenvila om en vecka.

Trots mycket tydligt politiskt tryck gick det inte att få Ryssland att gå med på en omedelbar vapenvila som skulle omfatta även deras bombningar.

Och utan en sådan är det näppeligen möjligt att se vare sig att fredssamtal skulle kunna komma igång eller att omfattande humanitär hjälp skulle kunna komma fram främst till Aleppo om områdena däromkring.

Diskussionerna under konferensen ökade knappast optimismen.

I en panel sade Tysklands utrikesminister Steinmeier att han bedömde sannolikheten för att vapenvilan skulle fungera till 51%, men efter ett längre inlägg av den ryska utrikesministern Lavrov konstaterade den brittiske utrikesministern Hammond sobert att det mera lät som 0%.

Och så var det. Ett telefonsamtal mellan presidenterna Obama och Putin därefter har dock möjligen lämnat ett intryck av att det är en marginellt bättre prognos.

Men endast marginellt.

Det är svårt att frigöra sig från intrycket att det finns en allt större risk för att konflikten i Syrien, trots tal om motsatsen, går in i ett än farligare skede.

Assad med stöd av Kreml upplever alldeles uppenbart att han har vind i ryggen, och tror möjligen att han kan besegra det mesta av oppositionen.

Men det leder till att aktörer som främst Saudiarabien men kanske i någon mån också Turkiet överväger ett mer aktivt ingripande inne i Syrien. Och vilka reaktioner detta i så fall kan leda till från rysk sida kan man bara spekulera om. 

Om Syrien var den stora frågan detta år i München var Ryssland den andra.

Premiärminister Medvedev framträdde med ett något osammanhängande anförande som nog mest kommer att bli ihågkommet för påståendet att vi är tillbaka i ett kallt krig.

Han passade på att påstå att det pågick ett ”inbördeskrig” i Ukraina, vilket någon timma senare föranledde president Poroshenko att med emotionellt kraft säga att det handlar om rysk aggression och ingenting annat.

Också det kommer med all sannolikhet att bli ihågkommet.

USA:s John Kerry, som ju nu inlett sitt sista år som Obama-administrationens utrikesminister, levererade ett anförande som försökte att slå an lite mindre pessimistiska tongångar. 

Vad som än kan sägas om honom så är det inte att han inte försöker.

Han gjorde ett heroiskt försök att få till stånd en uppgörelse mellan Israel och Palestina. Det misslyckades, och det kommer nog dessvärre att dröja ett bra tag innan ett nytt lika seriöst försök kan göras.

Han gjorde därefter ett heroiskt försök att få till stånd ett avtal med Iran, och lyckades med det trots alla som försökte lägga hinder i vägen.

Och nu är det försöken att få till stånd en lösning i Syrien som alldeles tydligt engagerar honom. Förutsättningarna är inte de bästa, men man måste lyfta på hatten för hans och USA:s energiska försök.

De påbörjades faktiskt för några år sedan på brukshotellet uppe i Kiruna. Timmarna där mellan USA:s och Rysslands utrikesministrar kom att bli viktiga. 

Men självfallet var det också mycket annat som diskuterades här.

Jag deltog mer organiserat i diskussioner om cybersäkerhet och relationerna till Ryssland.

Och så blev det middagar i spännande och varierande konstellationer.

Men nu bär det hemåt för kväll och morgondag i Stockholm.

På tisdag bär det så av till Palo Alto i Silicon Valley borta i Kalifornien, och därifrån fortsätte jag mot slutet av onsdagen till Palm Springs i mer sydliga delarna av delstaten.

Det är internetfrågorna som där helt och hållet kommer att dominera mina dagar med möte på det senare stället med min Global Commission on Internet Governance.

Och de blir viktigare och viktigare för varje dag som går.

2 kommentarer till Lite dämpat och dystert i München.

  1. Kachina skriver:

    När det gäller att avgöra trovärdigheten i USA:s och Rysslands avsikter, ligger du risigt till som domare.
    USA:s falskpel har ju obönhörligt avslöjats under hösten och din roll som collobaratör blir alltmer uppenbar.

    Det är kört Carl. Du saknar fullständigt trovärdighet och dina tolkningar är bara irriterande.

  2. stig2entreprenoren skriver:

    Vad gäller cybersäkerhet så kan du gärna förhöra dig om läget vad gäller spam och hur detta globala elände kan lösas?
    Om det får kosta 1 öre att skicka ett mail och varje mottagare får motsvarande kreditering så skulle alla tjäna på detta utom de som skickar 1 miljon mail varje dag.
    Ett komplement vore att avsätta del av email-intäkterna till en fond som kan få disponeras av ett nytt slimmat FN-organ.

%d bloggare gillar detta: