Blickar från Zürich – mot USA.

ZÜRICH: Det tillhör vid det här laget det nya årets traditioner att vi är ett antal som samlas för något dygn av diskussioner om olika internationella utmaningar en vit utanför Zürich.

Värd är en kombination av akademiska och offentliga intressen här i Schweiz, och det är också av intresse att på detta sätt knyta närmare kontakt med de som arbetar med landets utrikes- och försvarspolitik.

Agendan har, frestas jag säga, varit den sedvanliga.

Finns det rimliga utsikterna för framgång för de samtal om Syrien som nu mer eller mindre inletts i Genève? 

Svaret på den frågan blev tämligen avmätt.

Finns det någon bättre strategi för att hantera mångfalden av spänningar och konflikter i den vidare Mellersta Östern? 

Knappast – dessa frågor kommer att vara med oss under lång tid framöver.

Kommer Europa att klara av att hantera den utmaning som flyktingströmmen utgör? 

Ja, kanske, men mycket kommer att avgöras under de allra närmaste månaderna, och utvecklingen i Tyskland är den kritiska faktorn.

Vart är Vladimir Putins Ryssland egentligen på väg? 

Allt mer övertygad om den militära makt man prioriteter så tydligt, allt mer tyngd av ekonomisk och social stagnation, allt mer auktoritärt och allt svårare att förutse.

Och i dag avslutar vi så med att diskutera lite mer konkret de olika utmaningar som Schweiz står inför.

Flyktingfrågan finns även här. 

Förra året tog man emot ca 40.000 asylsökande med personer från Eritrea som den dominerande gruppen, men det är en bit under vad man tog emot under rekordåret 1999. Då var det flyktingar från Kosovo som dominerade.

Men snart måste Schweiz reda ut sina relationer till EU efter den folkomröstning i mars 2014 som ju beslutat att begränsa den fria rörligheten – ”massinvandring”, som det hette.

Av Schweiz befolkning i dag kommer närmare en fjärdedel från andra länder, och den årliga invandringen ligger kring 80.000 personer. Huvuddelen av dessa kommer från olika EU-länder, med Tyskland som det tydligt dominerande landet.

Och det var mot detta som folkomröstningen riktade sig.

I början av 2017 måste detta beslut i folkomröstningen omsättas i praktisk verklighet, men innan dess måste man sortera ut den relation till EU där denna fria rörlighet är en viktig del av relationen.

Än har Schweiz inte lagt något förslag på bordet om hur det skall gå till, och i Bryssel i dessa dagar är detta knappast en prioriterad fråga.

Men dagarna går, och det kommer säkert att bli långt ifrån enkelt att åstadkomma en lösning.

Det schweiziska näringslivet är mycket bekymrat. Man är beroende att av personer kan komma från andra delar av Europa och arbeta här. 

I Zürich ligger ju t ex koncernledningen för ABB och det säger sig självt att det alls icke bara är lokala schweizare som arbetar där.

I dag besöker EU-rådets president Donald Tusk London för fortsatta diskussioner om hur man skall lösa frågan om de begränsningar för andra EU-medborgares rättigheter som ju Donald Cameron vill ha. 

Vi får se om det leder till steg framåt i frågan.

Men självfallet följs detta mycket uppmärksamt här i Schweiz. Man vill ha mer än Storbritannien – men hur stor är egentligen sannolikheten för att det kommer att vara möjligt.

Folkomröstningen har försatt landet i en besvärlig situation.

Det är alltid intressanta dagar här, men steax bär det hem till Stockholm igen för kvällen och morgondagen där.

Men resten av veckan kommer i allt väsentligt att tillbringas i ett Washington som enligt väderrapporteringen befriats från sin snö och nu plötsligt kommit in i en betydligt mildare period.

Där står åtskilligt på mitt program, men det blir de mer nordeuropeiska säkerhetsfrågorna som kommer att vara i centrum.

Och det är en intressant tidpunkt att komma över dit.

I morgon är det dags för att lite annorlunda primärval i Iowa som inleder den formella process som leder fram till de konvent i sommar som nominerar kandidaterna inför presidentvalet i november.

Sedan följer veckan efter det första mer reguljära primärvalet i New Hampshire den 9 februari, viktiga South Carolina 20 februari och den 1 mars är det så den ”supertisdag” efter vilken närmare en tredjedel av alla delegater till konventen är utsedd. 

Kring mitten av mars är så väl över hälften av alla delegater klara, och saken borde enligt alla rimliga mått vara avgjord.

Men det är i morgon som inte bara USA:s utan till betydande del också världens blickar är riktade not Iowa.

2 kommentarer till Blickar från Zürich – mot USA.

  1. Himmel så många frågetecken du har i denna artikel!!
    Några måste bara betala mig en vettig summa om jag skall besvara alla dessa frågor.

    Beträffande USA valet är det väl avgjort att Trump blir nästa President om inga andra ännu för oss okända och begåvade kandidater skyndsamt dyker upp pa scenen.

    Gunnar O Westerberg var en trevlig man som tog mig till Zurich och även Halmstad ett antal ggr. R.I.P.
    Han borde ha blivit politiker!!!

  2. En stor del av Världens blickar är nog mest nu riktade pa den monumentala svällande multikulturen utanför de fasta bosattas dörrar.
    Det blir ett hissnande kapitel!

%d bloggare gillar detta: