Snabbt i Bryssel och London.

HEATHROW/ARLANDA: Med ett närmast överfyllt SAS-plan kommer jag så hemåt efter en dag som började tidigt i Bryssel men dom haft sitt fokus i London.

Till Bryssel kom jag i går främst för att delta i mötet med de rådgivande gruppen för RAND Europe och gå igenom en del av de olika forskningsprojekt som RAND arbetar med i Cambridge och i Bryssel.

Så det blev en eftermiddag kring oklarheter i finansieringen av större främst islamska byggnader i vissa länder, långsiktig transportplanering i ett större EU-land, insatser för att mer effektivt motarbeta radikalisering och en del mer utrikespolitiskt betonade frågeställningar.

RAND har ju en bit mer än 2.000 anställda, men av dessa är det bara ett hundratal som är direkt verksamma här i Europa. Den absoluta huvuddelen arbetar i Santa Monica, Washington och Pittsburgh, men tanke- och erfarenhetsutbytet över Atlanten är dock självfallet betydande.

Besöket i Bryssel gav dock, i sedvanlig ordning, möjlighet till också andra kontakter och samtal.

Tidigt i dag på morgonen tog jag så tåget under Engelska Kanalen för vad som blev en tämligen så intensiv dag i London.

Huvudsyfte var att delta först i en informell inre diskussion i en grupp organiserad av det brittiska utrikespolitiska institutet Chatham House och därefter i ett större också offentligt arrangemang centrerat kring utmaningarna för EU:s utrikespolitik i dessa dagar.

Åtskilligt i främst den förstanämnda gruppen kom alldeles självklart att handla om vilka följder ett brittiskt utträde ur EU skulle kunna få. Runt bordet satt ledande företrädare för de ledande partierna samt åtskilliga av de ledande tänkarna i landet i dessa frågor.

Och tonen var påtagligt bekymrad.

Delvis handlade detta om tonläget i och inriktningen i den egna brittiska debatten. Delvis handlade det självfallet om frågetecknen kring den vidare europeiska och globala utvecklingen.

Min övriga tid innan det var dags att bege mig ut till Heathrow-flygplatsen upptogs så gott som helt av en serie av intervjuer.

I en buss utanför intervjuades jag av BBC:s Radio Four och därefter blev det längre intervjuer inomhus först med BBC:s Newsnight, som är deras seriösa nyhetsmagasin i TV varje dag, och därefter Channel Four:s motsvarande program.

Flyktingkrisen, vändningen i Sveriges politik, David Camerons förhandling med EU och olika frågeställningar kring den kommande folkomröstningen om EU-medlemskap var givande ämnen för samtliga dessa intervjuer.

Och den mer eller mindre explicita frågeställningen i dem var: klarar EU detta?

En del togs ju också från den rapport som vi producerade på World Economic Forum i Davos i förra veckan.

Ja, det borde vi kunna göra, hävdade jag, men därmed finns det ingen garanti gör att vi faktiskt också kommer att göra det. 

De kommande EU-toppmötena kommer att bli besvärliga affärer, och det krävs en tydlig vilja från alla länder runt bordet, men till sist hoppas jag att det finns en gemensam insikt om att i denna farligare värld skulle ett splittrat Europa minska allas våra möjligheter att klara de olika utmaningarna.

Några timmar i London ger också ett visst intryck av hur bilden av vårt Sverige förändrats. 

Tragedin i Mölndal ges stort utrymme i mindre nogräknade media, och bilden av ett land med växande flyktingmotstånd, ökade våldsdåd och starkt vacklande politik är inte riktigt den som man skulle vilja se.

Men så är det dessvärre.

I morgon blir så en dag av olika möten i Stockholm. Och i övermorgon bär det så av till en bit utanför Zürich i Schweiz.

Men det är då det.

2 kommentarer till Snabbt i Bryssel och London.

  1. carler skriver:

    Under tiden var Lövén i Afrika för att ”köpa” röster till omröstningen om platsen i Säkerhetsrådet, som ändå inte gör mycket för problemen i Europa.

  2. mrmhalland skriver:

    Du verkar besviken på Sveriges hållning i flyktingfrågan, såväl som övriga Europas, men du säger egentligen inte hur du skulle vilja att Sverige hanterade frågan.
    Självklart innebär en massflykt från krigshärjade länder en påskyndning av ”globaliseringen”, men har vi inget att lära av vårt försök att påskynda detta (med ganska dåligt resultat) i och med den ”Arabiska våren” ?
    Jag inser naturligtvis att ingen sitter inne med facit eller ens en kvalificerad gissning om hur det utvecklar sig oavsett hur vi bär oss åt. Självklart måste vi ju alla i den akuta situationen ha människors väl i första tankerummet, men dessvärre är det ju samtidigt så att även människor i Europa har det svårt. Jag tycker att det kommer lite för mycket i skuggan av det vi försöker rädda människor från andra världsdelar från. Är vi verkligen mogna för en enorm folkvandring till Europa innan vi ens har lärt oss att ”umgås civiliserat” inom unionen ?
    Jag tänker naturligtvis på de stora skillnaderna i hur våra stater ser på medborgarrätt och annat som självklart borde vara vitalt för en fungerande union.
    Jag tror att vi är för dåligt förberedda på att leva i ett helt annat Sverige och Europa för att ta emot så många människor med så fundamentalt olika bakgrunder….Nej, så ville jag inte utrycka det, men det är väl det som är ett stort problem ? Att vi inte ens kan sätta ord på vad vi tror ska hända, om…eller om inte vi kan hjälpa alla ?

%d bloggare gillar detta: