Kris i Norden och kris i Mellersta Östern.

STOCKHOLM: Så är det slut på de mer omedelbara helgerna, även om ju Trettondagen fortfarande ligger framför oss, och vi börjar se de första tecknen på återgång till mer normalt liv.

Nyårshelgen har bjudit på de sedvanliga tillbakablickarna i kombination med ett och annat försök att blicka framåt.

Mitt mer övergripande bidrag till de senare ansträngningarna återfinns i Dagens Industri i dag, och är delvis en uppföljning av en artikel på motsvarande tema som jag publicerade där för ett år sedan.

I dag har så införts kontroller av ID-handlingar vid passage av Öresund på också den fasta förbindelse som ju inneburit så mycket för nya möjligheter i denna del av vårt Norden.

I denna del är det onekligen en tragisk dag för samvaron mellan våra nordiska länder – i detta fall högst konkret mellan Danmark och Sverige.

Jag vägrar att tro att inte ömsesidigt förtroendefulla samtal mellan regeringarna i Köpenhamn och Stockholm inte skulle ha kunnat producera en lösning på de akuta problemen utan detta ensidiga, allvarliga och destruktiva steg från svensk sida.

Men sådana har av allt att döma knappt ens försökts. 

Att fördöma Danmarks flyktingpolitik har ju varit lite av nationalsport i Sverige under senare år, och ingen hade tydlighet kraften och visionen att ta sig upp ur den skyttegraven i denna situation.

Så nu är vi dessvärre där med en åtgärd som är entydigt negativ i förhållande till en regional skånsk-sjaelländsk nordisk integration som vi alla under åtskilliga år hållit högtidstal om.

Man kan bara hoppas att åtgärden blir så kortvarig som möjligt.

Danmarks regering har ju nu sett sig nödsakad att införa vissa kontroller på gränsen till Tyskland, även om dessa inte är lika omfattande som de svenska, och dessutom med initialt betydligt kortare tidsperspektiv.

Och i sak borde det ju faktiskt vara så att införandet av dessa gör att det hävdade behovet av de som Sverige infört över Öresund faktiskt bortfaller.

Men om det kommer att finnas några förutsättningar för konstruktiva och förtroendefulla samtal mellan Christiansborg och Rosenbad i denna fråga återstår dock dessvärre att se.

Det senaste dygnet har ju annars dominerats av den påtagligt skärpta situationen mellan Saudiarabien och Iran och de såväl kort- som långsiktiga konsekvenser denna kan tänkas att få. 

Det var den saudiska avrättningen av också den namnkunnige shia-predikanten Sheikh Nimr al-Nimr Som ledde till den nu akuta situationen. 

De övriga som avrättades var på ett eller annat sätt dömda för att ha deltagit i terrorhandlingar under al-Qaeda:s fana, men i vad gäller honom är jag inte medveten om några anklagelser för deltagande i eller ens uppmuntran till våldshandlingar, även om hans språk mot regerande huset Saud dock varit synnerligen eldfängt. 

Som en direkt följd av detta attackerades bl a den saudiska ambassaden i Teheran. 

Jag har härifrån självklart svårt att bedöma detaljerna i skeendet där, men tidigare mönster antyder nog att detta svårligen kan ha skett utan att vissa iranska myndigheter som allra minst tittade åt ett annat håll eller t o m stimulerade det hela.

Hur som helst har Saudiarabien nu sagt upp de diplomatiska relationerna med Iran, och respektive diplomater är nu i full färd med att lämna bl a Ryiadh och Teheran.

Självfallet kommer denna händelsekedja att skärpa motsättningarna i regionen i dess helhet med alla de konsekvenser som detta kan komma att få.

Saudiarabien har nu avslutat den vapenvila in Yemen som var avsedd att underlätta fredssamtal där, och den förstärkta motsättningen underlättar ju inte heller klimatet inför de mer formella fredsförhandlingar om Syrien som skall inledas mot slutet av denna månad. 

Med största sannolikheten utöver Ryiadh just nu hårda påtryckningar på andra länder i regionen att följa dess steg, och föga förvånande har Bahrain just meddelat att man också bryter de diplomatiska förbindelserna. 

Irak och Oman kommer med all säkerhet inte att göra det, men det blir intressant att se hur Förenade Arabemiraten kommer att göra. Dubai har stora kommersiella intressen i relationen till Iran, men trycket i säkerhetsfrågor från Ryiadh kan mycket väl visa sig vara större.

Men att det nya året inleds med ny dramatik i Mellersta Östern är kanske ett tecken på vad resten av året kommer att innebära.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: