På den europeiska dagordningen.

MÜNCHEN: Så passerar jag åter genom flygplatsen här i München – denna gång på väg hem från ett sammanträde under dagen i Luxembourg.

Och det tillhör förvisso en av de absolut bästa flygplatserna i Europa när det gäller smidiga övergångar. Härifrån är det så två timmar hem till Stockholm.

Och där väntar en helg hemma – med undantag av att jag lovat att vara med i TV4 i morgon förmiddag och diskutera Europas olika utmaningar just nu.

Sådana finns det ju i överflöd för ögonblicket.

Mot slutet av nästa vecka är det dags för EU:s stats- och regeringschefer att träffas för sista gången detta år.

Mycket kommer fortsatt att handla om flykting- och migrationsfrågorna. Jag skall återkomma till dem.

Men man kommer också att konstatera att det finns knepiga frågor kvar i samtalen med den brittiska regeringen, och lägga fast inriktningen mot en överenskommelse vid ett toppmöte i februari nästa år.

Detta är – enligt min mening – den alldeles avgörande utmaningen för det europeiska samarbetet under det kommande året.

Jag tror att det är 80% sannolikt att det blir en överenskommelse i februari, men jag tror också mot bakgrund av erfarenheterna från Danmark alldeles nyligen att det inte är mer än 50/50 att denna sedan kommer att godkännas i folkomröstningen.

Och skulle det bli ett nej kommer den negativa inverkan på våra gemensamma möjligheter att klara alla andra utmaningar under kommande år att bli massiv.

Risken kommer också att bli överhängande för att vi får en fortsatt och accelererande splittring av det europeiska samarbetet – till nackdel för oss alla.

I dag var Danmarks statsminister Rasmussen i Bryssel för att inleda diskussioner om hur man skall hantera resultatet av den danska folkomröstningen.

Och han fick det väntade beskedet att detta innebär att Danmark inte kan delta fullt ut i Europols arbete. 

Det är ett arbete som kommer att bli allt viktigare under kommande år. Tidigare i år var jag ju där och diskuterade dess arbete också när det gäller att bekämpa den snabbt ökande kriminaliteten på nätet.

På ett eller annat sätt måste nu Danmark snickra till någon konstig lösning.

Samma sak gäller ju Schweiz som ännu inte rett upp det legala och politiska moraset efter sin folkomröstning om invandring för något år sedan.

Skulle Storbritannien rösta nej kommer det säkert att krävas två år av förhandlingar för att dels reglera ett utträde – komplicerat nog – och därefter någon annan form av arrangemang – och det är än mer komplicerat.

Sedan är det skrivet i stjärnorna vad som i ett sådant läge kan börja at hända i andra länder. Plötsligt kan särlösningarna börja att stå som spön i backen, och därmed kommer EU:s möjligheter att gemensamt och effektivt ta sig an olika uppgifter att successivt reduceras.

En sådan utveckling ligger alldeles entydigt inte i Sveriges intresse, och det är viktigt att vi utformar vår politik så att de risker som finns i dessa avseenden minimeras.

Till besluten som väntas inom EU nästa vecka hör förlängningen av de s k sektoriella sanktionerna mot Ryssland med ytterligare sex månader. 

De har ju nu knutits till att Ryssland helt och fullt skall genomföra det s k Minsk-avtalet, vars slutpunkt ju är att Ukraina skall återges full och effektivt kontroll över sin gräns till Ryssland.

Och där är vi förvisso inte – i själva verket påtagligt långt därifrån.

Egentligen skulle detta beslut ha tagits redan denna vecka, men tydligen ville Italien ha ytterligare diskussioner i ärendet. Det sägs att de också efterlyste en politisk strategi, vilket låter underligt mot bakgrund av att en sådan ju faktiskt finns i forma av det successiva genomförandet av Minsk-avtalet.

Men sanningen är nog att den italienska regeringen är lite mottaglig för ryska locktoner, och att man dessutom frestas av någon underlig föreställning av att eftersom Ryssland är en aktör i Syrien får vi inte vara för hårda mot dem i Ukraina.

Kring detta blir det möjligen några turer under den kommande veckan, men jag förväntar mig knappast att beslutet blir något annat än det väntade.

2 kommentarer till På den europeiska dagordningen.

  1. backlato skriver:

    Under den här rubriken borde väl COP21 ha platsat. Du har mig veterligen aldrig kommenterat klimatfrågan på den här bloggen eller annorstädes. Kan det vara så att du liksom jag tycker att klimathotspropagandisterna sysslar med ett icke-problem?

  2. Marcus Zadenius skriver:

    Att Ryssland gick in i Syrien var på en begäran från Syrien. De har ett avtal sedan länge. Att väst vill få bort Assad är också känt sedan länge.
    Men vad vill det syriska folket? Vad som hände i Libyen avskräcker?
    Utvecklingen i Ukraina den senaste veckan(parlamentet) och den militära uppladdningen mot Donetsk/ Lugansk varslar om att det
    snart kommer att hända något!

%d bloggare gillar detta: