Ryssland och dess ständiga sanktioner.

STOCKHOLM: För någon vecka sedan satt jag på en diskussion i Berlin med bl a Rysslands ambassadör till EU Vladimir Chizhov och hörde honom med kraft säga att ekonomiska sanktioner var ett brott mot internationell rätt och därför måste fördömas.

Men det var då det.

Nu mobiliserar Ryssland betydande delar av sin arsenal av möjliga ekonomiska sanktioner mot Turkiet som en del av sin reaktion mot nedskjutningen av Su24-flygplanet.

Och det kommer säkert att ha effekt, om än kanske på annat sätt än vad man i Kreml föreställer sig.

Att använda ekonomiska påtryckningar är alls ingen nyhet för Moskva. Det är snarare undantag än regel.

Under senare år har Polen fått smaka på denna medicin i ett antal olika omgångar. Och stoppet av import av livsmedel från länder som deltar i sanktionerna mot Ryssland för aggressionen mot Ukraina är ytterligare ett exempel på den saken.

Från såväl Georgien som Moldavien har tidvis importen av vin stoppats eftersom den plötsligt befunnits vara hälsovådlig. Också stopp för resor har tillhört de instrument som använts.

Summan av alla dessa olika åtgärder är att Ryssland riskerar att dra sig allt mer undan från den internationella ekonomiska integrationen.

Man sänder signalen att det blir riskabelt att göra affärer med Ryssland eftersom dessa plötsligt kan stoppas av det ena eller andra skälet.

Och effekten av detta blir att Rysslands möjligheter till den modernisering som landet så väl behöver bromsas. En ekonomi som isolerar sig själv blir med nödvändighet en ekonomi som riskerar att halka efter allt mer.

Turkiet tillhör de länder som medvetet strävat efter ökade ekonomiska förbindelser med Ryssland.

I början av 1990-talet var det ofta turkiska byggföretag som kunde hjälpa till med att med tyska pengar bygga nya kaserner för de ryska trupper som drogs tillbaka från Tyskland och Centraleuropa.

Och Turkiet har tillsammans med Montenegro varit de enda europeiska länder som tillämpat viseringsfritt för ryska medborgare, vilket alldeles självklart medfört en betydande rysk turism till landet.

Till bilden hör också att Turkiet är den andra största exportkunden för den ryska gasgiganten Gazprom, och att man träffat överenskommelse om ett stort ryskbyggt kärnkraftverk i Turkiet.

På ett eller annat sätt kommer allt detta nu att påverkas. Kortsiktigt drabbar det främst Turkiet, men långsiktigt drabbar det fränt Ryssland genom de effekter jag nämnt.

Och detta är djupt beklagligt.

De olika åtgärder som EU och USA vidtag gentemot Ryssland efter aggressionerna mot Ukraina är i jämförelse relativt begränsade.

Det handlar dels om vissa restriktioner för statsföretags tillgång till den internationella kapitalmarknaden och dels om vissa restriktioner när det gäller högteknologi till främst oljesektorn. Och dessutom reserestriktioner mot vissa speciellt ansvariga individer.

Men inga allmänna handels- eller reserestriktioner av den art som Ryssland nu aviserar mot Turkiet. De går avsevärt mycket längre.

Jag tillhör dem som alltid varit mer återhållsamma vad gäller sanktionsinstrumentet dels eftersom det isolerat sällan är särskilt effektivt och dels eftersom det har dessa långsiktigt negativa effekter på integration och modernisering.

I fallet Ryssland är de för det första relativt begränsade och för det andra tydligt kopplade till vissa viktiga politiska krav. De är inget substitut för en politik – de är en integrerad del av en sådan.

Men vad Ryssland gång efter gång gör är sanktioner som ett uttryck för allmän utrikespolitisk ilska.

Och det är nästan alltid kontraproduktivt.

Jag tillhörde dem som under lång tid med viss energi arbetade för att bygga ut de ekonomiska förbindelserna med Ryssland, inte minst för den hjälp som detta skulle vara till landets modernisering och utveckling.

Det fanns de som kritiserade detta, och i efterhand är det lätt att se att modernisering så småningom bromsades in och stoppades. Men att stödja goda krafter och en god utveckling i Ryssland kan aldrig vara fel.

Men nu är det ilskan som styr i Kreml, och landet riskerar att åter skjuta sig själv i foten.

3 kommentarer till Ryssland och dess ständiga sanktioner.

  1. Och vad är din analys av Turkiets agerande i detta? Vad är anledningen till att de skjuter ner ett ryskt plan och sen vägrar be om ursäkt för det?

    Jag saknar det i din text.

    Och hur tycker du att Ryssland borde svara på denna provokation?

  2. stig2entreprenoren skriver:

    ”Men att stödja goda krafter och en god utveckling i Ryssland kan aldrig vara fel.” Rätt tänkt även om det är svårt för de goda krafterna att bli framgångsrika utan att bli störda/straffade av onda krafter. Ärliga och snälla ryssar jag träffat menar att moskvasläktet är speciella och svåra. Hur bygga konkurrenskraftiga industriprodukter och produktion utanför kalachnikov och kaviar?
    Här behövs goda partners i stor mängd. Var finns dessa? Var börja?

  3. stinazinsmeister skriver:

    Hej Carl,

    Jag studerar statsvetenskap vid Lunds universitet och håller just nu på att skriva min B-uppsats som kommer handla om diplomati. Jag undrar nu om det finns möjlighet för mig att få en intervju med dig och hur man når dig på bästa sätt?

    Hoppas på svar!
    Bästa hälsningar, Stina.

%d bloggare gillar detta: