Su24 versus F16.

STOCKHOLM: Det är svårt att undvika att kommentera det som hände i luften vid gränsen mellan Syrien och Turkiet i dag.

Det har varit påtagligt spänt i området sedan ett antal dagar tillbaka efter det att ryska flygplan attackerat positioner tillhörande den turkmeniska minoritet som dominerar i området, men som tydligt befinner sig i opposition till Assad-regimen.

Detta hade redan föranlett skarpa turkiska diplomatiska relationer, och det hade redan av detta skäl blivit ett laddat möte när utrikesminister Lavrov planerat att komma till Ankara i morgon.

Det som hände i dag förefaller att vara att två tunga ryska attackplan Su24 fortsatte dessa operationer, och att i samband med detta i alla fall ett av dem under 17 sekunder sneddade över en utskjutande bit av det turkiska luftrummet.

Från turkisk sida säger man att planet varnades ca tio gånger under en tidsrymd av fem minuter, vilket innebär att någon form av varning för något skedde vid upprepade tillfällen väl innan planet var inne över turkiskt luftrum och, om detta stämmer, väl innan det var alldeles klart att det skulle ta den vägen.

Detta framgår av de radarbilder som Turkiet offentliggjort och som man får utgå från är korrekta.

Men Su24:an fortsatte in i det turkiska luftrummet, och då måste tämligen omedelbart en av de turkiska F16 som fanns i anslutning till området ha avlossat en jaktrobotar. 

Det talas om en IR-målsökande Sidewinder i de flesta uppgifterna, men i någon uppgift också om en radarmålsökande AMRAMM.

När president Putin kommenterade det hela sade han att flygplanet hade skjutits ner ca en kilometer från den turkiska gränsen i syriskt luftrum, och drt kan mycket väl vara korrekt.

Om jaktroboten avlossades på visst avstånd när planet kom in i turkiskt luftrum kan det mycket väl vara så att den inte träffade förrän planet hade lämnat detta.

Och sedan föll planet ner, sedan de två piloterna hoppat ut, ca fyra kilometer in på syriskt område. I alla fall en av piloterna sköts ihjäl när han i sin fallskärm närmade sig marken.

Två ryska helikoptrar sändes ut för att leta efter piloterna, men när den ena av dem, en transporthelikopter Mi8, av någon anledning landade utnyttjade en oppositionsgrupper möjligheten att med ett amerikansktillverkat TOW-robotsystem förstöra den.

Så förefaller det faktiska händelseförloppet ha varit enligt de olika uppgifter som olika sociala media förmedlar. 

Och det är anmärkningsvärt hur mycket detaljer man relativt snabbt kan få fram den vägen, även om det krävs viss allmän kunskap för att tolka dem och sätta in dem i rätt sammanhang.

Att Ryssland kränkte turkiskt luftrum är således alldeles klart, och förnekades faktiskt inte heller av president Putin när han framträdde. Turkiet hade rätt att reagera och agera.

Sedan kan arten av reaktionen alltid diskuteras. I Sverige skulle i en situation som denna jaktflyg kunna avvisa genom att, ytterst, också skjuta varningsskott mer spårljus. 

Med den korta tid som kränkningen var hade det nog aldrig kommit så långt. Och det har faktiskt aldrig förekommit.

Endast i fall när ett kränkande flygplan förefaller att gå till någon typ av angrepp kan, enligt våra bestämmelser, t ex en jaktrobot sättas in. Inte heller detta har någonsin hänt. 

Jag tror inte att det går att förklara det som hänt utan att se relationen till Turkiets ilska över de ryska gränsnära bombningar av de turkmeniska positionerna. 

Därmed var, om man uttrycker saken så, stubinen en bra bit kortare än vad som normalt kanske hade varit fallet.

Viktigt är nu att förhindra att detta inte trappas upp. Ingen borde ha någonting att vinna på det.

En möjlighet vore att komma överens om en separationszon där man inte flyger i akt och mening att undvika incidenter som denna. 

En sådan skulle då också skydda just dessa turkmener från fortsatta ryska flygattacker. I gengäld skulle sannolikt krävas någon form av också turkisk återhållsamhet.

Men de närmaste dygnen får utvisa hur saken utvecklas och vilken inverkan den har på den bredare diplomatin. Vi kan utgå från att allra minst USA nu söker vägar för att förhindra en eskalation.

8 kommentarer till Su24 versus F16.

  1. Kjell Eriksson skriver:

    Hur som helst är det hela satans så olyckligt. Detta hade vi inte behövt med det spända läget som råder i området. Man bör från alla håll lägga upp en bättre strategi på vilka mål som ska bombas. IS måste ju vara det primära målet för alla parter, även för Ryssland som fått utstått ett förödande attentat med ett sprängt passagerarflygplan. Är dock skeptisk till att man kan bomba sönder och samman I.S. Det finns hur många utredningar som helst att detta inte går. Under 2:a världskrigen så var Tysklands vapenproduktion som högst 1944 trots totalt luftherravälde från de allierade. Vietnam kunde inte heller bombas till underkastelse. Marktrupper måste sättas in förr eller senare. Vad dessa ska tas ifrån är en öppen fråga. Arabländerna själva borde sätta in trupp för att slå ut IS och i andra hand försöka få till en förlikning mellan olika grupperingar både i Syrien och Irak. Muslimernas hela religions rättfärdigande hänger ju på att de kan få stopp på dessa galningar. Material, support och hjälp kan och bör både Nato, Ryssland och Kina kunna bistå med. Då kan man tala om att man gör ett internationellt samarbete som hjälper mänskligheten. Önsketänkande kanske många tycker. Det tycker inte jag. Ska vi låta oss styras av fanatiker resten av mänsklighetens tillvaro här på jorden, eller leva i en normal samvaro med varandra? Det är frågan.

  2. Stig Palm skriver:

    Svenska flygare är nog inte lika ‘trigger happy’ som Turkiska.
    Det finns nog mycket ‘shit for brain’ i den delen av världen.

  3. Har svårt att tro det jag läser…. Här säger en f d svensk utrikesminister att det är de facto ofarligt för ryska stridsflygplan att ”gena” över Sverige så länge de inte ”går till någon typ av angrepp” – totalt huvudlöst!

  4. David Weinehall skriver:

    En bra lösning vore väl om Ryssland avhåller sig från att angripa Turkmeniska positioner om Turkiet i utbyte inte angriper Kurder?

  5. Jonathan Gradén skriver:

    Jag måste erkänna att jag är aningen förbryllad. Trots det uppenbart negativa att detta kan eskalera en redan explosiv situation, finns det inte (krasst sett) ett visst värde i att någon av NATO-staterna markerar för Ryssland att konstanta kränkningar inte tolereras? Vi pratar trots att om ett land som har flugit med kärnvapenbestyckade bombplan strax utanför London.

  6. Carl Alm skriver:

    Vill ta tillfället i akt att belysa det faktum att svensk incidentrote enbart är beväpnad med automatkanon till vardags. Detta är en kraftig signal och jag förstår att man inte vill uppfattas som ”aggressiva”, men vi flyger för helskotta inte raka anflygningar mot andras gränser med vapenlast. Det är agerande som kan vara aggressivt eller inte, inte själva vapenlasten.

    Skulle tillfället komma att vapen måste komma till användning i självförsvar så har vi två JAS mindre och två piloter jag tycker väldigt synd om.

    Skall vi signalera att vi är beredda att hävda vår territoriella integritet och försvara oss så räcker det inte enbart att incidentroten kommer upp (om alls), utan att de även kan ”bitas” om det så krävs. Annars kan vi väl likväl låta SK-60B ingå i incidentberedskapen?

    (Ingen expert på luftstrid på något vis, men tycker att piloterna förtjänar att kunna försvara sig).

  7. Carl Alm skriver:

    I vart fall förr, förhoppningsvis har det förändrats nu.
    http://www.expressen.se/nyheter/svenska-planen-saknade-robotar/

  8. bildterberg skriver:

    ”Att Ryssland kränkte turkiskt luftrum är således alldeles klart, och förnekades faktiskt inte heller av president Putin när han framträdde. Turkiet hade rätt att reagera och agera.”

    Utan tvekan helt fel.
    http://www.voltairenet.org/article189428.html

    Snarare regel än undantag.

%d bloggare gillar detta: