Alpdialog med Daesh i fokus.

SCHLOSS ELMAU: Här uppe i de bajerska alperna har jag varit åtskilliga gånger på möten inom den informella diplomatins inte alltid publika ramar, men numera är platsen nog mer känd för G7-ländernas toppmöte här tidigare i år.

Men nu är det en grupp i anslutning till den stora årliga säkerhetskonferensen i München som träffas här för lite olika diskussioner.

Just nu handlar mycket, av lätt insedda skäl, om konsekvenser av Paris och politiken gentemot Syrien i allmänhet och Daesh i synnerhet.

I dag har president Putin varit i Teheran med bl a ett långt möte med den högste ledaren Khamenei, och det som sagts utåt efter det mötet tyder näppeligen på någon uppmjukning när det gäller stödet till Assad i Syrien.

Och det är ju värt att notera att Ryssland förefallet att ha fritt tillträde till iranskt luftrum för diverse olika militära operationer riktade mot mål i Syrien under den senaste tiden.

Diplomatin går på högvarv. Storbritanniens David Cameron var i Paris i dag, och i morgon kommer så president Hollande till Washington för överläggningar där, på onsdag är han i Berlin på torsdag kommer han att vara i Moskva i samma ärende.

Vi man utgå från att man på fransk sida vill se en samlad operation mot Daesh:s centrala punkter, och kanske främst symboliskt viktiga Raqqa i Syrien. 

Hur en sådan skulle gå till finns det lite olika uppfattningar om – omöjligt behöver det inte vara; Storbritannien vill tydligt vara med – men den för mig avgörande frågan är vad som skulle komma därefter i dessa områden.

Det är inte främst kortsiktiga resultat, utan långsiktig stabilitet, som vi måste sträva efter. Och den avgörs av hur dessa områden i Levanten kommer att styras och administreras under kommande år.

Men den resolution som antogs av FN:s säkerhetsråd i fredags ger ju i alla fall ett folkrättsligt stöd för så gott som vad som helst inriktat mot Daesh.

Mot slutet av vecka skulle jag tro att det börjar att klarna lite mer i denna fråga.

Svårigheterna är enorma. Man enas allt mer mot Daesh, men förefaller samtidigt allt mer splittrade när det gäller synen på Assad.

Och inte minst gäller detta i relationen mellan Paris och Moskva.

Här i Tyskland handlar det mesta nu om flyktingar, medan vi i Sverige ju gjort en liten utflykt i terrorrädsla under tiden, och det trots att de sakliga utmaningarna för oss är betydligt större än vad de är för Tyskland.

Förbundskansler Merkel är än så länge bestämd i sitt motstånd mot någon typ av tak för antalet man kan ta emot, men hur länge det kommer att hålla återstår att se.

Jag noterar i debatten här att man nu i stället börjar tala om en ”kontingent” som man skall kunna ta emot, vilket ju i formell mening är en annan sak, men i realiteten betyder samma sak.

Och trycket på EU-länderna att komma fram till en mer robust politik är stort. 

I första hand handlar det om kontrollen av Schengen-områdets yttre gräns – utan en fungerade sådan är knappast någonting annat möjligt.

I bakgrunden finns bedömningar som talar om att trycket mot Europa från såväl flyktingar som migranter kan komma att öka dramatiskt under de närmaste åren.

Här kommer relationen med Turkiet också in, även om jag tycker det är lite bisarrt att begära att Turkiet skall förhindra flyktingar att lämna eftersom EU uppenbarligen inte kan hindra dem att komma in.

I kväll äter vi middag med Bayerns ministerpresident Horst Seehofer som ju kommit att framstå som förbundskansler Merkels tydligaste opponent i dessa frågor. 

Inför oss utgår jag dock från att han kommer att vara mer försiktig.

Men i morgon fortsätter vi, åtminstone under delar av dagen, våra diskussioner här innan det blir dags att återvända hem.

Ursprungligen skulle jag ha rest till Bryssel, men så blev det inte. Terrorrädslan tycks dominera där just nu.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: