Otålighet och oro i Amerika.

WASHINGTON: Sakta går solen nu upp över Washington. Och jag har några möten och diskussioner kvar innan det i eftermiddag är dags att bege sig till Dulles-flygplatsen och flyga hem.

Gårdagen var diskussioner från tidig morgon till sen kväll med olika såväl amerikanska som europeiska personer och representanter med migrationsfrågor, Kina, Ryssland och utmaningarna i Mellersta Östern som ämnena på dagordningen.

I den amerikanska debatten just nu finns en påtaglig otålighet över den upplevda oförmågan att åstadkomma någonting när det gäller fred i Syrien och bekämpandet av Daesh.

President Obama betonat det långsiktiga i utmaningen och behovet av också en bredare politisk strategi – med rätta, enligt min mening – men hans inställning rimmar illa med otåligheten och frustrationen i debatten i övrigt.

Detta är ju ett samhälle som tror att saker och ting kan göras och att snabba lösningar är möjliga. En sympatisk och positiv attityd, men samtidigt en som gång efter annan har fört landet in i betydande utrikespolitiska problem.

I debatten efterlyses snabba och robusta insatser av olika slag, men diskussioner med de mer insatta analytikerna visar på de dilemma som alla dessa snabba förslag är förknippade med. 

Samtalen med främst Ryssland om Syrien ses förvisso som viktiga, men när man börjar tränga in i de olika frågeställningarna mörknar bilden tämligen snabbt. 

Även i den bästa av alla världar blir det en utdragen och komplicerad process där fallgroparna är många och djupa. Men att USA nu försöker är självfallet viktigt och bra.

En mindre uppbygglig del av debatten här just nu är det plötsliga motståndet mot att ta emot flyktingar från Syrien. Uppgiften om att en av terroristerna i Paris kom in som flykting via Grekland har lett till närmast groteska farhågor.

I går röstade representanthuset med betydande majoritet – republikanerna men också åtskilliga demokrater – för att sätta upp ett så starkt system att det de facto skulle stoppa flyktingar från Syrien.

Och guvernörerna i 30 delstater har sagt att de hur som helst inte vill ha några muslimer.

Att detta kommer att veteras av president Obama är så gott som säkert, men det kan knappast sägas att ens hans politik är påfallande generös.

Han har nu sagt att USA under 2016 kan ta emot 10.000 flyktingar från Syrien. Det är en betydande ökning, men inte mer än vad som kommer till Sverige på ett par tre veckor.

Och USA är ett betydligt större land – och dessutom ett faktiskt byggt på just invandring.

Mitt i allt detta fortsätter uppmarschen inför de viktiga primärval i mars som kommer att leda till större klarhet när det gäller kandidaterna i presidentvalet i november nästa år.

Att Hillary Clinton blir den demokratiska kandidaten är nu ställt utom tvivel, men på den republikanska sidan blir bilden bara konstigare och konstigare.

Alla läskunniga och vuxna jag talat med under månader rysar av obehag över Donald Trump, men nu på morgonen visar nya undersökningar att hans stöd närmast förefaller att öka.

”He can get things done”. ”He’s a winner”. ”I’m tired of losing.”

Så verkar det låta i samtalen där ute i det Amerika som ligger långt, långt borta från Washington.

Hur detta skall sluta återstår att se.

Hans senaste utspel är att det måste sättas upp ett system för att registera alla muslimer i landet.

I dag fortsätter jag här med samtal med de som är i centrum för den internationella cyberdiplomatin för USA, men också självklart situationen i Europa med speciell betoning på Ryssland och Ukraina.

Och sedan är det dags att åka hem. 
Men det blir fler besök här under de kommande månaderna.

2 kommentarer till Otålighet och oro i Amerika.

  1. När din comments off är Off tar du godbitarna jag bjuder pa och gör dem till dina egna då? Fast pa annan plats och ort.

  2. Jag har varit overtygad att du ville ha goda rad.

%d bloggare gillar detta: