Och nu till Washington.

BRYSSEL: Strax sätter jag mig på planet härifrån till Washington för något dygn med utrikespolitisk dialog i den amerikanska huvudstaden.

Migration, Syrien, Kina och Ryssland står på den i detta avseende föga sensationella agendan. Och vi får se vilja möjliga nyanser det finns i perspektiven på dessa frågor från de olika sidorna av Atlanten.

Vi börjar i kväll med migration, flyktingar och den politiska hanteringen av dessa frågor som ämne.

Och också USA har sina svårigheter. 

Migrationspolitik är kontroversiellt, och Donald Trump fortsätter att argumentera för en politik med udden riktad mot de långa miljoner ”Hispanics” spm ju gradvis har blivit en allt betydelsefullare del av USA.

Här i Bryssel finns tydligen centrar för terrorattacken i Paris, och sökarljuset kommer obönhörligen att riktas mot vad som gjorts eller inte gjorts här under de senaste åren för att möta hotet.

Att den nu huvudmisstänkte och jagade tydligen för inte så länge sedan arresterades i Turkiet och skickades tillbaka till Belgien framstår ju som ett besvärande faktum.

I går var jag dock här för möte om EU:s kommande satsningar på forskning för säkerhet och försvar.

Det blev en intressant och delvis livlig diskussion, där vissa ville att vi skulle prioritera Europas ”strategiska självständighet” medan jag ville ge prioritet till Europas operativa förmågor. Gradvis minskade vi dock skillnaden mellan de bägge perspektiven.

I anslutning träffade jag också Federica Moghnerini, som ju i övrigt hade en milt sagt jäktig dag.

På morgonen begärde Frankrike hjälp från övriga EU-stater med åberopade inte av den paragraf om terrorangrepp som jag refererade till i min debattartikel i DN i måndags utan i stället den paragraf som talar om territoriella angrepp.

Och samtliga andra EU-stater, inklusive Sverige, sade omedelbart ja till detta.

Alldeles oavsett vad detta kommer att innebära mer konkret är det ett inte minst för Sverige viktigt principiellt steg som i och med detta tas.

Så gott som omedelbart ställde Sverige upp när denna paragraf åberopades. 

Jag tror knappt någon ens tänkte på saker som regeringsberedning och utrikesnämnd, och det visar hur också vår säkerhetspolitiska integration med det övriga EU nu blivit något av en självklarhet.

Att det har implikationer för framtiden och för också andra frågeställningar borde vara tämligen uppenbart. 

Såväl Frankrike som Ryssland svarar nu på den terror som riktas mot dem med angrepp också direkt mot Daesh i Raqqa.

Så mycket av militärt relevanta mål lär där inte finnas, men jag misstänker att det nu var reaktionen och bombningen i sig som var det viktiga.

Ryssland fortsätter att demonstrera teknologi. Nu sköt man kryssningsrobotar inte bara från strategiska bombflygplan utan också från en ubåt under ytan i Medelhavet.

Jag kan väl föreställa mig de diskussioner inte minst det senare föranlett i Nato-högkvarteret inte långt från där jag nu sitter.

Vilka effekter detta får på Daesh återstår att se. Den viktiga indikatorn är om deras rekrytering minskar eller ökar av det som nu skett och sker. Tyvärr går det inte att utesluta att de blir det senare som blir fallet.

De kortsiktiga reaktionerna är inte alltid de som ger de bästa långsiktiga resultaten.

Nu säger de att jag måste bege mig till gaten för planet till Waahington. Då får det bli så.