En stor statsman – om Helmut Schmidt.

STOCKHOLM: Det är inte alltid saker och ting fungerar som man tänkt sig, och för min del strulade resan till Santa Monica till sig och jag fick lite extra tid i Stockholm i stället.

Jag får följa upp med ett besök på RAND:s avdelning i Washington när jag är där i slutet av nästa vecka.

Och en konsekvens blir också att jag kommer att komma tydligt i tid till det möte jag skall på i Abu Dhabi med början på fredag – det såg lite kärvt ut i den tidigare planeringen.

Besöket i Berlin i går var i alla fall både givande och stimulerande.

Under eftermiddagen kom beskedet att f d förbundskanslern och SPD-ledaren Helmut Schmidt hade gått bort.

Och naturligt har det nu skrivits mycket om vad han betytt, dels som förbundskansler men kanske ännu mer som riktmärke i tysk samhällsdebatt under decennierna sedan dess.

Säkerhets- och Europapolitiken var utomordentligt viktiga för honom – i någon utsträckning kan man dock säga att det är en historisk och geografisk nödvändighet för varje tysk ledare.

Inte minst har han kommit att associeras med det på sin tid alls icke okontroversiella Nato-beslutet 1979 att ta fram en ny generation av kärnvapenbärande medeldistansrobotar för att möta den snabba och omfattande sovjetiska utplacering av de s k SS20-robotarna av motsvarande karaktär.

Det var i ett berömt anförande på IISS i London 1977 som Schmidt riktade uppmärksamheten på det som höll på att ske.

Han varnade för det som höll på att ske när Sovjet började placera ut sina SS20-system.

Det fick, menade socialdemokraten Schmidt, inte uppstå en situation där Sovjetunionen kunde utöva kärnvapenutpressning mot de västeuropeiska Nato-länderna.

Mot det som kom att kallas Nato:s dubbelbeslut – kombinationen av utplacering av robotarna och ett erbjudande om att avveckla dem om Sovjetunionen avvecklade sina SS20-system – kom det som då kallades fredsrörelsen att mobilisera massivt under några år.

Den ena massdemonstrationen avlöste den andra inte minst i Västtyskland och Storbritannien.

Med regeringarna i London och Bonn höll fast vid beslutet om utstationering av de nya robotarna.

Och strategin kom också att lyckas genom att de förhandlingar som faktiskt så småningom inleddes med Sovjetunionen kom att 1987 resultera i det s k INF-avtalet som eliminerade samtliga dessa vapensystem i såväl Sovjet som Nato.

Det var ett betydande framsteg.

Sovjet hade ensidigt haft dessa mot Västeuropa riktade kärnvapensystem under lång tid. I såväl Lettland som Litauen fanns t ex baser för de robotsystem som kom före SS20.

I dag kan man beskåda intakta såväl SS20- som Pershing II-robotar på flyg- och rymdmuseet i Washington, och vid FN-högkvarteret i New York finns en i och för sig rätt anskrämlig staty där Sankt Göran anfaller och förstör en SS20-robot.

INF-avtalet har varit en viktig del av säkerhetsordningen i Europa sedan slutet av 1970-talet, men dessvärre finns det nu en del tecken på att vi kanske står inför en försämring till det sämre också i detta avseende.

Men till det kan det finnas anledning att återkomma vid annat tillfälle.

Det kan väl noteras att även om Helmut Schmidt således var ledare för socialdemokratiska SPD var relationerna med den svenska socialdemokratin under Olof Palme påtagligt svala.

Helmut Schmidt sågs nog av den senare som för “metallisk” i sin politik, och i Bonn fanns en icke obetydlig misstro mot vad som uppfattades som alltför svajig svensk politik när det gällde Europas säkerhet.

Frågor om kärnvapen och Europas säkerhet är ju knappast någonting som bredare svenska kretsar någonsin känt sig komfortabla med att öppet diskutera.

Om jag inte missminner mig skedde inga bilaterala besök på statsministernivå mellan Bonn och Stockholm under Helmut Schmidts år som förbundskansler.

Den text av Helmut Schmidt som jag under senare år satt störst värde på är det anförande om Tysklands roll i Europa som han höll på SPD:s kongress 2011.

Lite kan det nog ses som hans testamente i dessa frågor.

Jag gjorde en länk till det på Twitter i går, och jag rekommenderar starkt var och en som kan läsa tyska och är intresserad av europeiska frågor att ta sig tid och läsa det.

Helmut Schmidt var, därom råder ingen tvekan, en stor europeisk statsman.

2 kommentarer till En stor statsman – om Helmut Schmidt.

  1. stig2entreprenoren skriver:

    Vad kommer Putin att göra som vedergällning för det nerskjutna ryska planet över Sinai?
    Vad har han råd med idag? Marktrupper och flyg så det räcker?
    Kan han tänka på att använda några gamla SS20?
    Hur desperat är han och hur långsiktigt orkar han tänka?

  2. Nedrustningsfokus på Civil ABC
    Att allt material faktiskt ständigt är under uppsikt såsom ju är fallet inom civil ABC. Är självfallet att fordra av samtliga legitima aktörer. Detta är den civila ententens första självklarhet. Med inbygd grön signalisering som ett ytterligare teknologiskt steg, skulle implicit en civil NPT internationell elektronisk övervakning utgöra en de facto civil nedrustningsfördjupning … land specifik isotop kodning av ämnen och nedräkningsaktiverade sändare, link nätverkade: behållare; transporter; och förvaring, eller motsvarande kommunikativa lösningar framtagna efter en internationellt gemensam anonymiserad objekts/ämnes/verksamhets inventering Sign For Peace

%d bloggare gillar detta: