Riga, Afghanistan och Irak.

STOCKHOLM: Två arbetsdagar hemma i Stockholm finns det sannerligen ingen anledning att klaga på. Mycket som behöver följas upp från inte minst de senaste veckornas resor, och minst lika mycket som behöver förberedas.

I morgon bitti bär det av till Riga på andra sidan Östersjön för två dagar av diskussioner på Riga Conference som kommer att ha ett rätt uppenbart europeiskt fokus.

På lördag är jag med i en offentlig diskussion där som handlar om det inte okomplicerade förhållandet till Ryssland.

Och dygnen i Riga ger också möjlighet till åtskilliga möten med gamla vänner.

Norges utrikesminister Börge Brende skulle tillhört dem, men har tyvärr tvingats ställa in på grund av flyktingkrisen. Över gränsen från Ryssland högt uppe i Arktis kommer nu dagligen betydande mängder människor på flykt från främst Afghanistan.

Här hemma ser jag att regeringen nu föreslår riksdagen att förlänga de militära opersationerna utomlands i såväl Afghanistan som norra Irak.

Förlängningen i Afghanistan är i hög grad motiverad. Det rör sig om en rätt begränsad insats inom Nato-operationen Resolute Support, och det hade sett underligt ut om Sverige inte hade följt exemplet från andra nationer och förlängt insatsen.

Förlängningen i Irak hoppas jag att man diskuterat igenom ordentligt, och den är enligt min mening inte lika självklar.

I media marknadsförs den som en insats mot Daesh/IS, men det är att tämja på begreppen rätt ordentligt.

Det handlar ju om rådgiving för de s k peshmerga-styrkorna i den kurdiska regionen KRG i norra Irak, och det har förvisso varit viktigt att på olika sätt stärka dessas möjligheter att försvara sina områden mot möjliga attacker från Daesh/IS. 

Under 2014 var det alldeles uppenbart att det behövdes, och ett rätt betydande antal länder inledde också olika insatser i detta syfte. Ofta handlade det också om leveranser av vapen.

Men att använda dessa peshmerga-styrkor för att anfalla Daesah/IS i de arabiskt dominerade delar där man nu försöker att bita sig fast vore ett betydande misstag. 

Med all sannolikhet skulle detta leda till att Daesh/IS skulle kunna mobilisera ett starkare stöd i vad man skulle beskriva också som ett arabiskt försvar mot ett kurdiskt anfall.

Insatserna mot Daesh/IS i Irak måste ske av en irakisk armé som förmår att integrera också betydande sunnitiska element. Allt annat fruktar jag är dömt att misslyckas. 

Och egentligen skulle vi nog i dagsläget göra större konkret nytta mot Daesh/IS om vi hjälpte regeringen i Bagdad i arbetet att stärka dess stridskrafter.

Insatsen i norra Irak är för den skull inte felaktig, men frågan är om den skall prioriteras i ett läge där det kan finnas andra insatser, inte minst inom FN, som kan komma att framstå som viktigare. 

Det rör sig dessutom om en insats som är påtagligt kostsam, och även sådana saker finns det inte minst i dessa dagar anledning att ta hänsyn till.

Men allt detta utgår jag kommer att vägas av noga under riksdagens behandling av regeringens förslag. 

Saker som dessa strävar man alltid efter att uppnå enighet kring. Under min tid som utrikesminister hade vi omfattande kontakter med oppositionen i alla dessa frågor, och jag utgår från att man strävar efter samma praxis nu.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: