One Belt One Road One Net

GUANGZHOU: Just nu befinner vi oss mitt uppe i den andra dagen av diskussioner här på Imperial Springs International Forum med naturligt fokus på Kinas utveckling och landets relationer till världen i övrigt.

Miljön finns det ingen anledning att klaga på. 

En imponerande modern och smakfull hotell- och konferensanläggning i stil från Tang-dynastin i vackra trakter en bit nordväst om själva metropolen Guanhzhou.

Och en blandning av internationella och kinesiska deltagare, med betydande tyngd från just denna region. 

Historiskt har det ju varit Guangdong-provinsen som varit både reform-motorn och fönster mot den vidare världen för Kina. 

Diskussioner i denna del av världen har ibland ett lite väl formellt och ceremoniellt drag över sig, och det var åtskilligt av det i går, men i dag har vi faktiskt börja komma in i verkliga diskussioner.

Den interna utvecklingen i Kina tillhör knappast de formella ämnena, men det säger sig självt att det mer informellt blir en hel del om också dessa frågor.

Ekonomin saktar tydligt ned. 

Officiellt talas det om en tillväxt på 6-7%, men åtskilliga här talar snarare i termer av 4-5%. 

Den årliga rapporten från den europeiska handelskammaren i Peking talar om att reformpolitiken har stannat av, och oroar sig inte minst för också de ekonomiska effekterna av ökade restriktioner på nätet.

Här har det dock snarare varit olika mera utrikespolitiska frågeställningar som stått i fokus.

Mycket här handlar just nu om det initiativ One Belt One Road som president Xi Jinping lanserade hösten 2013, om än det då talades mer om en ny version av den gamla sidenvägen.

Allmänt handlar det om att Kina är berett att satsa tämligen så gigantiska summor på att bygga ut framförallt infrastrukturen för transporter såväl till lands som till sjöss i det vidare närområdet.

Och att bygga infrastruktur är ju någonting som Kina visat betydande kapacitet för. Det är svårt att inte bli imponerad av de moderna motorvägarna, järnvägarna och flygplatserna i detta land.

Med stora överskott av kapital, och måhända också överkapacitet i delar av sina industrier, var det måhända en naturlig tanke att utsträcka dessa ambitioner till det vidare närområdet.

Men någon genomtänkt och detaljerad plan finns knappast. Intrycket från våra diskussioner är snarast att den kinesiska byråkratin nu är fullt upptagen med att komma i kapp ledarskapets uttalade ambitioner.

Mest konkret uttryck har vi sett i relationerna med Pakistan, där man nu lovat att investera närmare 50 miljarder dollar i kraftproduktion och i infrastrukturen de 1.300 kilometrarna från Kashgar i Sinkiang-provinsen i Kina till den nya hamnen Gwadar i Baluchistan i västligaste Pakistan.

Enklare sagt än gjort, skulle jag vilja säga.

Men steg för steg kommer planer för OBOR, som det heter, säkert successivt att rullas ut. 

Och då kommer det att krävas också diplomatisk skicklighet för att det inte skall uppfattas som uttryck främst för geopolitiska ambitioner med alla de misstänker som detta kommer att väcka.

Jag har inte svårt att se hur delar av detta riskerar att uppfattas i New Delhi. Och Kina och Indien är det framtida Asiens dominerande makter. 

Centralasien är ju också ett område där riskerna för instabilitet framöver är ganska betydande. 

Möjligen är förhoppningen att man här med stora investeringar kan mildra dessa risker, på samma sätt som man alldeles uppenbart ser saken i den egna provinsen Sinkiang.

I mina inlägg här har jag upprepat att infrastruktur för framtiden inte bara handlar om One Belt och One Road, utan att vi alla kommer att bli beroende av One Net.

Ett öppet, fritt, säkert och stabilt globalt internet är den särklassigt viktigaste infrastrukturen för vår gemensamma framtid. Och här finns ju som bekant betydande frågetecken kring den kinesiska utvecklingen och politiken.

Det har noterats noga vad jag sagt. Så brukar det vara. Men sedan har diskussionen gått vidare.

Försiktigt har diskussionerna här också cirklat kring dispyterna kring Sydkinesiska Sjön. 

Här har ju USA i dagarna åter explicit sagt att man avser att flyga och föra fartyg som man vill, och det har föranlett ett strävt svar från Peking.

Positivt, om än knappast diskuterar här, är att relationerna mellan Japan och Kina nu ser bättre ut, och det förbereds ju också ett toppmöte i Seoul mellan Kina, Japan och Korea inom den närmaste månaden.

Jag misstänker att det kommer att diskuteras mer om det när jag kommer till Seoul i början av nästa vecka.

Vi fortsätter här under eftermiddagen och kvällen. I morgon ser vi på några utvecklingsprojekt inne i staden Guangzhou innan det är dags för avfärd.

Men då kommer vi alldeles säkert att ha etablerat detta forum som någonting som kommer att upprepas under kommande år. Och sannolikt utvidgas.

Själv flyger jag i morgon eftermiddag upp till Peking för en middag och måndag där, innan det senare på måndag kväll bär vidare till Seoul i Korea.

4 kommentarer till One Belt One Road One Net

  1. flyktingar skriver:

    Palestinska ungdomar instrueras på nätet hur man mördar med kniv. Sen går somliga ut på gatorna och hugger judar med syfte att döda. Det urskiljningslösa agerandet påminner om mannen, som nyligen högg ner en 55-årig mor och hennes 27 årige son på IKEA i Västerås. Förövaren ville ta med sig dem till himlen, efter det att hans asylansökan avslagits.

    I humanismens Mecka, Sverige, likställs förövare och offer. Man bortser ifrån att offren är offer och förövaren är förövare. När förövaren så överlever blir hans sak prövad, hans psykiska status diskuteras, han blir föremål för kriminalvård med syfte att återföra honom till den rätta vägen. Kanske kommer hans asylskäl att omprövas. Hans offer, tja de var på fel plats vid fel tidpunkt och har redan mött sin skapare.

    IKEA-dådet var en engångshändelse. I Israel har palestinska knivförsedda män som hugger vilt omkring sig blivit ett verkligt kollektivt fenomen som underblåses på nätet. Efter att först ha varit oförberedda på kniv-intifadan, utvecklas i Israel ett systematiskt tillvägagångssätt där man, obegripligt nog (för en svensk), i första hand ser till deras bästa som blir attackerade och detta genom att oskadliggöra förövaren. Ibland dör knivmannen ibland inte.

    Svenska UD å sin sida jämställer (nästan) förövare och offer. Men bara nästan. UD och Palestinas president Abbas ser denna terror som något positivt faktiskt och drömmer om den fred som ska komma i dess spår. Fredens Rike uppnås snabbare, förövare och offren blir martyrer och målet helgar medlen. Denna UD:s verklighetsbild med utopiska förtecken är faktiskt nära nog identisk med den IKEA-dråparen ger uttryck för.

  2. Tag gärna upp rätten till lagföring av politiker som missbrukar det politiska systemet för sina egna syften …
    http://en.minghui.org/html/articles/2015/10/17/153271.html

  3. Hej Carl!

    Mitt namn är Niklas och jag går på Handelshögskolan i Stockholm, där jag är involverad i studentkårens största projekt, Handelsdagarna. Handelsdagarna är en karriärmassa över två dagar (4-5 februari 2016), och min roll är att dra dit spännande föreläsare – och både skolan och jag skulle mer än gärna se dig komma och föreläsa för studenterna om din karriär och eventuella tips på vägen.

    Jag hoppas att du finner detta intressant, och skulle gärna komma i kontakt med dig via email för att kunna skicka en formell inbjudan och berätta mer om projektet. Du får gärna maila mig på hd.lectures@sasse.se så berättar jag mer!

    Hälsningar,
    Niklas

  4. Tack för Nyhetsbrev

    Är Kina den nya kolonialmakten? Kina expanderar och investerar runtom i världen, nu i i Latinamerka. Tidigare i Afrika – Zambia – där kineserna varit närvarande i ett havt sekel. Ett annat område Kina är intresserade av är Thailand; man har planer på att bygga en enorm kanal – Kra-kanalen genom södra kanalen.

    Det handlar i Nicaragua om böndernas och fiskarnas med fleras överlevnad så därför är motståndet starkt och oron stor av förståeliga skäl.
    Miljöstudier har inte heller offentliggjorts ännu. Kommer miljön att ta skada och likaså djurlivet? Många frågor och viktiga synpunkter från befolkningen i området.
    Kanalen väntas vara klar 2020.

    Kina har dock förbättrat för befolkningen i de områden de expanderar i genom byggandet av skolor, sjukhus m.m. så talesätten win-win och ömsesidig nytta är nog inte helt fel.

    Intressant med ”One Belt One Road” eller Nya Sidenvägen som Carl Bildt skriver om. President Xi Jinping lanserade idén hösten 2013.
    Den startade 18/11-14 från stationen Yiwu i Kina för ”karavanfärd” mot Madrid. Finansieringen sker bl a genom AllB.
    Denna nya sidenväg beräknas vara klar 2025.

    Det som en gång i tiden kunde ta 1-2 år att frakta siden i dag tar 3 veckor med dagens containrar.
    För >2000 år sedan upprättades karavanvägar för transport av siden från Nordkina hela vägen västerut till medelhavet i Europa.

    Men som Carl Bildt skriver: ”infrastruktur för framtiden inte bara handlar om One Belt och One Road, utan att vi alla kommer att bli beroende av One Net. Ett öppet, fritt, säkert och stabilt globalt internet är den särklassigt viktigaste infrastrukturen för vår gemensamma framtid”.

    Helt sant, tycker jag.

%d bloggare gillar detta: