Invandring och integration

STOCKHOLM: Det var en arbetsdag här hemma i Stockholm i dag, och den kommer i morgon att följas av ytterligare en. Behövligt och trevligt.

Det var uppdatering och samordning i samband med uppdraget i den arbetsgrupp i Bryssel som ser på frågor kring gemensamma insatser för försvarsforskning i Europa, och det var uppdatering och samordning när det handlar om delar av den globala utvecklingen kring näten och data.

Så det blev en förmiddag i Kista, där frågor som dessa ligger en bra bit närmare än vad de kanske gör i huvudstadens mera centrala delar.

Men i morgon kommer jag i gengäld att spendera i alla fall viss tid i regeringskansli och riksdag, och måhända kommer det att bli aktuellt att också där beröra frågor kring detta.

Om den inrikespolitiska utvecklingen sägs det åtskilligt i dagar av detta, men jag tror knappast att det tjänar något syfte att också jag bidrar till den allmänna förvirringen.

Att det behövs tydlig politik inför de betydande utmaningar vi står inför är dock alldeles tveklöst, och jag har i alla fall hittills inte sprungit på någon som med övertygelse hävdar att det är det vi för ögonblicket har.

Antalet asylsökande har nu passerat siffran från rekordåret hitintills 1992, när det var kriget i Bosnien som ledde till att vi i betydande omfattning, om än inte fullständigt, öppnade våra dörrar.

Den politiken var förvisso inte okontroversiell.

Redan året innan hade ju det plötsligt påkomna partiet Ny Demokrati lyckats komma in i riksdagen med motstånd mot just invandring och flyktingar som den mest bärande delen av sitt budskap. Och där kom de ju att inneha en vågmästarställning som inte var okomplicerad – detta var innan de budgetregler som sedan dess påtagligt stärkt regeringsmaktens ställning.

Vi kom att klara flyktinginströmningen 1992, och ser vi tillbaka på den situationen i dag är det inte svårt att konstatera att den avgörande integrationen i huvudsak kom att fungera relativt väl.

I ett viktigt avseende var situationen svårare då än vad den är i dag.

Jag tänker på att öppenheten för att snabbt ta emot en stor mängd flyktingar från vad som ju för den tidens samhälle var ett i allt väsentligt okänt område var tydligt begränsad. Det fanns en större främlingsrädsla i det svenska samhället för två decennier sedan än vad det finns i dag.

Men andra avseenden var situationen emellertid lättare då.

Det var lågkonjunktur i Sverige, och också andra faktorer bidrog till att det fanns relativt gott om lediga bostäder och halvtomma hotell runt om i Sverige. De problem som nu är mycket akuta var förvisso inte enkla då heller, men trots allt mindre svåra att hantera.

Och därtill kom att det rörde sig om en topp under ett år. Nu tyder ju allt på att det handlar om en mer uthållig utveckling. Siffrorna i år ligger nu över förra året, men även dessa kom ju att komma upp på mycket höga nivåer.

Jag har skrivit här tidigare att de avgörande utmaningarna inte ligger i det kortsiktiga mottagandet utan i den långsiktiga integrationen, och att det är på de senare utmaningarna som uppmärksamheten borde fokuseras.

Det kommer i längden knappast att vara möjligt att förena bland Europas liberalaste invandring med bland Europas sämsta integration.

Skall vi undvika allvarliga problem måste antingen det ena eller det andra korrigeras, och enligt min mening måste fokus tydligt ligga på det senare.

Från regeringens sida ser jag praktiskt taget ingenting alls som tyder på att man inser behovet av tydliga förändringar i dessa avseenden.

Och jag kan förstå dess svårigheter – till icke oväsentlig del kommer det att handla om åtgärder som strider mot socialdemokratisk ortodoxi av tämligen grundmurat slag.

I detta ligger att någon snar förändring kanske inte är sannolik, men i detta ligger också att det finns icke obetydliga långsiktiga risker i den situation vi nu står mitt uppe i.

Självfallet måste det till europeisk solidaritet och europeiska lösningar. EU-toppmötet på torsdag och fredag kommer åter att ha frågan på dagordningen. Och steg för steg förefaller den samlade europeiska politiken att röra sig åt rätt håll.

Men det kommer inte att räcka.

Det krävs också en nationell politik.

Och där är vi knappast ännu.

5 kommentarer till Invandring och integration

  1. oppti skriver:

    Migration i denna omfattning är svaret på vadå?
    -Flyktingars situation-nej för få som flyr!
    -Våra framtida arbetskraftsbehov-ser inte så ut.
    -De enskilda migranternas vilja att komma till en bättre del av världen-visst.
    Hur länge är vi ett mål för migranterna?
    Det lär ske utjämning rätt snabbt i välståndet.

  2. Johan Nanberg skriver:

    Du skriver att integrationen inte fungerar bra nu samtidigt hävdar du att integrationen fungerade bra på 90talet.
    När började integrationen fungera dålig, enligt dig?

  3. nompa skriver:

    Det förvånar mig att Du inte tar upp klimatfrågan till debatt. Ett slöseri med skattemedel utan like. Hur kan Du låta Åsa Romson leka med 100-tals milj. SEK utan att kommentera hennes uppenbara kunskapsbrist i ämnet. Läs gärna i bloggen ”Klimatsans” under rubriken ”Översikt” om Du inte redan är insatt i de motstridiga teorier som faktiskt finns, trots att media, framför allt SVT / SR, förtiger det.
    Öppna åsiktskorridoren genom att gå före med gott exempel!

  4. Sven Ab skriver:

    ”Skall vi undvika allvarliga problem måste antingen det ena eller det andra korrigeras, och enligt min mening måste fokus tydligt ligga på det senare.”

    Det senare som då avser integrationen är betydligt svårare än det förra som är att reducera antalet som kommer hit.

    Nu är du smart nog att säga vad du måste säga. Det är lätt att förstå.
    När till och med helgonet Hans Rosling blir utmobbad, för att han ger Jimmie Åkesson rätt i denna enda fråga, så lär det inte finnas något hopp om att det finns intellektuella möjligheter att rädda situationen.

    Signalpolitik var något som var populärt för ett antal år sedan. Vilka signaler sände Reinfeld ut i sitt tal. Signaler sprids numera sekundsnabbt och det är tydligt att detta tal initierade flyktingvågen.
    Nu får hela Europa sota för hans obetänksamhet och hela svenska makteliten är paralyserad.
    De sitter och ser på hur SD tar poäng efter poäng och till och med Moderaterna är förundrade över att inte alla svenskar är altruistiska fän som gärna tar rejäla skattehöjningar för att hjälpa andra.

    Vad är det för fel på den gamla hederliga cynismen? Cynismen som förutsätter att människor beter sig som människor och inte som idealbilden av hur människor borde bete sig.

    Du skriver att vi klarade flyktingvågen i början på nittiotalet. Ja det beror på vad man menar. Problemfritt har det inte varit och en del problem har permanentats. Etniska svenskar flyttade ut ur miljonprogrammet och albaner flyttade in. Vi har Ghetton, gängkriminalitet och upplopp med jämna mellanrum. Det förkommer etniska konflikter och beskyddarverksamhet.

    Nu är miljonprogrammet fyllt till bredden och lätta industrijobb finns inte längre. Alla kan ju inte förtjäna sitt levebröd genom att åka buissinessclass och tycka rätt saker.

    Sveriges bästa skolor finns i Vellinge. Hur kan det komma sig?
    Ingen ställer ens frågan. Det vore fel.

    Sluta upp med att fösa SD framför er! Gå dem till mötes innan de får egen majoritet.

  5. Miroslav Patocka skriver:

    Att göra mänskliga rättigheter till en diktat som man måste följa, kommer leda till en politisk katastrof som du och dina moderater med sällskap med sossar är ansvariga för! Dessutom det hela visar
    som vanligt att politiker lever inte i verkligheten.Det ska bli jobb,bostäder och skolor.Var kommer de ifrån?Ni måste snart välja,
    om ni ska vara solidariska mot de fattiga medborgare i Sverige eller mot flyktningarna och ekonomiska immigranter.Därför pengarna räcker inte till båda. Och dessutom ,eran idiotiska opposition. Ni gör Sverige till en bananrepublik! Ni i själva verket håller på att upplösa nationalstaten.Men man kan inte hoppa över Sverige för Europa eller världen.Och det här hoppet är den andra politiska katastrofen. Good night Mr.Bildt! Fortsätt att skriva dina snälla kommentarer.
    P.S. Lövfen har stormaktsdrömmar.I TV-debatten sa han att Sverige var en stormakt!Humanistisk underförstått :-D
    Stormaktsdrömmar kostar pengar!

%d bloggare gillar detta: